KROPPEN EFTER FÖRLOSSNINGEN

Någon frågade mig hur kroppen känns efter förlossningen och jag kom på mig själv med att säga att den typ känns som vanligt. Och med det menade jag att det faktum att magen är borta, att jag känner mig lätt i kroppen, att jag nu kan promenera med tryck i steget för första gången sedan typ mitten av graviditeten och att allt känns så smidigt som det brukar eftersom magen inte längre är i vägen.

Men å andra sidan så är kroppen inte alls som vanligt, såklart. Jag har funderat mycket på huruvida jag ska skriva det här inlägget eller ej eftersom det både kan vara ointressant och känsligt. Men eftersom många önskat det så kör vi.

Jag gick upp ungefär 13 kilo (vägde mig sällan så har inte exakt koll). Magen pekade mycket framåt och var vad folk sa en typisk ”pojkmage”. Den blev rätt enorm där på slutet.

22 september, 3 veckor innan hon kom (gick 9 dagar över tiden) ↓

ptfia-kroppen-efter-forlossning

9 oktober, tre dagar innan hon kom ↓

10 oktober, två dagar innan hon kom ↓

Första veckan var jag öm i underlivet och väldigt rädd för stygnen, eller ja, rädd för att peta för mycket och förstöra något. Baddade med iskallt vatten efter toabesök och var väldigt försiktig när jag duschade, satt mig ner osv. Upplevde att det här minskade snabbt andra veckan och ömheten försvann. Eftersom jag hade kateter efter förlossningen så har jag (och är fortfarande) öm i urinröret. Känner det ibland när jag reser mig snabbt och det känns ibland obekvämt.

Spände mig i början när jag ammade så fick snabbt en stenhård knöl i vänster axel som jag fortfarande kämpar med. Det värker dagligen och jag försöker lindra med varm vetepåse, cirkulationsövningar, att slappna av när jag bär och ammar, att Kim masserar osv. men den håller i sig för det mesta.

Det absolut jobbigaste var de första dagarna hemma när jag var fruktansvärt svag efter blodförlusten, magmusklerna var icke-existerande, rygg och axlar värkte och mjölken rann till så jag plötsligt fick enorma bröst (eh, enorma för mig som har små bröst i vanliga fall) och hela jag blev som en ostkrok som knappt orkade resa mig ur soffan pga orkade inte hålla uppe min egna kropp.

Avslaget började sina redan efter tre veckor då den värsta blödningen var över och efter det hade jag trosskydd ungefär två veckor till och nu är det i princip helt borta.

Magen var som en påse i början och har sedan dragit ihop sig lite hela tiden. Huden är lösare och magen är överlag mjukare. Det kändes stört omöjligt att magen ens skulle kunna komma i närheten av sitt gamla utseende men nu känns det ändå någorlunda rimligt på sikt. Med tanke på hur stor den var så är det förbaskat coolt att det funkar.

Jag kommer inte i mina gamla byxor (över magen och midjan) riktigt än. Har insett att jag haft en tunn midja så är tveksam till om jag kommer att kunna ha de byxorna igen. Känner än så länge ingen stress över det utan är mer nyfiken på att se hur kroppen kommer att ändras och bli med tiden.

16 oktober, 4 dagar efter förlossningen ↓

8 november, 4 veckor efter förlossningen ↓

Idag, nästan prick 6 veckor efter ↓

Med tanke på att Edith var så stor (53 cm lång och 4420 gr) och att mitt underliv såg ut som två fläskkotletter (Kims beskrivning, hehehehe) när hon pressades ut så är det ett under att det var tillbaka i sin vanliga storlek och form redan typ dagen efter. Kom lindrigt undan med två små bristningar grad två och ett blåmärke på insidan. Det som syddes verkar vara bra gjort och stygnen är inte längre kvar. Däremot så känner jag skillnad. Det kommer in luft när jag till exempel sträckt ut i någon yogaposition med benet uppe och om jag t.ex. tar mig ur sängen med Edith i famnen. Upplever även att utseendet har ändrats litegrann. Och musklerna är såklart inte återhämtade ännu. Jobbar på med knipövningar så gott som dagligen och övar på hålla knipet. Ska på återbesök hos barnmorskan om två veckor.

Magmusklerna verkar ha återhämtat sig bra och när jag kände förra veckan så har de gått ihop så pass att det nu är mindre än ett finger i mellan. Gör ländryggspressar, övar på att aktivera magen när jag reser mig, sitter, står och går och har gjort någon planka.

Och nu känner jag mig nästan helt hundra efter blodförlusten. Blir fortfarande yr ibland om jag reser mig för snabbt från golvet (vi har skötbädden på golvet i badrummet så blir mycket upp och ner per dag), men i övrigt så känner jag mig starkare och starkare för varje vecka. Är så tacksam över att det gått så bra med tanke på att kroppen skakade i panik bara jag försökte flytta ett ben några centimeter någon timme efter förlossningen. Första dagarna efter att vi kom hem så var jag bara hemma och låg i soffan och sängen medan Kim tog all markservice och bytte och lyfte Edith. Tre dagar efter gick vi runt kvarteret (vilket var det längsta för mig sedan förlossningen) och höll på att svimma när vi kom till bilen. Fem dagar efter så gick jag två hundra meter för att äta en pizza och fick frossa och grät av kraftlöshet på vägen hem. Sju dagar efter så gick vi hundra meter till en bänk, fikade, gick sjuttio meter till en annan bänk och sedan hem – och jag lade mig på soffan och hulkgrät att Kim och syrran måste komma och mata mig. Sedan däckade jag två timmar.

Just nu så mår kroppen relativt bra och har återhämtat sig över förväntan. Har dock ont i axlar och är allmänt svag. Längtar tills jag kan börja styrketräna igen. Såhär efter förlossningen så är jag så oerhört imponerad över kroppens förmåga att läka. Det är så förbannat coolt!

Sammanfattningsvis. Kvinnokroppen är SVINCOOL.

 

 

 

49 reaktioner på “KROPPEN EFTER FÖRLOSSNINGEN”

  • Anna skriver:

    Vilket intressant , fint och ärligt inlägg. Tack!

  • pilla skriver:

    Tack för att du delar! Intressant läsning.

  • Lisa skriver:

    Vad kroppen är fantastisk!! Fint att du delar både det som är fint och jobbigt.

  • Anna W skriver:

    Tack för att du delar med dig! <3 Jag tycker det är skönt att läsa då jag själv fick barn för 9 veckor sedan. Det känns skönt att få bekräftat att det tar tid att komma tillbaka och att det är ok.
    Du skrev att du hör ländryggspress. Vad är det, kan du inte visa? Hela min rygg känns såå svag och jag har konstant ont och känner mig super stel. Försöker göra rörelseövningarna och får massage ibland men det tar bara bort det akuta tyvärr.
    Du skulle inte kunna göra ett inlägg med övningar man kan börja med såhär 2 månader efter en förlossning, framförallt för baksidan tänker jag då?! Det skulle jag uppskatta samt tycka va intressant. =)

    • ptfia skriver:

      <3 <3 <3 Ska absolut skriva mer om det!
      Här kommer länk till ett inlägg som tar upp ländryggspress:
      http://ptfia.se/2017/01/20/varfor-ar-det-viktigt-att-trana-core/

  • Louise skriver:

    Tack Fia för att du delar med dig. Så bra skrivet och så rätt slutsats, att kvinnokroppen är cool. Precis så är det! I den världen vi lever i så är det oerhört värdefullt att du öppnar upp och är ärlig om stort som smått här i livet. Du är fantastisk!

  • JOHANNA skriver:

    Tack för att du delar med dig <3

  • Lotta skriver:

    Tack för ett superintressant och viktigt inlägg Fia! Fasiken vad kroppen är häftig! Jag har verkligen letat efter upplevelsebaserade texter i och efter graviditet så jag är så tacksam att du delar med dig. Jag läser gärna mer om dina upplevelser! Kram!

  • Johanna skriver:

    Kroppen är fantastisk! Wow så härligt för dg att du återhämtat dig så väl <3 Tack för att du delar med dig.

  • Emelie skriver:

    Tack för att du delar med dig av detta!

  • Annie skriver:

    Vilket bra, värdefullt och ärligt inlägg! Finns ju massor av oss mammor men väldigt lite av den här typen av inlägg att läsa på nätet.
    Ang. gamla kläderna… När jag fick mitt första barn så smalnade jag rätt fort, men sen var det stopp ett tag. Men runt 7 månader efter förlossningen började jag återfå min smala midja och komma i de mer tighta gamla byxorna , dock kändes det som att de allra allra tightaste kommer man inte i igen, höfterna verkade ha breddat sig. Men jag blev gravid strax efter det så jag vet å andra sidan inte hur kroppen är 1 år efter förlossningen 😁

  • Annie skriver:

    Stor tumme upp på detta inlägg! ärligt och intressant att läsa och ja kroppen är fantastisk. Blev lite nyfiken på vad det står på din tatuering?

    • ptfia skriver:

      <3! No clouds in my storms. Obs - en gammal tatuering som jag inte skulle göra om idag om jag fick välja om man säger så.... Jag gjorde den efter jag kom hem från USA där jag mådde väldigt dåligt så det är nog den främsta anledningen till att jag gjorde den.

  • Nathalie skriver:

    Så himla fint inlägg, som andra skriver så finns det inte många (kan inte minnas något ens) inlägg i den här stilen om post gravid kropp. Älskar att du är så ärlig o snäll mot din kropp. Kvinnokroppen är verkligen magisk <3

  • Sofia skriver:

    Det här inlägget visar verkligen hur häftig kroppen är! Stort grattis till lilla Edith än en gång <3

  • Jessica skriver:

    Fint inlägg. Kände att man matades med info om vad som händer i kroppen under och efter graviditet, men inget om efter. Fick något av en chock när jag duschade efteråt och kände att magen var som en bulldeg. Borde jag ju ha fattat, men jag hade inte alls reflekterar över att det så klart skulle vara så. Jag fick inga bristningar alls, men det ser ändå lite ommöblerat ut därnere 🙂

  • Ann skriver:

    Jätte bra inlägg. Modigt och starkt att dela med dig. Väldigt viktigt att läsa för andra blivande mammor.

  • Elektra skriver:

    Vilket fint inlägg! Väldigt intressant att läsa för en som är gravid i vecka 25🙂 Älskar att följa ditt mammaliv på instagram osv, men känn aldrig någon press, du och din stil/varma omtänksamma aura är så unik -vi bloggläsare kommer finnas kvar även om du tar det lugnt en period❤️ Stor kram

  • Malin skriver:

    Så underbart fint och ärligt inlägg Fia🙏🏻❤️ Jag fick tyvärr missfall för två veckor sen men hoppas det går bättre nästa gång, för trots hur jobbigt och ont det verkar och föda barn så är jag så taggad på att få gå igenom det för att också få en gosig bebis😍

  • anna skriver:

    heja dig, du och detta inlägg är fantastiskt bra!

  • Maria skriver:

    Tack Fia for att du delar med dig, Love it!!!!

  • Sandra skriver:

    Tack för ett fint inlägg. Hade tänkt att efterfråga precis ett sånt här inlägg. Du skriver så varmt och fint om kroppen och det gör mig glad. Jag försöker alltid vara så snäll mot migsjälv som möjligt då allt annat känns orimligt, har jag en ”elak” dag läser jag gärna något/några av dina snälla inlägg som en påminnelse om tacksamhet mot min kropp som bär mig genom hela livet och som förhoppningsvis en dag också ska ge mig ett barn. Så än en gång, tack för din varma själ och snälla ord.

  • Petra skriver:

    Hej Fia! Tack för ett ärligt inlägg om hur hela kroppen (rygg, mage, underliv och psyket) känns efter en graviditet och förlossning! Så fint att läsa och få ta del av, jag är själv livrädd för en eventuell förlossning och hur kroppen ändras av det, ifall jag blir gravid i framtiden.

  • Johanna skriver:

    TACK för att du delar med dig. Jag funderar mycket på sånt här (har inga egna barn) och känner mig så okunnig om hur kropp och psyke påverkas efter graviditeten. Upplever också att det inte är accepterat/önskvärt att fråga ut andra mammor i min närhet om det. Du gör skillnad som skriver så öppet om det. <3

  • Emma skriver:

    Tack! Vet du, den dagen jag blir gravid kommer jag leta upp varenda inlägg du skrivit från början till slut på din preggo/bebis-resa! Så sund & inspirerande! För att finna lugn & trygghet, återigen tack för att du delar dina ofantligt kloka tankar, resonemang, tips- allt! (Edith, så fin hon är, stort grattis! Det är så underligt, du vet när man följer någon på soc.medier så många år, då känns det verkligen som en nära vän. Jag blev liksom såå glad för er skull när hon kom :). Kram Emma

  • Emma skriver:

    En ska ju inte jämföra men kan ändå inte låta bli. Mitt barn är 3 år och min mage ser ut som din 4-veckorsmage. Det går lätt att spänna den platt men allt är liksom uttänjt, även musklerna när de inte spänns. Men mitt livs kärlek och glädje har ju bott där inne i 9 månader så jag försöker älska magen ändå. Vissa dagar går det bra, andra inte så bra. Tycker att det är fint att du delar med sig så öppet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *