ATT HA MYCKET ATT GÖRA ÄR INTE AUTOMATISKT ATT VARA STRESSAD

Har ni tänkt på hur vi använder ordet ”stress” idag? 

Det är vår tids slit och släng-ord som man stoppar in där det passar. Så fort man har mycket att göra så uttrycker man att det är ”stressigt”. Och många pratar om hur stressade de är lite jämt och hela tiden. Det är som att ha mycket att göra har blivit synonymt med att vara stressad.

En del pratar så mycket om att de är så fruktansvärt stressade att det i sin tur skapar stressen, bara för att fokus ligger på hur stressad man är (eller kanske ”vill” vara?).

Det här kan irritera mig något fruktansvärt. Stress är ett ord som borde behandlas med större respekt. Jag upplever att det är en enorm skillnad på att 1. Ha mycket att göra, 2. Ha för mycket att göra. 3. Vara stressad,

Och det är väl så att om vi fokuserar på att prata om hur stressade vi är och berättar för oss själva och andra att vi är så fruktansvärt stressade så blir vi ju också det.

ptfia

Är nyfiken på era tankar om detta!

Foto: Erik Dilexit

 

ÅNGEST AV ATT TA DET LUGNT?

”Såå skönt att bara kunna ta det lugnt utan att känna ångest”

En läsare skrev den här kommentaren och den väckte många tankar. Jag är ju medveten om att ”ta det lugnt” inte är helt okej i vårt pressade samhälle. Alltid ska man göra något. Prestera. Göra mer. Men jag tolkar hennes kommentar som att hon alltid upplever ångest om hon tar det lugnt?

Är det så för er? 

Att ta det lugnt och vila, ge kroppen återhämtning eller helt enkelt ta en paus är numera förknippat med något dåligt – att vara lat … vilket är helt sjukt!

Man kan inte alltid vara på, göra och prestera dygnet runt. Vi är inte skapta för det och vi klarar det inte under en längre tid. Det gör att vi gå sönder. Som med allt annat i livet så behöver vi nedvarvning, tid att göra ingenting, stunder att bara finnas till och återhämtning för att ladda och orka.

Utan att ta det lugnt så blir det obalans.

tips på bra böcker-4

 

Låt oss prata om det här. Vad känner ni för att ta det lugnt? Känner ni att ni borde prestera mer än vad ni redan gör? Att det alltid finns något att fixa, att ni är lata om ni inte gör? Ger en kväll i soffan dåligt samvete? 

 

JAG ÄR I TYSTNADEN IGEN!

Ni som hängt med ett tag känner till min problematiska relation till det här med tystnad. Jag mår så fantastiskt bra av tystnad – och har så svårt att vara i den när jag mår dåligt. Så fort jag är ångestriden, har en svacka i livet eller när jag var sjuk så blir den skrämmande och för påfrestande.

Jag har skrivit mer om det HÄR och HÄR.

Innan sommaren så tappade jag tystnaden igen. Pluggade in hörlurarna med ljud och distraktion så snart jag klev utanför dörren oavsett om det var för en promenad eller färdvägen till jobbet. Det var helt enkelt för obekvämt att vara i tystnaden så jag undvek den så gott jag kunde, orkade inte riktigt.

Men efter semestern så har jag hittat tillbaka! Nu har jag aldrig hörlurarna i och är trygg i tystnaden igen. Det är så intressant hur en sådan liten grej direkt avslöjar något om mitt mående. Nu vilar jag i tystnaden igen, den är läkande.

pt-fia-tystnad_-3 pt-fia-tystnad-a

Jag vet att vi har pratat om det här många gånger tidigare, men hur ser er relation till tystnaden ut just nu? Kan ni lära något om ert mående genom ert beteende kring tystnad?