MIN TORSDAG I MOBILBILDER

Planerade att göra ett inlägg av min torsdag i bilder eftersom ni gav så mycket uppskattning på det sist. Nu i efterhand så tycker jag att det blev ett oerhört trist inlägg och var nära att inte ens publicera det. Men det här är ju vardag och verklighet så det blir kanske extra viktigt att publicera just detta.

Klockan 09.19: Jag och Edith tog oss iväg till ett pressevent som HM höll i. Vi är ett gäng som ska samarbeta med dem i januari så vi fick information och klämma och känna.

Klockan 10:01, Edith hängde hos Petra. Som hon älskar bebisar! ♥

Klockan 10:45, gick förbi apoteket för att köpa bröstpads. Glömde såklart lägga i dem på morgonen. Och köpte en varsin julblomma till Sofia och Carl som jag hyr kontor av.

ptfia-blogg2l1-2

Klockan 11:22, mellanlandade på kontoret. Hann förbereda något blogginlägg, stämma av några grejer med min koordinator Elin, amma och byta några blöjor innan vi skulle iväg igen. Lärde mig att de dagar som jag och Edith är på kontoret så ska vi inte boka in något annat. Även om vi är på plats mellan t.ex. 10-16 så blir det inte mer än någon timmes effektiv arbetstid för mig eftersom Ediths behov alltid kommer först. Alltså måste de få kontorsdagar vi gör bara vara kontorsdagar, utan annat inbokat. Viktig insikt!

ptfia-blogg2l

Klockan 14.39, jag mötte upp Sheila. Det som skulle vara en kaffedejt blev speeddating hos Presskontakterna. Detta är inte ens en bild utan två taniga skärmdumpar från min insta stories. Juste! Jag finns ju såklart på instagram och stories! Heter @ptfia där med.

ptfia-blogg2

Klockan 15:14, här någonstans inser jag att jag inte fått i mig lunch och min energinivå totaldör. Kastar mig (hur man nu kastar sig med barnvagn och bebis i sele, men ändå) på tunnelbanan hem. Upptäcker att jag har fyra blöjpåsar kvar på vagnen. Känner mig som kusinen från landet som gått på cool pressbyrå med bajsblöjor som accessoar.

Klockan 15:34, känslan av att vara panikhungrig och ta mig fan aldrig komma hem …

Klockan 15:38, lite mer nöjd när målet är nära. I hissen hemma!

Klockan 16:16, hittade någon liten överbliven lasagne i kylen och tryckte i mig clementiner, äpple, morötter och pepparkakor i rask takt. Blev extra lycklig då Kim fått feeling och gick loss i bakartagen. Han bakade alltså i fyra (!) timmar. Vad har jag gjort för fint för att förtjäna denna man!

Klockan 17:00, han gjorde bland annat en petit choux (så avancerat).

Klockan 20:12, och han gjorde även någon egen variant som blev en typ kladdkakebotten med limecurd och italiensk maräng. Rätt nöjd!

Det var den här torsdagen mitt i livet.

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

ORDBAJS FRÅN NU

Det här är inte en dag som kommer att gå till historien. Vaknade vid halv fem av en begynnande mjölkstockning. Plus var utsvulten på ett obehagligt sätt, som att kroppen var tom – nästan smärtsamt på något märkligt vis. Gjorde vad jag kunde för att förhindra att mjölkstocknigen skulle utvecklas: duschade hett, låg med vetepåse på och har låtit Edith ammat så mycket hon kunnat och lite mer på det bröstet.

Kände mig märkligt pigg (i typ tio minuter) när jag satt där i en kolsvart lägenhet, käkade äggmackor, inlindad i en vetepåse, masserade brösten och googlade på prins Harry och Meghan Markle som visst förlovat sig.

Somnade om med den lilla bebiskroppen nära mig. Gick inte upp förens halv elva och var då helt slut. Är det fortfarande. Har huvudvärk, är sliten och har haft tendenser till tjock i halsen. Grät en skvätt när jag skulle göra chokladgrädde och det INTE FUNKADE. Frustrationens orimliga uttryck visade att jag är ur balans idag.

Ändå märkligt att jag är någons mamma när jag känner mig så liten och ynklig. Det kan skrämma mig. Att från och med nu så behöver jag alltid vara den vuxna. Jag är en mamma nu. Man måste orka fast man inte gör det och allt det där.

I övrigt då? Har inte vart utanför dörren idag, men behöver verkligen frisk luft sen. Är frustrerad över att ingenting gått som jag velat med den här dagen och maler en del tankar om hemligheter som en del känner till men inte de som verkligen borde det. Och jag kan inte berätta det för den tillhör inte mig. Jahapp. Har bäddat ner mig i soffan med Edith på magen och ska se på Wahlgrens värld. Tar en paus från det mesta och finns till nu.

Hur mår du som läser? Hur har din vecka varit? ♥

 

VÅRT VOLATREN-SAMHÄLLE

Såg en reklam för Voltaren som salva. Den gick kort ut på att en pojke säger att hans farmor plötsligt är så pigg trots att hon haft ont i knäet. Så upptäcker han att hon smörjer in det onda knäet med Voltaren och det är hennes hemlighet. Och slogan ”Voltaren, för ett liv i rörelse”.

Och jag tänker att det säger så mycket om vårt samhälle. Vi lever ju i en tid där allt vår fokus ligger på att behandla symtomen, sällan kärnan. Allt ska gå så snabbt och fixas att det inte finns tid/ork/kraft/lust att leta reda på orsak och ta den där långa vägen. Oavsett om det handlar om att gå ner i vikt, huvudvärk, stress, dålig självkänsla, förändra sin kropp, träna, komma tillbaka efter skada etc.

Vi gillar genvägar och får lära oss att ta dem. Hellre smörja sitt onda knä med en smärtstillande salva som löser problemet tillfälligt än att gå till botten med smärtan och lägga orken som krävs på rehab.

Som ett exempel.