Visar inlägg från "fia-om-stressen"

LÄSARFRÅGAN OM STRESS

Julens läsning! Jag har samlat ihop några inlägg från arkivet som kan vara värda att läsa igen. En slags favorit i repris såhär på julledigheten. Det kommer ett nytt varje dag klockan 17.00!

↓↓↓

Angelica frågar:

Snälla, beskriv hur din kropp reagerar då du mår som du gör, alltså stressad och många bollar i luften. Jag har ofta symtom som visar på detta men vet inte om jag bara inbillar mig eller ej…Jag varken jobbar mycket eller har mycket att göra privat, men i huvudet är det mycket som händer pga uppsägning, val av framtid, jobb, vidareutbildning och allmän dålig självkänsla o värdelöshetskänsla. Kram.

Fia svarar:

Hur min kropp reagerar kan variera men den här gången har det mest suttit vid lungorna vilket påverkat andningen på ett obehagligt sätt. Har haft svårt att dra djupa andetag och ibland fått resonera med mig själv i om jag ska tillåta paniken som ibland kommit för att jag känt att jag inte får luft eller hålla mig lugn. Hittills har jag klarat mig igenom det utan panik vilket är betryggande.

Utöver det så har det framförallt vart en märklig känsla i kroppen som jag inte riktigt kunna sätta ord på. Jag har stundtals blivit yrslig, tappat fokus och koncentration, ”sett utan ett se”, känt att det liksom snurrar inuti kroppen, haft svårigheter att dra djupa andetag och helt enkelt känt att kroppen är helt i obalans. Aningens oklart men just den här känslan är svår att förklara i ord.

Just stress kan yttra sig så olika för olika människor och i olika perioder i livet. Vi kan även vara olika stresskänsliga beroende på hur livet ser ut och något som stressade oss tidigare kanske inte gör det längre och tvärtom.

Stress är något som vi alltid behöver vara uppmärksamma på och aldrig tro att vi är immuna mot. Det finns mängder med symtom som kan vara bra att hålla koll på, både fysiskt och mentalt.

Här kommer en lista på några av de tydligaste symtom jag upplevde innan, under och efter min tid som sjukskriven för utmattningsdepression:

Mentalt:

– Depression (och alla symtom det innebär)
– Extrem trötthet som inte går att vila bort
– Kraftigt försämrat närminne
– Koncentrationssvårigheter
– Extrem stresskänslighet
– Otillräcklighetskänslor
– Oförmåga att slutföra
– Lyssna utan att höra
– Skjuter upp saker
– Oro och ångest
– Minnesluckor
– Skamkänslor
– Panikångest
– Lättirriterad
– Nedstämd

Fysiskt:

– Problem med magen (laktosintolerans, ballongmage, förstoppning, diarré, gaser osv)
– Sömnsvårigheter (svårt att somna, svårt att vakna, behov av att sova i dygn)
– Svårigheter att sköta vardagssyslor, hygien och ta hand om basala behov
– Svårigheter att andas, svårt att andas genom näsan, dra djupa andetag
– Minskad och ibland obefintlig sexlust
– Extrem stelhet och värk i kroppen
– Rubbningar i menstruationen
– ”Cement” i nacke och axlar
– Fysisk utmattning
– Hjärtklappning
– Huvudvärk
– Hög puls
– Yrsel

Det finns många varianter på dessa och det börjar säkert med några få. Hur just din kropp kommer protestera vid för hög belastning går inte att säga på förhand men om du känner igen någon av de här symtomen och har känt dem en tid så bör du ta det på allvar. Sök hjälp direkt för att minimera skadan.

 

Läs mer om min utbrändhet och vägen tillbaka HÄR.

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

TÄNK VAD LIVET ÄR COOLT

Letade efter inlägg till julens läsning (ett inlägg publiceras varje dag klockan 17.00) i bloggens arkiv och hittade det nedan. Om min rädsla för att inte kunna bli gravid. Och rädslan för hur jag skulle klara av en eventuell graviditet och tiden efteråt i och med att jag var så sjuk i utmattningsdepression.

Och nu sitter jag här, men min dotter som är två månader. Och jag mår bra! Jag mår bra. Jag är inte längre rädd. Min kropp har återhämtat sig väl efter graviditet och förlossning. Jag känner att jag hanterar det nya livet och allt vad det innebär med de förutsättningar som finns. Och bara det att min kropp har läkt så pass att den klarade av att bli gravid är fantastiskt.

Tacksamheten jag känner för detta är enorm.

Här är inlägget som jag skrev 6 oktober 2015, ganska exakt två år innan Edith föddes!

”Nu vill jag dela med mig av något som jag upptar mina tankar allt oftare. Det är en stor rädsla som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera ..

Det handlar om det faktum att jag har vart sjuk i utmattningsdepression, eller som jag brukar säga ”lever med utbrändheten i bakfickan” och det faktum att vi inom något år eller så vill börja försöka skaffa barn.

Kommer jag att kunna bli gravid? Hur kommer jag klara av den första tiden med brist på sömn? Hur kommer min före detta utmattade kropp hantera det faktum att småbarnsåren ofta innebär en hel del stress, fullt ös och brist på egen tid, återhämtning och kvalitativ sömn?

Kommer jag ligga mer i riskzonen för en förlossningsdepression för att jag har haft en depression tidigare?

Gaah …

Visst att jag idag mår bra och lever ett ”vanligt” liv, men det betyder ju fortfarande att jag dagligen jobbar aktivt för att skapa balans, att jag vet mina begränsningar och måste pussla mer med min energi och återhämtning än en frisk person.

Det här är frågor som allt oftare gnager i bakhuvudet och såklart inte går att svara på innan det faktiskt inträffar, men jag kan inte låta bli att tänka på det här. Min största mardröm är att bli sjuk igen för att jag inte klarar av att ta hand om mitt eget barn. Blir helt darrig bara jag tänker på det.

Har ni några tankar om detta? Finns det någon som känner igen sig? Har erfarenheter eller ord att dela med er av?

Känner att jag behöver lufta detta och ni brukar vara så bra att bolla med. Kram!”

ptfia-gravid-2

Livet är bra coolt ändå.

 

TILL DIG SOM ÄR UTMATTAD ELLER KÄNNER NÅGON SOM ÄR DET

Tyvärr är det allt fler av er läsare som beskriver att ni är utmattade, blir sjukrivna och kämpar mot ångest, utmattning och utbrändhet. Många mailar med frågor, ber om tips och söker tröst. För att försöka göra något vill jag publicera detta inlägg igen.

Sprid det vidare till den som behöver det. Utbrändhet är svårt. Och ni som är utomstående behöver inte förstå, bara försöka finnas där – och visa respekt. 

”Att vara sjukskriven är enormt skrämmande i början. Det är ensamt, ångestladdat och vidrigt på alla sätt, speciellt när det handlar om psykisk ohälsa. Det första steget mot att bli bättre är nog alltid att inse att du är sjuk. På riktigt.

Jag vet inte hur många gånger de första 3 månaderna jag berättade för folk att jag är sjuk, utbränd, utan att ha en aning om att jag faktiskt var det. Det var mest som ett försvar till varför jag inte var lika pigg som tidigare.

Det var först i min 4e månad som sjukskrivning som jag började förstå, ta in och slutligen acceptera att jag var sjuk, på riktigt. Först då kunde jag slappna av i det och börja bli snäll mot mig själv.

Jag kan skriva en hel bok om det där första året, om min upplevelse av att vara sjuk i utmattningsdepression och hur jag egentligen har hanterat det men för att sålla så listar jag några punkter som betytt mycket för mig.

fia4

Hoppas dessa punkter kan hjälpa någon under någon period i sin sjukdom:

– Gå ut. Det är bra att vara inne, ensam och möta allt det jobbiga men tillslut sätter sig ångesten i väggarna. Försök att få ut dig i vart fall en gång om dagen för att hämta ny luft i lungorna och få andas. Det hjälper på så många sätt och jag kan inte nog säga det. Gå ut. Sätt dig i skogen, vila på en bänk, gå runt huset, ställ dig på balkongen eller bara ligg i gräset. Huvudsaken är att du kommer utomhus en liten stund varje dag.

– Skriv av dig. Att prata med nära och kära är självskrivet och väldigt väldigt bra, men glöm inte att skriva av dig. Öppna ett block, datorn eller skaffa dagbok. Att tömma huvudet på tankar och känslor kan hjälpa dig att reda ut paniken som trasslar till tankarna. Fundera inte på formuleringar och att stava rätt – Bara töm huvudet och skriv utan att läsa det du skrivit förens efteråt.

– Lyssna på din magkänsla. Har du bokat in något och kroppen skriker nej? Försök att lyssna på din inre röst. Tvinga dig inte iväg på saker, våga säga nej, ångra dig och låta dagsformen bestämma. Du kommer ha helt olika energinivåer från dag till dag, lyssna på dem.

fiausa

– Ät/drick regelbundet. Att tappa matlust, energi, smak och matglädje hör ofta till en utbrändhet och depression, men det är så viktigt att du får i dig näring och mat. Dela upp det i mindre mål och det är alltid bättre att äta något (vad som helst) än att inte äta alls. Jag har haft perioder då lukten och tanken på lagad mat gett mig illamående vilket resulterat i återkommande filmiddagar. Hellre det än inget alls. Drick vatten, smoothies, juice eller mjölk. Det viktigaste är att du inte slutar äta och dricka.

– Våga vara öppen. Försök att våga visa när du är arg. Gråt högt när du är ledsen, ring en vän när livet känns piss, berätta för dina föräldrar och låt din omgivning ta hand om dig. Våga vara precis som du är, i alla olika känslor och stadier. Säg att du inte orkar diska och tvätta. Be dem massera dina axlar när de är trasiga. Be dem ta ut dig på en promenad, läsa för dig, bädda ner dig på kvällen eller det du behöver. Det är helt okej (och viktigt!) att bli omhändertagen och det är så viktigt att släppa fram dem som vill ta hand om och hjälpa dig, även om det ibland känns läskigt.

– Minimera stress och måsten. Min man fick rodda nästan allt för mig under mina dåliga perioder. Han tvättade, städade, handlade, svarade på mail, lyfte mig ur sängen, masserade, ringde hem, bokade av grejer, kastade sig hem, lyssnade, tröstade, matade och diskade. Det är jobbigt för alla iblandade men det viktigaste är att du får hjälp och minimerar allt som anstränger. Du hade gjort samma sak för den som gör det för dig.

pt-fia-11

– Låt det ta tid.
 En depression och en utbrändhet tar tid – och måste få ta tid. Har du fallit dit på riktigt så krävs det omstrukturering av vardagen, enorma mängder vila och sömn, terapi-timmar och djupa svackor. Det kommer vara ett steg fram och fyra bak i början och det är en del av processen. Det behövs för att du ska ta dig ur detta och lära dig dig inför framtiden. Låt det ta tid.

Jag var sjukskriven i ett år på 75-25% och gick fram och tillbaka i mående, energi och tillfrisknande under de första tre-fyra åren. När det hade gått 1 1/2 år skrev jag såhär: Jag är fortfarande inte frisk trots att det nu är 1 1/2 år sedan jag blev sjuk. Jag mår bättre, betydligt bättre än på länge och klarar av att jobba på en rätt bra nivå men det betyder inte att jag är frisk. Jag har fortfarande djupa svackor ibland tvivel. Ha inte bråttom med att bli frisk, lär känna dig själv och ditt nya jag istället.

Läs mer om det här i kategorin ”utbrändheten” som finns i fliken här ovan till vänster. Var rädd om dig! ♥