Visar inlägg från "fias-lasare"

NÄR 406 PERSONER KOMMENTERADE ATT DE LIDER AV MATÅNGEST

Den 26 november 2014 skrev jag ett blogginlägg om matångest. Det såg ut såhär:


Jag vill prata om matångest. Det här är en snårig skog att gå i då det finns olika typer av matångest. Vi har den självklart uppenbara där det handlar om ätstörningar och blir en sjukdom, en diagnos.

Sedan finns det den mer ”vardagliga” (konstigt uttryck men missförstå mig rätt) matångesten som tar energi från livet och vardagen. Tankar på mat och ätande som komplicerar relationen till mat.

Det är självklart också ett osunt beteende och kanske i förstadiet till en diagnos men det har ännu inte nått dit. Förstår ni vad jag menar?

Matångest finns i olika uttryck och egentligen är väl alla typer av den på något sätt ett uttryck för något som är inte är sunt eller helt friskt, men jag vill höra er som är på den ”vardagliga” (det dåliga uttrycket igen..) nivån. Som inte upplever att det har blivit en regelrätt diagnos eller ätstörning. Som sagt, försöker uttrycka mig försiktigt för att inte bli missförstådd.

Ni som förstår hur jag menar och upplever detta, berätta om era erfarenheter och relation till detta. Jag vill veta hur vanligt detta är. Vi behöver prata mer om matångesten som finns någonstans i gränslandet.

Om ni vill så räcker det om ni skriver ”jag känner igen mig” eller ”+1” och var anonym om ni vill. Behöver få någon form av siffra på hur många som faktiskt känner sig drabbade av en komplicerad relation till maten.


Det inlägget ledde till att 406 personer berättade. 406 personer som vågade öppna upp sig i mitt kommentarsfält och beskrev sin dagliga ångest över mat och ätande, om sin komplicerade relation till mat och att det påverkade deras liv.

Jag gissar att det här inte har blivit bättre, även om jag såklart önskar det. Låt oss prata om det här igen. Berätta om dig. Var anonym om du vill. Berätta om din relation till mat och ätande.

Stort tack för din tid! ♥

 

EN FET KRAM TILL ER!

Wow. Är helt tagen av era kommenterar i det förra inlägget. Har både gråtit, blivit varm i hjärtat, skrattat och känt så mycket olika när jag läst.

Det är verkligen det bästa med att få ha den här bloggen – gemenskapen med er. Att få en glimt av era liv, vardag och tankar. Det är så oerhört inspirerande. Tack för att ni delade med er. Tack för att ni berättar så ärligt. Tack för all kärlek ni ger mig. Tack för att ni är så kloka, roliga och genuina.

Är så berörd.

pt-fia-sofia-stahl1-2

Jag har läst varenda kommentar, några flera gånger. Är så tacksam för responsen. Vill passa på att lyfta några meningar från er som är tankeväckande:

Karin:

Idag är en bra dag. Jag känner mig glad och rofylld nu när jag ikväll landat i soffan. Små beslut gav stor utdelning skulle man kunna säga. Jag orkade genomföra ett träningspass på förmiddagen. Jag valde att lägga lite extra tid på matlådan till jobbet vilket alltid livar upp. Jag upplevde god personkemi med flera kollegor på jobbet, något som resulterade i flera spontana skratt och att arbetsdagen sprang förbi. Jag upplevde för första gången att jag nått bortom stadiet som den nya tjejen. Jag var en del av gänget. Det kanske låter banalt men det gjorde mycket för mitt välmående. Imorgon kanske är en sämre dag, men då ska jag minnas idag.

Maria:

Det känns som att jag hela tiden längtar bort.

Lina: 

Under praktiken möter jag varje dag multisjuka äldre personer och det gör ont i mig när de är ledsna, förvirrade och inte kan klara de vardagliga sakerna själva. Det ger mig motivation till att verkligen göra deras dag lite bättre på det lilla sätt jag kan. Tänk på att små saker kan göra andra människors dagar mycket bättre!

Erika:

Just nu har jag en ganska bra balans i livet! Det är jag stolt över att ha lyckats ordna för mig själv eftersom det inte alltid har varit självklart för mig!

Karin:

Jag lider av psykisk ohälsa, har behandlats för PTSD efter ett par sexuella övergrepp jag blev utsatt för. Har dessutom varit sjuk i utmattningsdepression, och haft mycket ångest. Min vardag just nu handlar mycket om min kamp tillbaka. Varje dag förvånas jag över att jag kan så mycket och att jag hela tiden växer i mig själv

Jessica:

Glömmer bort att jag inte riktigt orkar prestera på den nivån jag är van vid. Har haft ett extremt omtumlande år bakom mig där jag och min man försökt få barn via ivf efter flera år av försök på egen hand som tyvärr inte gick som vi ville.

Vera:

Hej Fia! Jag läser din blogg varje dag även om jag inte kommenterar. Du ger mig massor av inspiration! Som min mamma så häromdan : ”PT-Fia har nog räddat många ungdomars hälsa.”

S: 

Borde egentligen plugga inför en stor tenta, men migränen slog till när jag kom hem så tänker faktiskt lyssna på min kropp och gå och vila istället. För det har du lärt mig, att lyssna på kroppens signaler. Har aldrig gjort det förr, men nu gör jag faktiskt det. Hoppas du har en bra dag! Kram!

Sofie:

Dagen har varit tung. Har varit sjuk i ett par dagar.. Med en till stor del prestationsbaserad självkänsla krafsar detta tillstånd i mitt inre och får mig att må uruselt.

Frida:

Flyttade i januari 100 mil hemifrån för att börja plugga min drömutbildning, trodde aldrig att jag skulle komma in men nu sitter jag här, haft sån tur med boende och kan inte begära mer. Samtidigt som jag saknar allt där hemma är jag så glad att jag tog den här möjligheten, är egentligen väldigt hemmakär så är stolt över mig själv att jag tog det här steget. Istället för att klaga på på timanställningen där hemma så utbildar jag mig nu till något jag verkligen, verkligen vill arbeta med i framtiden.

Johanna:

Min dag har varit en heldag i skolan och direkt vidare till träningen, är i en svacka med motivationen till skolarbetet, satt och började nästan gråta för jag kände mig så uppgiven till allt. Men är tacksam över att jag har min träning och gruppen jag tränar med, kommer alltid hem med ny energi och uppgivenheten är bortglöm, iallafall för stunden. Får tänka på det lilla och leva på de stunderna. Vet att jag brukar ha en svacka på våren då jag känner mig nere, så just nu väntar jag bara ut den och hoppas på att det blir bättre. Alla små problem blir så stora när man är det minsta nere, sommarjobb, framtid och livssituation – tankarna rullar lätt iväg…

Sofie: 

Jag är tyvärr en lite mer sporadisk bloggläsare nuförtiden, inte alls för att jag inte gillar din blogg (för det gör jag), utan för att jag upplever att jag egentligen mår bättre av att skippa sociala medier i stort. Jag blir lyckligare och mer nöjd med mitt liv när jag (i viss mån undermedvetet) låter bli att jämföra mig med andra. Även om jag på bra dagar ser det som inspiration så inser jag allt mer att det faktiskt bygger upp en inre stress..

Maria:

Har också sedan någon vecka tillbaka fått sätta stop för mitt tänkande kring mat och kropp, insåg att jag tänkt på framförallt mat ohälsosamt mycket de senaste åren och mått dåligt över mina val, räknat kalorier av och till men mått ännu sämre då. Försöker nu bara hitta en balans i kosten utan att lägga för mycket energi på det.

Emilia:

Har precis spenderat en stund på yogamattan för att varva ner efter en helt okej dag. Är just nu, och till och från, deprimerad med väldig ångest men denna dag har jag lyckats balansera bra! Har annars ångest för det mesta just nu…

Lina:

Jag tog en lapp och skrev med svart text ”vem är jag?”, skrev mitt namn i mitten och gjorde solstrålar ut till saker som beskriver mig idag. Det var en dyster självrannsakan men ack så viktig för på ett annat papper skrev jag i rosa ”vem vill jag vara?” och samma med mitt namn i mitten med solstrålar till egenskaper hur jag vill vara!

 

DET HÄR DRIVS NI AV

Det var så intressant att läsa era kommentarer i det HÄR inlägget. Tusen tack för att ni delar med er! En läsare föreslog att jag skulle lyfta några av era kommentarer i ett eget inlägg, så bra idé!

Här är några av er och vad ni drivs av:


Elin:

Jag funderade en lång stund innan jag kom på vad som driver mig. Tyvärr, ja faktiskt tyvärr för jag önskar att svaret jag fann var ett annat… Tyvärr blir jag motiverad av att få visa mig duktig inför andra. Jag drivs av att prestera. Jag söker bekräftelsen i att vara fröken duktig i många sammanhang… På jobbet, bland vänner, jag vill vara folk till lags osv.

Det innebär, inser jag här och nu, att jag inte gör något för mig själv och min egen skull. Tack Fia, tack för dina inlägg som ofta får mig att fundera och inse saker, som jag sen kan bygga vidare på och lära mig av. Framöver ska jag leta efter andra saker som driver mig. Och jobba på att fröken duktig inte alltid behöver närvara.

Release_Ptfia-28

Charlotte:

Åh, jag tänker att drivkraft förändras beroende på ens livssituation. Jag är just nu i Kanada och åker skidor en hel vinter, och jag fullkomligt älskar det. Så mycket att min största drivkraft just nu är att flytta någonstans där jag kan jobba och åka skidor mycket (Norge kanske?)

När jag kommer hem i vår har jag bara någon månad kvar tills jag är utbildad civilingenjör, så då kanske min drivkraft ändras till att jag vill göra karriär?
Högst tveksamt dock – få vara utomhus, vandra, tura, springa, bada, åka skidor och känna sol, blåst eller regn mot kinderna är det bästa jag vet, så att anpassa mitt liv efter att få tid att röra mig utomhus får nog bli min drivkraft!

sommarstugan2-8

Sara:

Jag blir helt avtänd av pengar, perfektion,status och människor som dömer ut andra utifrån utseende osv.
Jag drivs av att hjälpa andra, att undervisa ungdomar och att se dem utvecklas och växa som människor.

Jag blir motiverad av att tänka på att jag kommer ta mig ur min utmattningsdepression så småningom och hitta en balans i vardagen mellan ett intensivt och stressigt jobb och en fritid där jag kan koppla bort jobb för att ägna mig åt yoga, dans, naturen och vänner/familj.

hummelbo

Mia:

Jag drivs av frihet – att kunna jobba när, var och med vem jag vill. Det vore verkligen en dröm att kunna jobba i olika delar av världen, men mest av allt ser jag fram emot att jobba hemifrån. Pengar är till viss del av drivkraft eftersom det gör frihet möjligt, däremot drömmer jag inte om att bli ekonomiskt oberoende.

Visst finns det en vis prestige i det också, men den handlar nog snarare om att förverkliga sina drömmar än att visa upp sina framgångar för andra.


Vill ni läsa fler kommentarer så hittar ni inlägget HÄR.