Visar inlägg från "traningstankar"

VAD HÄNDER MED TRÄNINGEN NÄR VI INTE VÄRDERAR DEN?

Skrev det här i söndags: Jag kom precis in från ett spontant träningspass. Dagens arbetstimmar byggde upp en orimlig lust till att röra på mig så det var bara att ge sig ut och göra av med energin. Det här passet var så spontant att det inte fanns någon tanke eller planering i det.

Och jag började fundera på det här med träningen och vad som händer med den när vi inte värderar eller mäter den? 

För det är ju ofta så att vi gör just det – Värderar. Mäter. Jämför. Ett träningspass värderas efter antal kilometer. Hur lång tid det pågick. Hur svettig man blev. Hur mycket blodsmak man kände på tungan. Vi värderar passet efter hur mycket vi gjorde eller hur snabbt vi sprang mot sist eller hur många kalorier det gjorde av med. . Vi sliter och bedömer. Vi mäter, jämför och värderar.

Och vad händer när vi låter bli? 

traningsblogg

Vad händer med vår träning när vi bara gör den utan att bestämma att det är bättre att träna en timme än tjugo minuter. Vad händer när vi tränar på känsla och lust istället för efter ett strikt schema.

Vad händer när vi tränar utan att värdera passen efter allt det ovan? 

 

HEJDÅ TILL PROJEKT TRÄNING

”Projektet träning” – hejdå! Varför har det blivit så förbaskat avancerat och dyrt att göra det mest naturliga i världen? Ge sin kropp rörelse.

ptfia7-9

Människan behöver aktivera sig för att må bra och hålla sig frisk – trivas. Människan behöver få göra av med energi och stoppa i sig energi. Vi behöver utsätta kroppen för sådant som hjälper den att svettas. Vi behöver belasta hjärtat, det stärker. Vi behöver utmana vår styrka och öva på att stärka våra svagheter – allt det där vet vi, ändå är det så förbaskat svårt.

Hur ska vi få bort den epidemi av prestation, press, yta och dåligt samvete som ofta omger ”träning”? Träning är tyvärr inte förknippat med något härligt och enkelt, snarare fyllt av negativa känslor och ångest.

Ett måste. En press. Något som får en att känna sig oduglig. Något som är en kamp. 

Träning. Rörelse. Aktivitet. Oavsett vad vi väljer att kalla det när vi använder vår kropp så är det ju just det vi gör – använder kroppen. Det är vad vi gör när vi gör bicepscurl, dansar skiten ur oss på ett bröllop, bär fyra tunga matkassar, promenerar den där kilometern till stranden i flip flops och när vi klättrar på en stol för att svinga in pryttlarna högst upp  i garderoben.

Ändå värderas ”projektet träning” så mycket högre än den vardagliga rörelsen. 

ptfia7-11

Det blir så mycket fokus på prestation, tillbehör, grejer och utsidan. Vi lägger så mycket kraft på att planera ett pass att orken knappt räcker till för att genomföra det.

Jag har sagt det förut och jag upprepar det igen – vi borde kanske sluta med träning och bara fokusera på att göra rörelse. I alla fall tills vi inser att båda är viktiga. Att inget är bättre än det andra om det är kravfyllt och ger ångest.

 

DEN VIKTIGASTE TRÄNINGEN

Att springa fort är bra. Att lyfta tungt är bra. Att träna hårt är också bra. Men något av det kanske bästa för den moderna människan är den där ”tråkiga” träningen. Den där träningen som fokuserar på att förstärka det svaga. Den där träningen som inte ger största pulshöjningen eller mest svett i ljumskarna, träningen som kanske inte ens ser jobbig ut. Träningen som stärker grunden.

För att förtydliga – igår fick jag med mig två familjemedlemmar ut på gräsmattan för ett träningspass. Båda har smärtor i axlar och rygg och en av dem är fruktansvärt stel.

Det snällaste (och viktigaste) är då inte att börja hetsa med tunga vikter eller avancerade intervaller. Det deras kroppar behöver är skonsamma och stärkande övningar som ökar blodcirkulationen, utmanar rörligheten och inte ökar smärtan. Övningar som känns genomförbara och som lockar till fortsättning.

I en sådan här situation är det så lätt av att lockas att göra för mycket. För den typen av träning som jag pratar om är knappast den sexigaste eller roligaste – men den viktigaste.

Tillsammans så gjorde vi enkla saker som jorden runt (ligg på mage, ha en bok i handen och flytta boken framför huvudet och ner till ländryggen så det blir en cirkel med armarna), kroppslyft (ligg på mage och lyft överkropp, ben och armar och håll kvar så länge du orkar (spänn skinkorna!) och upprepa) och enkla övningar med gummiband.

Och först av allt så cirkulerade och roterade i axlar, skuldror och överkropp för att ens komma igång på ett vettigt sätt. En av dem kunde knappt föra armarna i en cirkel liggandes på mage när vi började.

Efter några rundor med övningarna ovan så ökade rörligheten dramatiskt och belöningen blev den där varma känslan i kroppen – för att inte tala om att rörligheten som var betydligt bättre redan imorse.

För att summera det hela – anpassad träning är guld för alla kroppar. Börja där du är just nu. Börja från början och öka sedan gradvis. Ha inte bråttom. Bygg kärnan och grundstyrkan (och rörligheten) innan du kastar på tyngd och något avancerat.