VECKANS LÄSARBERÄTTELSE

För några veckor sedan började vi med en ny följetongen här i bloggen, nämligen ”Veckans läsarberättelse”.

Det är alltså någon av er läsare som tar ordet och delar med er.
Vill du bidra med din berättelse?

Maila till [email protected] och märk mailet med ”Veckan läsarberättelse”.

______________________________________

Den här veckan lånar jag veckans berättelse från min lillasyster Linnéa. Hon skriver nu en följetong i sin blogg där hon berättar om ett trauma och vad som ledde fram till det. Och det finns många delar i den här historien. Det handlar inte bara om själva skadan, det kommer mer. 

”Jag bröt lårbenshalsen 2012.
Operationen ägde rum i Schweiz, jag var där som aupair. Jag älskar det landet. Makalösa berg, vackra byar, skimrande sjöar och alptoppar.

Varje helg åkte vi uppför bergen där jag kunde gå loss i skidspåren. Under veckorna sprang jag runt vingårdarna och beundrade utsikten över Genevé sjön. Jag kunde springa en timme uppför om jag ville, upp och ned. Det var fantastiskt.

Plus att jag fick en sanslös kondition eftersom jag kom upp på höga höjder.

Men det blev för ensidigt och för mycket. Jag minns det så väl. Jag var ute på en av mina vanliga rundor, benen kändes pigga och jag pinade på bra tyckte jag själv.

Alldeles i slutet på rundan, på väg nedför, hög det plötsligt till i ljumsken. Det var precis i landningen med ena foten på vänsterbenet som det hög till, från ingenstans. Steget innan hade jag precis tänkt att jag kände mig snabb, snabbare än väntat för jag visste med mig att jag sprungit mycket i veckan.

Jag haltade hem, för det gick inte att stödja benet mer än så. Det var mer en ”ryckig” känsla i höften än att det gjorde ont, det hög till i varje nedsättning men jag kunde ändå gå.

Första tanken var att det måste vara en sträckning…

Läs del 2, 3 och 4 HÄR.

Och kika in hos henne närmaste tiden för det kommer mycket mer i den här berättelsen.

linnea

,. en bild av Sarasblick från vårt bröllop.

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

VECKANS LÄSARBERÄTTELSE

För ett par veckor sedan började vi med en ny följetongen här i bloggen, nämligen ”Veckans läsarberättelse”.

Det är alltså någon av er läsare som tar ordet och delar med er.
Vill du bidra med din berättelse?

Maila till [email protected] och märk mailet med ”Veckan läsarberättelse”.

______________________________________

Här är veckans läsarberättelse från Joanna Halvardsson. 

”Som 14 åring fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Det var väldigt skönt, för äntligen förstod jag varför jag inte alltid fungerade som andra förväntade sig att jag skulle fungera. Men när jag fick diagnosen så var det redan för sent – det hade redan gått så långt att jag hade försökt att ta mitt liv för första gången.

De närmaste 10 åren skulle bestå av utanförskap, mobbning, övergrepp i skolan, självmordsförsök, psykoser och x-antal inläggningar på psyket.

Men ändå lyckades jag på något vänster konka mig igenom skolan. När det var en månad kvar i gymnasiet så blev jag och mina föräldrar inkallade till rektorn och fick informationen att jag inte skulle få några slutbetyg.

Anledningen till detta var min höga frånvaro p.g.a. mina inläggningar på slutenpsykiatrin, men det var inget jag accepterade. Man försökte trösta mig med att jag skulle få ta studenten och springa ut som alla andra, men jag skulle få lite streck i mitt betyg.

Men när jag bestämt mig för något så ger jag mig inte förrän jag lyckats, så jag informerade min rektor om att jag ville ha en lista på exakt vad jag skulle behöva göra för att få slutbetyg. Man försökte få mig att förstå att det var omöjligt, att det inte fanns 48 timmar på ett dygn.

Men till slut fick de ge mig den där listan. Så en timma innan slutbetygen skulle sättas så lämnade jag in min sista uppgift och jag gick ut gymnasiet med slutbetyg, fast att det var omöjligt!

Just då fanns det 48 timmar på ett dygn.

Och hade jag inte haft Aspergers syndrom så hade jag aldrig klarat det, för jag plockade fram min Asperger superkraft.

Den där förmågan att kunna fokusera på ett sätt som andra inte kan, när jag vet exakt vad det är jag ska göra. Och då går det snabbt, utan att bli slarvig.

I dag har jag tagit körkort, utbildat min till journalist och driver eget företag och åker runt över hela Sverige och föreläser. Jag har valt att dela med mig min historia för att jag vill ge andra hopp och öka öppenheten kring psykisk ohälsa och Neuropsykiatriska diagnoser.

Men framförallt för att jag vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder, utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. Jag önskar att fler förstod vilka superkrafter diagnoser som Asperger och ADHD för med sig. Som min kompis sa en gång:

”Joanna du har ingen funktionsnedsättning. Du har en funktionsförbättring”

Och för mig har det med tiden blivit så för att jag hittat styrkorna med min diagnos och tagit vara på dem.”

Läs Joannas blogg HÄR!

veckans läsarberättelse

Läs förra veckans läsarberättelse HÄR!

 

 

VECKANS LÄSARBERÄTTELSE

Inspirerad av gruppen ”Heja livet” på Facebook så vill jag införa ett nytt inslag här i bloggen – nämligen ”Veckans läsarberättelse”.

Ni är så många som mailar och kommenterar för att berätta era historier, få hjälp med problem, tankar eller bara skriva av er. Jag och Elin gör vårt bästa för att besvara detta och det är ofta som jag blir rörd och tänker att det här borde fler få läsa.

Så därför så börjar vi med det! Känner mig så inspirerad och hoppfull över detta!

Jag tänker att upplägget kan se ut såhär:

Du som läser detta kanske bär på en berättelse om något du upplevt eller skulle vilja dela med dig av. Du kanske sitter på något inspirerande, vill ha råd eller har fått en insikt som fler borde få ta del av, eller så vill du bara skriva av dig och få känna stöd från andra. Du kanske känner dig ensammast i världen med din upplevelse och vill fråga om det finns fler som känner/upplever samma som dig. Eller något helt annat?

Maila till [email protected] och berätta så publicerar jag en varje vecka.

Vilken veckodag tycker ni passar bäst för ett sådant inlägg? Jag tänker spontant söndag eller torsdag men ni kanske har andra önskemål?

För att det ska bli lätt att läsa får ni gärna försöka hålla texten ungefär lika lång som mina blogginlägg brukar vara och vara så rakt på sak som möjligt. Och vill ni vara anonyma så går det självklart bra.

Hoppas att ni vill hjälpa mig att göra det här inslaget levande och att ni vill dela med er av en liten bit från er. Kram!

bröllop-15

En glad bild från ett glatt bröllop för några veckor sedan.