Visar inlägg från "fia"

VIKTIGASTE JUST NU: ÅTERHÄMTNING

Jag gick direkt från att känna mig totalt utvilad och nere i varv efter veckan i sommarstugan till att dra igång jobbhösten med en intensiv arbetsvecka med två dagars datorjobb och manusskrivande, föreläsning i Umeå på Stora Nolia och igår 8 timmars inspelning för en kommande onlinekurs – och fick konstaterat att järnbristen är tillbaka i tisdags.

Det är alltså helt rimligt att jag idag känner mig totalt sänkt och tom på energi. Har svårt att hålla ögonen öppna och vill knappt resa mig från soffan. De tvära kasten, graviditeten, arbetsveckans intensitet, järnbristen och allt annat tar ut sin rätt så det är bara att lyssna. Vila.

Ska inta ryggläge och förhoppningsvis somna en stund nu.

ptfia-2

En bild från gårdagskvällen då vi bäddade ner oss på balkongen med diverse grejer och redan där så var energin slut. Somnade rätt snabbt när det började mörkna. Och en bild från prick just nu. Ska bara stänga av datorn och slänga upp benen. Hoppas ni mår bra och har en mysig lördag!

 

ORDBAJS FRÅN JUST NU

Hej! 

Kom tillbaka hem till Stockholm i fredags och har kramat ur det sista av semestern. Har vart i många olika stadier sedan jag kom hem.  I fredags kväll var jag sur, irriterad och lät det dåliga humöret dränera. Igår förmiddag låg jag som en våt fläck och grät av gravidhormoner och kände att livet är värdelöst, jag är hopplös och att prick allt känns tungt, fel, omöjligt och för svårt.

Igår kväll var jag pigg, glad och tillfreds. Imorse blev jag orimligt besviken och nästan gråtfärdig av att bageriet har stängt för renovering – hade sett fram emot att äta en croissant till frukost i två dagar. Besvikelsen var brutal och aningens … överdriven. Och nu är jag rätt neutral samtidigt som många tankar och känslor flödar på insidan.

Har nära till katastroftänk sedan några dagar tillbaka och försöker att inte gå in i det för mycket.

Gissar att det är ett släng av min vanliga ”prestationsångest efter semester” – känsla som smyger sig på. Den kommer ju nästan alltid efter att jag vart lös och ledig så jag försöker att inte gå in i den känslan för mycket, men det är svårare än vanligt nu när det är så mycket på en gång med bara 58 dagar (typ) kvar till bebis och allt vad det innebär.

Vi avrundar med några bilder från fredagskvällen ↓ Efter att ha blivit lätt oense om vart vi skulle äta (jag fick igenom indiskt tillslut) så belönades vi med den här magiska vyn. Det här är så mycket hemma för mig. Vill aldrig flytta härifrån.

pt-fia-blogg-gravid-2

Tur att han tacklar mina svängningar med ro, även när han inte riktigt förstår dem.

Japp. Det är mitt något obalanserad nuläge. Hur mår du? 

 

ORDBAJS 173920

Jag sitter på altanen i sommarstugan, kom hit i fredags. Det är många tankar som bor i mitt huvud nu för tiden. Har inte riktigt fått den där vanliga semesterkänslan som brukar komma redan en halv vecka in i semestern, men inser att det troligtvis beror på det som väntar i höst.

När jag kommer hem från sommarstugan så väntar ett intensivt jobbrace fram till att bebisen kommer. Vill och behöver förbereda så mycket som möjligt för att ha en bra grund till den nya verkligheten som väntar, i och med att jag inte kommer att kunna gå på föräldraledighet som många andra.

Jag är både pirrig, lite nervös och förväntansfull inför hösten. Ser fram emot att få två månader till att jobba undan det som går och förbereda så mycket som möjligt. Allt annat får vi ta som det kommer.

Det enda jag känner mig säker på är att man inte kan kontrollera eller bestämma någonting när det kommer till förlossning, bebistid och allt som hör den till. Det är bara att försöka hänga med, försöka vara närvarande och inte bygga upp enorma visioner om hur det ska vara på ett visst sätt. Är tacksam för att jag inte är en så orolig person som tar ut saker i förskott, det kan nog underlätta i detta.

Åhja. Det var dagens ordbajs, nu till något annat. Såhär välkomnad blev jag i fredags när jag kom till sommarstugan. Syrran hade gjort en svingod middag med halloumi, rostad sesampotatis och ingefärsvinigrette och åkern var insvept i en dimma som såg helt magisk ut i solnedgången ↓

Nu ska vi spela ännu en omgång av Alfapet och jag ska nog försöka övertala henna att vi ska ge oss på Monopol. Vi trivs!