LÄSARFRÅGAN OM STRESS

Julens läsning! Jag har samlat ihop några inlägg från arkivet som kan vara värda att läsa igen. En slags favorit i repris såhär på julledigheten. Det kommer ett nytt varje dag klockan 17.00!

↓↓↓

Angelica frågar:

Snälla, beskriv hur din kropp reagerar då du mår som du gör, alltså stressad och många bollar i luften. Jag har ofta symtom som visar på detta men vet inte om jag bara inbillar mig eller ej…Jag varken jobbar mycket eller har mycket att göra privat, men i huvudet är det mycket som händer pga uppsägning, val av framtid, jobb, vidareutbildning och allmän dålig självkänsla o värdelöshetskänsla. Kram.

Fia svarar:

Hur min kropp reagerar kan variera men den här gången har det mest suttit vid lungorna vilket påverkat andningen på ett obehagligt sätt. Har haft svårt att dra djupa andetag och ibland fått resonera med mig själv i om jag ska tillåta paniken som ibland kommit för att jag känt att jag inte får luft eller hålla mig lugn. Hittills har jag klarat mig igenom det utan panik vilket är betryggande.

Utöver det så har det framförallt vart en märklig känsla i kroppen som jag inte riktigt kunna sätta ord på. Jag har stundtals blivit yrslig, tappat fokus och koncentration, ”sett utan ett se”, känt att det liksom snurrar inuti kroppen, haft svårigheter att dra djupa andetag och helt enkelt känt att kroppen är helt i obalans. Aningens oklart men just den här känslan är svår att förklara i ord.

Just stress kan yttra sig så olika för olika människor och i olika perioder i livet. Vi kan även vara olika stresskänsliga beroende på hur livet ser ut och något som stressade oss tidigare kanske inte gör det längre och tvärtom.

Stress är något som vi alltid behöver vara uppmärksamma på och aldrig tro att vi är immuna mot. Det finns mängder med symtom som kan vara bra att hålla koll på, både fysiskt och mentalt.

Här kommer en lista på några av de tydligaste symtom jag upplevde innan, under och efter min tid som sjukskriven för utmattningsdepression:

Mentalt:

– Depression (och alla symtom det innebär)
– Extrem trötthet som inte går att vila bort
– Kraftigt försämrat närminne
– Koncentrationssvårigheter
– Extrem stresskänslighet
– Otillräcklighetskänslor
– Oförmåga att slutföra
– Lyssna utan att höra
– Skjuter upp saker
– Oro och ångest
– Minnesluckor
– Skamkänslor
– Panikångest
– Lättirriterad
– Nedstämd

Fysiskt:

– Problem med magen (laktosintolerans, ballongmage, förstoppning, diarré, gaser osv)
– Sömnsvårigheter (svårt att somna, svårt att vakna, behov av att sova i dygn)
– Svårigheter att sköta vardagssyslor, hygien och ta hand om basala behov
– Svårigheter att andas, svårt att andas genom näsan, dra djupa andetag
– Minskad och ibland obefintlig sexlust
– Extrem stelhet och värk i kroppen
– Rubbningar i menstruationen
– ”Cement” i nacke och axlar
– Fysisk utmattning
– Hjärtklappning
– Huvudvärk
– Hög puls
– Yrsel

Det finns många varianter på dessa och det börjar säkert med några få. Hur just din kropp kommer protestera vid för hög belastning går inte att säga på förhand men om du känner igen någon av de här symtomen och har känt dem en tid så bör du ta det på allvar. Sök hjälp direkt för att minimera skadan.

 

Läs mer om min utbrändhet och vägen tillbaka HÄR.

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

TÄNK VAD LIVET ÄR COOLT

Letade efter inlägg till julens läsning (ett inlägg publiceras varje dag klockan 17.00) i bloggens arkiv och hittade det nedan. Om min rädsla för att inte kunna bli gravid. Och rädslan för hur jag skulle klara av en eventuell graviditet och tiden efteråt i och med att jag var så sjuk i utmattningsdepression.

Och nu sitter jag här, men min dotter som är två månader. Och jag mår bra! Jag mår bra. Jag är inte längre rädd. Min kropp har återhämtat sig väl efter graviditet och förlossning. Jag känner att jag hanterar det nya livet och allt vad det innebär med de förutsättningar som finns. Och bara det att min kropp har läkt så pass att den klarade av att bli gravid är fantastiskt.

Tacksamheten jag känner för detta är enorm.

Här är inlägget som jag skrev 6 oktober 2015, ganska exakt två år innan Edith föddes!

”Nu vill jag dela med mig av något som jag upptar mina tankar allt oftare. Det är en stor rädsla som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera ..

Det handlar om det faktum att jag har vart sjuk i utmattningsdepression, eller som jag brukar säga ”lever med utbrändheten i bakfickan” och det faktum att vi inom något år eller så vill börja försöka skaffa barn.

Kommer jag att kunna bli gravid? Hur kommer jag klara av den första tiden med brist på sömn? Hur kommer min före detta utmattade kropp hantera det faktum att småbarnsåren ofta innebär en hel del stress, fullt ös och brist på egen tid, återhämtning och kvalitativ sömn?

Kommer jag ligga mer i riskzonen för en förlossningsdepression för att jag har haft en depression tidigare?

Gaah …

Visst att jag idag mår bra och lever ett ”vanligt” liv, men det betyder ju fortfarande att jag dagligen jobbar aktivt för att skapa balans, att jag vet mina begränsningar och måste pussla mer med min energi och återhämtning än en frisk person.

Det här är frågor som allt oftare gnager i bakhuvudet och såklart inte går att svara på innan det faktiskt inträffar, men jag kan inte låta bli att tänka på det här. Min största mardröm är att bli sjuk igen för att jag inte klarar av att ta hand om mitt eget barn. Blir helt darrig bara jag tänker på det.

Har ni några tankar om detta? Finns det någon som känner igen sig? Har erfarenheter eller ord att dela med er av?

Känner att jag behöver lufta detta och ni brukar vara så bra att bolla med. Kram!”

ptfia-gravid-2

Livet är bra coolt ändå.

 

NU VILL JAG TRÄNA FÖR ATT BLI SNYGGARE

Gud, rubriken på detta inlägg alltså. Men såhär: De senaste snart sex åren så har jag tränat med rehab i fokus. Det låter sjukt när jag skriver det såhär. När jag blev sjuk i utmattniningsdepression så var det först inte tal om någon träning alls eftersom jag inte tog mig ur sängen i början. Sedan blev ”träning” (rehab) typ att ta sig ur lägenheten och sitta på en bänk när hemma.

Efter ett år så anlitade jag en PT som skulle hjälpa mig att komma tillbaka. Rehab. På den vägen skadades mina armbågar svårt vilket betydde att de krävde allt fokus och återigen, rehab. De följande åren så blev fokus på att bygga och stärka både kroppen efter utbrändheten och att få tillbaka funktionsdugliga armbågar. En jädra massa rehab. 

Och nu har jag gått igenom en graviditet och förlossning. Fokus är alltså fortfarande rehab. Men så snart jag känner mig så pass återhämtad och läkt att jag kan börja träna med ett annat fokus än rehab, då vill jag träna för att bli snyggare. Ni som följer mig vet att det inte är där jag brukar lägga fokus, snarare tvärtom, men jag känner så starkt att nu efter nästan 6 års rehabträning så måste jag få testa det där med att träna för att bli snyggare.

traningsblogg-ptfia-2

Det skulle på något sätt få kännas befriande, som att jag är framme i mål. För jag tänker att om man kan träna för att bli snyggare så är kroppen hel och frisk och mår bra, då har man råd att hålla på med det där strösslet som att träna för att bli snyggare.