RECEPT RÖDBETSBIFFAR

Ska precis sätta mig och skriva klart det sista på manuset som jag har deadline för på torsdag, men ville uppdatera bloggen först. Började bläddra i utkasten och hittade de här biffarna som jag och syrran åt när vi var i sommarstugan i augusti.

Den veckan var för övrigt som balsam för hela mitt väsen. Har svårt att förstå att det redan är nästan sex veckor sedan.

Hur som helst – bilderna ser kanske inte så tilltalande ut eftersom det blev så mycket röd mat, främst tack vare rödbetorna och vattenmelonen. Men jag går i god för att det var väldigt gott!

Har du inte bestämt middagen ännu, testa dessa!

Recept rödbetsbiffar
ca 6-8 st biffar

2 st rödbetor
1 paket fetaost
2 ägg
1 liten vitlöksklyfta
1/2 dl mjöl
1 msk chiafrön eller 1 msk potatismjöl
Peppar, salt & chiliflakes

Gör såhär:

Riv betorna grovt, blanda med övriga ingredienser i en skål & ställ i kylen ca 10-20 min.
Forma till runda biffar och stek i olja tills de får en frasig yta.

Serveras förslagsvis med klyftpotatis, knapriga grönsaker & vinägrett:

– Hyvla färsk ingefära (ca. 4-5 cm) fint, pressa ur saften ordentligt från köttet i ett litet glas, pressa saften från en halv citron, en skvätt olivolja, en nypa salt + peppar & honung efter smak. Vispa snabbt ihop med en gaffel. 

recept-rodbetsbiffar-2

 Kram!

FRÅGAN: VILL DU BLI VEGAN?

Anna frågar:

Du verkar ju vara ganska hälsomedveten, köper mycket ekologiskt mm. Hur tänker du kring klimatet, naturen och djuren? Du funderar aldrig på att bli vegan? Kram

Svar:

Ja, skulle säga att jag är hälsomedveten – men absolut inte perfekt på något sätt. Får ibland frågor om jag inte ska bli eller är vegetarian, vegan eller nykterist eftersom jag nästan aldrig dricker ändå och mitt svar förblir detsamma. Jag vill inte sätta etiketter och regler för mig själv av den enkla anledningen att jag inte vill begränsa mig eller känna att jag förbjuder saker.

Däremot så äter och lagar jag mycket vegetariskt och även veganskt (inte lika ofta), men kallar mig inte för något av det och lär mig mer och mer om hur vi/jag kan göra medvetna val som är snälla mot djur och natur.

Jag tor det viktigaste är att vi hittar någon form av balans där vi inte slutar leva men att vi tar ett gemensamt ansvar. Personligen så försöker jag göra små som stora saker för att bli mer miljömedveten.

Köper ekologiskt (dock inte allt), undviker att låta vattnet stå och rinna under t.ex. tandborstning, stänger av lampor som inte används, har inte kylen öppen mer än nödvändigt, cyklar eller går till jobbet och när jag väljer att åka så är det alltid kommunalt. Äter mindre kött, köper närproducerat när möjligheten finns, vädrar kläder, hänger tvätten mer och torktumlar mindre, källsorterar, väljer ofta tåg istället för bil, lagar majoriteten av all mat hemma, lämnar prylar och inredning på loppis, köper en del själv på loppis, skänker eller säljer vidare kläder, använder vattnet som blivit över i någon karaff till att vattna blommorna istället för att hälla ut, köper miljömärkta produkter för tvätt och städning, väljer kaffe som är ekologiskt och fairtrade osv.

ptfia-sofia-stahl-6

Det går att göra många saker i vardagen som bidrar och jag, som många andra gör vårt bästa, även om vi väljer att inte bli veganer.

Det jag vill göra framåt är bland annat att välja mer ekologiskt och naturligt smink, läsa på mer om vad som blivit testat på djur, bli bättre på att sortera värmeljusen ordentligt, bli ännu bättre på att äta efter säsong, köpa mer hållbara kläder av bättre material och rensa ut ännu mer prylar som inte används där hemma och ge vidare och börja odla på balkongen. I framtiden vill jag bo i hus, odla i trädgården och ha höns.

Det finns såklart massor med mer som man kan göra men för att vara realistisk så tänker jag att ett steg i taget är en bra strategi. Och jag är inte en person som går igång på allt eller inget, det gör snarare att jag vill lägga av och blir oinspirerad, oavsett om det gäller träning, mat, att vara miljömedveten osv.

Det vore så spännande att läsa hur ni resonerar kring dessa frågor. Dela gärna med er av era tankar och har ni tips på hur vi kan bli mer miljömedvetna så vore det roligt att inspirera varandra!

 

Bild: Erik. 

SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN #2

Hej! Jag och min man har 4 barn varav 3 bor hemma. Både min man och jag tycker om att jogga och styrketräna, men problemet är det att min man kan släppa alla måsten som att diska,dammsuga, laga mat, tvätta ja allt hemarbete så han bara ger sig iväg på sin träning vilket resultera så klart i att jag gör alla de där måstena och sen när jag är klar med det så orkar jag inte ge mig iväg på min träning.

Jag har försökt prata ned honom om att han måste hjälpa till men han tycker bara att jag är löjlig som tycker att det är viktigt med hushållet. Det kan man göra sen tycker han och jag känner att jag vill kan ha det mesta klart innan jag tränar för mat måste vi ju alla ha och rena kläder . Har du något tips på hur jag kan tänka och inte känna sån stress över allt. Jag är oftast trött för att jag försöker få till allt med familj läxor huset och träningen . Tacksam för hjälp ! Kram Camilla

> Även om han tycker att du är ”löjlig” så tänker jag att han behöver skärpa till sig och börja ta ansvar. Personligen så tycker jag inte att det är okej att använda det som en ursäkt för att slippa undan. Han skulle antagligen tänka annorlunda om det var han som behövde göra allt och serva hela familjen själv, som du nu får göra. Strategi ett är kanske att prata med honom och berätta hur du upplever det, förhoppningsvis förstår han att det inte är ett okej beteende.

Strategi två kanske är att helt enkelt ”skita i det” i några dagar eller veckor och se vad som händer när du inte tar det ansvaret. Kanske kan det få honom att öppna ögonen. ett till alternativ är att ni tar ett gemensamt beslut hela familjen att alla behöver hjälpas åt och får olika uppdrag? Även barnen behöver ju lära sig att hjälpa till. Du ska inte behöva dra hela lasset själv, det är ju ändå 2016 .. Stå på dig! Kram!

——————————————————————————————————————————–

Jag vill bara fråga vad du tycker är en  ”normal” träningsmängd? Hur många gånger i veckan och hur hårt? Är 5 ggr i veckan relativt hårt och mer än vad som anses vara normalt?

> I just den här frågan är det svårt att använda termen ”normal” eftersom det är så oerhört individuellt. Det finns inte något rätt eller fel, det viktigaste är att du hittar en rutin med regelbunden rörelse. Att träna 5-6 gånger i veckan passar verkligen inte alla. Det du behöver fråga dig själv är vad DU mår bra av. Hur mycket träning hinner du med i din vardag och hur många träningspass VILL och Kan du göra. Försök att skapa en snäll träningsrutin där du inte bygger upp ångest och prestation kring träningen genom att värdera varje träningspass som en prestation.

träna

——————————————————————————————————————————–

Har du något bra tips för att komma ur en ätstörning?

> Våga be om hjälp. Jag har inga personliga erfarenheter men har förstått att mycket handlar om att våga be om hjälp. Att inte behålla det inom sig som en hemlighet. Våga berätta om din upplevelse, våga vara ärlig med hur du känner och tänker. Och tvinga inte dig själv att försöka komma ur det ensam. Du har all rätt att få stöd av dina närmaste. Vi behöver inte alltid klara av allt på egen hand.

——————————————————————————————————————————–

Jag vill få en starkare mage, både utsidan och insidan. Jag vill, hur patetiskt det än må låta, verkligen känna mig på utsidan som jag gör på insidan. Jag har tränat regelbundet i 5 år men fortfarande har jag inga magrutor. Jag äter i princip aldrig något onyttigt och fattar därför inte, varför jag aldrig lyckas. Några tips på bra övningar eller bra kost?

> Alla får inte magrutor. Alla får inte den där ”drömkroppen” (hur den nu må se ut) och alla får inte mellanrum mellan låren eller vad nu idealet är. Vi ser alla olika ut, våra kroppar svara olika på träning, livet, mat, stress och allt annat. Var inte för hård mot dig själv. Snöa inte in på just magrutor. Försök att fokusera på det du faktiskt åstadkommit på de här fem åren istället.

——————————————————————————————————————————–

Jag tycker att en varierad kost är viktigt och jag undrar hur kroppen påverkas att äta mer eller mindre ägg varje dag. Detta är något jag gör till exempel i gröt, äggröra, omelett eller vanligt kokt. Har det någon negativ påverkan på kroppen? Räknas det som överkonsumtion? Eller är det okej? Tips på att byta ut ägget mot något annat?

> Ingenting är egentligen bra i för stora mängder. Inte ens ”nyttiga” saker. Sträva efter att äta regelbundet och skapa en balans genom att variera antalet ägg per dag. Jag vet inte exakt hur många ägg du äter per dag så kan inte riktigt svara på om det skulle vara överkonsumtion.

Det finns mycket gott att byta ut ägg mot om du vill variera mer. Kika i här för mer inspiration: > Recept på frukostar! < > Recept på mellanmål! <

lördagsfrukost-5

——————————————————————————————————————————–

Har du sett filmen Earthlings? (finns på YouTube) eller Cowspiracy och Forks Over Knives som finns på Netflix? Undrar bara hur du resonerar kring köttindustrin och djurens välmående samt miljön i och med ditt egna ätande?

>Blir mer och mer medveten och är mindre sugen på kött än tidigare. Tycker inte riktigt att det är lika gott som innan och ju mer en läser om det, desto mindre vill jag äta det av miljömässiga och etiska skäl. Faktum är att jag äter allt mindre kött. Nu för tiden äter jag bara kött någon enstaka gång per vecka. Äter inte kött till frukost eller mellanmål, beställer nästan aldrig kött på restaurang utan väljer vegetariskt eller fisk.

Tror inte att jag kommer att kalla mig för vegetarian oavsett hur lite kött jag äter i framtiden, gillar inte att sätta upp förbud eller stämplar för mig själv. Numera kan flera dagar vara helt vegetariska (fast med ägg och mjölkprodukter) och just nu mår jag bra av det. Det är viktigt att vi inser hur skev den här trenden med billigt och masskonsumerat kött är. Tack för tipset om dokumentärerna!

——————————————————————————————————————————–

Hender det at du kjenner deg ensom? Hvordan takler du eventuelt det?

> Inte så mycket nu. Däremot så kände jag mig ofta ensam när jag var sjuk i min utmattningsdepression. Det är svårt för de som inte själva vart där att förstå och det är ännu svårare att försöka förklara med ord. Jag har även känt mig ensam i livet när jag känt att jag inte vågat dela med mig av mitt egentliga mående eller tankar och upplevelser till nära och kära.

Jag har inget bra svar på hur man bäst hanterar ensamhet. För mig har det fungerat att skriva av mig tankar och känslor, att formulera dem i faktiska ord. Det har även hjälpt att prata med de jag litar på och ändå försöka att förklara, eller bara be dem lyssna utan att ens försöka förstå. Ibland är det bara så skönt att få berätta utan att få råd eller åsikter. Kram!