5 ÅR SEDAN JAG BLEV SJUKSKRIVEN

Då är den här. Den femte årsdagen för när jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Eller det är nog egentligen 21a som är rätt datum men jag brukar räkna från midsommar eftersom det var i anslutning till det. Det har alltså gått fem hela år sedan jag gick till läkaren och bröt ihop.

Fem år sedan jag var så trasig, skör och fel ute att det gjorde mig sjuk. Fem år sedan jag tillslut gick till läkaren efter att Kim sagt åt mig på skarpen. Fem år sedan läkaren sjuskrev mig med omedelbar verkan och förbjöd mig från fysisk och psykisk ansträngning. Fem år sedan jag var så inne i min egen misär att jag inte förstod att sjukskrivningen också innebar att jag faktiskt skulle stanna hemma från jobbet direkt efter läkarbesöket, boka av alla kunder och börja den långa resan mot ett friskt liv.

Jag minns att det var först efter ungefär 3 månader som jag började förstå och på riktigt acceptera att jag faktiskt var sjuk. Att det var en sjukdom och att jag inte kunde lura den eller mig själv längre. Och att det var först när jag på riktigt började acceptera mitt tillstånd som jag började gå ner mot botten och blev sjuk på riktigt.

Enda vägen upp är att först gå hela vägen ner. 

Förstår halvåret var fyllt av panik kring tiden. ”Nu har den här vidrig sjukdomen tagit fyra månader av mitt liv. Och sedan ”nu har det här äckliga tagit åtta månader av mitt liv”. Och sedan blev det 1 år, 2 år och 3 år innan jag på riktigt började känna att jag var på rätt väg.

Nu när det gått 5 år sedan jag blev sjukskriven så märker jag att det känns allt mer avlägset. DET KÄNNS AVLÄGSET. Jag är inte i det på samma sätt längre. Jag tänker inte direkt på utbrändheten när jag mår dåligt, har en stressig period eller är ledsen. Jag har inte samma intresse av att prata om det lika ofta och det händer till och med att jag hoppar över att berätta om det när någon berättar om sitt. För det är inte längre en så stor del av mig att det är ständigt närvarande.

Och kanske det viktigaste av allt – jag är inte längre rädd för att hamna där igen. Tidigare så var jag ständigt livrädd för att en dålig dag eller ovanligt tung trötthet betydde att jag var på väg utför igen. Så känner jag inte längre.

pt-fia

Jag känner mig trygg i att jag på riktigt har byggt om mitt liv efter det här och att jag i och med det som hände tvingades lära känna mig själv.

Jag tror inte att det på något sätt är omöjligt att jag skulle kunna hamna där igen, det är rimligtvis en enormt stor risk – men jag känner att avståndet till den risken ökar litegrann för varje dag som jag fortsätter att utgå från min dagsform, jobba med mig själv och påminna mig om min egen mänsklighet.

5 år. Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle komma såhär långt.

 

KOM I FORM TILL BEACH 2017!

Sommar. Beach 2017. Tänk att vi fortfarande möts av den termen – Beach 2017.

En pressande påminnelse om att vi varje år måste göra en ”ny kropp” till stranden. Helst en kropp som passar perfekt in i mallen för hur en strandkropp ska vara. Ni vet, smal utan att vara för smal, vältränad utan att bli för muskulös och såklart den där bubbliga instagram-rumpan.

Och det där solblekta, salta strandhåret som bara är lite naturligt lockigt – nej, såklart inte lockigt. V å g i g t.

Och nu när det är sommar är det viktigt att vi tänker på vad vi äter för ungefär allt som vi tenderar att stoppa i oss ger svälld mage, vilket är förbjudet på stränder över hela världen. När vi ändå håller på med en rejäl satsning inför beach 2017 är det bäst att fokusera på att snabbt få synliga (men såklart inte för synliga) magrutor och ge brösten lite uppmuntran så de kan fylla ut bikinitoppen.

Och självklart måste du vara brun redan innan du lägger dig på stranden. Spray tan först, sedan kan du sola. Men sola bara litegrann, att pressa är så 2003.

Ja… Eller så kan du ge dig själv en chans att faktiskt lära känna din kropp en gång för alla. Har du någon gång faktiskt försökt att skapa en snäll och tillåtande relation till den? Din fantastiska kropp som vi bara får ta hand om och bo i en gång. 

Försök att inte på samma strandhets igen. Behandla kroppen vänligt. Strössla snälla ord över allt du tycker om med den och välj plagg som du faktiskt trivs i. Strunta i att svälta dig själv. Ge fan i att hetsträna sista veckan innan resan. Sluta dra i och förnedra kroppsdelar du inte gillar. Bli inte arg på dig själv och din kropp för att den inte ser ut som någon annans kropp.

Din kropp är ju Din. Behandla den med respekt. Bygg din hälsa, balans och självkänsla. Det är den viktiga och långsiktiga vägen till att känna sig snygg, sund och stark i sommar!

 

GRAVID VECKA 26

Nytt sedan sist:

Just nu så mår jag jättebra! Har mycket energi, är på bra humör och den där irritationen som jag skrev om för någon vecka sedan har lugnat sig något. Vi var hos barnmorskan igår och pratade om vilket BB vi vill föda på (just nu är vi inne på BB Stockholm eller SÖS), tog blodprov (alla värden är bra och järnvärdet är stabilt igen), mätte magen och lyssnade på hjärtljuden. Hon påpekade igen att vi verkar ha en pigg krabat med mycket energi.

Imorse åkte vi till Kroatien för att gå på bröllop på fredag. Ser så mycket fram emot det! Det här blir min fjärde resa under graviditeten och sedan får det vara bra fram tills hen är här.

Överlag så känner jag mig tillfreds. Kan känna av något hugg i bäcken, skinka och ländrygg ibland men inte alls som innan jag köpte stödbältet.

Nu börjar det blir svårt med kläder. Vill gärna ha något som sitter lite tajt och framhäva magen men utbudet i butikerna är väldigt begränsat och det känns lite onödigt att lägga dyra pengar på snyggare gravidplagg eftersom det inte är så lång tid kvar. Mina vanliga kläder går inte att använda längre då de antingen är för små över höfter och mage eller sitter som en säck för att magen gör allt oproportionerligt. Åhja, det är ju inte ett problem egentligen. Får bo i diverse klänningar i sommar.

Magen:

Nu börjar bebisen bli stark! Sparkarna blir kraftigare och nu när jag skriver det så bökas det runt så det känns som att någon rullar där inne. Och varje dag så är det sparkar och aktivitet som gör att hela magen rör sig, guppar och har disco. Det är både fascinerande, mysigt och helt sjukt. Många främlingar börjar kommentera magen nu, mest snällt tack och lov.

Bad Kim ta en snabb mobilbild på väg ner till stranden. Ska försöka ta några roligare under resan!

Träning:

Är inspirerad och känner verkligen skillnad i kroppen de dagar då jag är mindre aktiv. Det motiverar att röra på mig dagligen och träna några gånger i veckan. Det är inte på något sätt hård träning utan fokus är på att bibehålla det jag har.

Veckans fråga:

Då vi snart ska välja BB vore det intressant att höra om era erfarenheter och tankar! Hur resonerade ni när ni valde BB (om det var möjligt att välja)? Vi är inne på SÖS eller BB Stockholm, har ni några erfarenheter så lyssnar vi gärna.

Hur mår ni som också är gravida? Berätta gärna!