HEJ!

Livet är så märkligt just nu. På ett sätt så är allt nästan precis som vanligt, förutom att jag jobbar mindre och har vart hemma sedan jag började trappa ner förra måndagen. Och på ett sätt är ingenting som vanligt och vår verklighet kan när som helst ändras. Det är så spännande (och ibland frustrerande) att inte veta när det drar igång.

För det mesta så njuter jag av den här tiden eftersom den aldrig kommer tillbaka. Den dagen då det förhoppningsvis bakas ett syskon så kommer vi ha fullt upp med att vara småbarnsföräldrar åt den här lilla parveln så gissar att den graviditeten kommer bli rätt annorlunda.

Igår vaknade jag helt på fel sida och kände mig dränerad, skitsur och allmänt deppig. Det övergick till dåligt humör och jag var rätt trist att umgås med under större delen av dagen. Idag är allt helt tvärtom om jag vaknade pigg, kände mig relativt utvilad och hade lite kraft i kroppen (som dock bytts mot en ryggvärk såhär på eftermiddagen). Vi hade tid hos barnmorskan vid nio och gick en promenad efter (och jag kunde gå i nästan normal promenadtakt för första gången på länge, nästan schwung i steget …).

Bebisen ligger ”fixerad som en kork” enligt barnmorskan och allt ser bra ut. Hen ligger också något över kurvan nu, vilket stämmer bra med min plötsliga superhunger som vart den senaste veckan. Det känns skönt eftersom vi för bara ett par veckor sedan låg något under kurvan, så cool kroppen är ändå. Den vet precis vad den behöver för att baka det här lilla livet på bästa sätt.

Nu är det alltså bara att vänta. Om förlossningen inte drar igång själv innan onsdag så ska vi på ett ultraljud (eftersom jag är i vecka 42 (41+0) då) och då får vi även frågan om att delta i en stor studie som görs på många sjukhus i Sverige. De undersöker om bebis och mamma mår bättre av att bli igångsatta i vecka 41 istället för i vecka 42.

Vad har ni för erfarenheter av igångsättning? Någon som är med i studien?

Ja, det var nog allt för nu. Här är några mobilbilder från igår ↓

› Tog mitt dåliga humör och åt en andra frukost på Magnus Johanssons bageri och bunkrade blogginlägg.

pt-fia-gravid0-2

› Satt en hel del i soffan. Här väntar vi på mäklaren och fotografen som skulle fota vår lägenhet. Vi ska lägga ut den som kommande försäljning då vi letar nytt och det känns skönt att ha allt klart när vi, förhoppningsvis, hittar vårt nya hem. Vi vill bo kvar i Hammarby Sjöstad (alternativt Sickla eller Järla Sjö) och vill egentligen bara ett rum till så småningom.

› En bild från balkongen. Vädret var helt magiskt igår! Det förbättrade humöret så pass att jag bad Kim ta med mig ut på en promenad. Är så kär i hösten.

› Och så avslutade vi kvällen på samma sätt som alla andra kvällar nu för tiden. I soffan, chillar med magen, ser bebisens volter, äter saker och tittar på The Killing.

pt-fia-gravid0

Känner mig oerhört tacksam som får uppleva detta!

 

ÅNGEST AV ATT TA DET LUGNT?

”Såå skönt att bara kunna ta det lugnt utan att känna ångest”

En läsare skrev den här kommentaren och den väckte många tankar. Jag är ju medveten om att ”ta det lugnt” inte är helt okej i vårt pressade samhälle. Alltid ska man göra något. Prestera. Göra mer. Men jag tolkar hennes kommentar som att hon alltid upplever ångest om hon tar det lugnt?

Är det så för er? 

Att ta det lugnt och vila, ge kroppen återhämtning eller helt enkelt ta en paus är numera förknippat med något dåligt – att vara lat … vilket är helt sjukt!

Man kan inte alltid vara på, göra och prestera dygnet runt. Vi är inte skapta för det och vi klarar det inte under en längre tid. Det gör att vi gå sönder. Som med allt annat i livet så behöver vi nedvarvning, tid att göra ingenting, stunder att bara finnas till och återhämtning för att ladda och orka.

Utan att ta det lugnt så blir det obalans.

tips på bra böcker-4

 

Låt oss prata om det här. Vad känner ni för att ta det lugnt? Känner ni att ni borde prestera mer än vad ni redan gör? Att det alltid finns något att fixa, att ni är lata om ni inte gör? Ger en kväll i soffan dåligt samvete? 

 

DET ÄR FREDAG …

Och jag tänker ta fasta på mina egna ord ↓ och isolera mig från det mesta den här helgen. Tänker något i stil med att sova tills jag vaknar, äta frukost i soffan och se någon serie, ta en powernap, lägga mig tidigt, slumra i soffan medan Kim pillar i håret och masserar nacken och äta goda saker.

Behöver det verkligen efter den här veckans energirus och fixarmode. Det är alltså planen, förutsatt att inte bebis bestämmer sig för att komma någon dag tidigt såklart.

Som jag ska vila mig nu – eller strax. Ska ta ett sista ryck med jobb och sedan checka ut totalt. Hurra!

Hur känner ni er efter den här arbetsveckan? Hoppas ni får samla kraft i helgen! ♥