LÄSARFRÅGAN

Emma:

Vilken historia och vad skönt att din syster mår bättre. Jag tänker ofta att du har så kloka tankar kring kost och hälsa och du hänvisar ofta till att du inte tror på dieter och att äta allt (men inte alltid), tror du att skulle resonera annorlunda om ni i familjen inte haft den här bakgrunden? Kram

Intressant fråga! Det är såklart jättesvårt att veta, men spontant så tror jag inte det. Linnea blev sjuk när jag var klar med skolan och skulle flytta hemifrån, jag var 19-20 och hade redan en etablerad matrutin. Tänket med att äta allt (eller det mesta) men inte alltid och att inte hålla på med dieter har alltid funnits hemma hos oss under hela uppväxten. Ingen av våra föräldrar har pratat om vikt, att man inte kan äta vissa saker eller bantat – i vart fall inte så att vi har märkt det.

Vi fikade ofta hemma eftersom mamma tycker om att baka och det var aldrig någon stor grej eller att någon skulle påpeka huruvida fika är nyttigt eller ej.

Vi är uppvuxna med husmanskost, träning, fika, utomhuslek, frukost, kvällsmat och att äta när man är hungrig. Kommentarer eller förbud kring maten har tack och lov inte funnits där. Det var först när jag kom upp i mellanstadiet eller högstadiet som jag lärde mig av vänner att det kunde petas i maten och att maten kunde bli ett problem – men det blev det tack och lov inte för mig.

Som Linnea skriver (och framförallt det hon inte skriver men som vi pratar mycket om) så var det inte maten i sig som var problemet eller orsaken. Det blev ännu ett tvång som kom när hon var i sjukdomen.

Läs syrrans berättelse om sin ätstörning här!

 

OM ATT SKAPA RUTINER GENOM ATT SKRUVA PÅ DETALJERNA

Ibland tänker man att det måste ske något stort och rejält för att livet, hälsan, sexet, personligheten, rutinerna osv ska bli bättre. Att det måste planeras in en enorm förändring som gör susen på alla plan samtidigt. Rejält liksom.

Men det är ju faktiskt inte så. Ibland kanske det kan vara bra med en nystart och göra en big deal av det, men ofta inte. Väldigt ofta så räcker det långt med att få tänka på ett nytt sätt, att få prova att göra något tvärtom om eller att faktiskt bara lyssna inåt.

Jag tänker på något så enkelt som följande:

Du kanske har provat det mesta men får inte till det här med träningen. Du skulle vilja börja med en morgonpromenad innan jobbet men det känns alldeles för struligt att äta frukost, gå ut och gå, hem och duscha, packa och ta sig iväg. Du har provat och det är helt enkelt inte din grej.

Här är det lätt att tänka i storslagna banor. Att antingen helt skippa det eller tvinga sig iväg.

Eller så kan du prova att vända på det och vrida en aning på detaljerna. Vad händer om du går upp ur sängen, kliver i träningskläderna, går promenaden direkt och sedan äter frukost och duschar? Hur känns det om du går en helt annan (och kanske till och med kortare) runda än den du provat? Kan det kännas lättare och mer genomförbart om du istället packar väskan, lägger fram kläder och gör klart matlådan kvällen innan?

Förstår ni vad jag är ute efter? Det är så lätt att prova en grej, inte få till det och sedan ge upp och tänka att det där fungerar inte. Istället kanske vi ska prova att skruva på detaljerna – och då hitta ett sätt som fungerar bra för oss.

HÄR är ett exempel på när jag gjorde precis så, kastade om morgonrutiner och fick en helt annan känsla. Samma innehåll, bara i en annan ordning.

sofia sjöström ståhl

,. foto av Erik. 

 

DAGENS PÅMINNELSE

Idag vill jag påminna om att hälsa, som allt annat, har en baksida. Vi är många som strävar efter att vara hälsosamma. Som vill ta hand om sin kropp, träna regelbundet, göra vårt bästa för att äta bra mat och utgå från hälsosamma val.

Att göra det är i grunden något positivt och stärkande för både kropp och själ. Det gör att vi blir starkare och mår bättre. Det kan ge oss självförtroende, energi och glädje.

Men vart går gränsen?

Det är faktiskt möjligt att bli för hälsosam. Det går att ta i för mycket och det går till och med att bli sjuk av allt det där stärkande, nyttiga och hälsosamma. Allt det där som är så bra kan också bli dåligt, riktigt dåligt.

En del blir så sjuka i ätstörningar att de dör. Det är ett skrämmande faktum. Andra döljer en ångest, sorg eller missbruk i sitt sätt att vara ”hälsosam”. För några är allt hälsosamt beroendeframkallande och förenat med ångest.

Det är många som passerar gränsen för vad hälsosam är och som glömmer att det faktiskt går att göra för mycket.

Jag tror att gränsen finns någonstans där när man börjar tänka för mycket på varje detalj – när varje val får orimligt stor betydelse.

När valet inte längre är fritt utan liknar ett tvång. När den fantastiska och söta smaken av en riktigt saftig kanelbulle knappt hinner landa innan den trängs bort av dåligt samvete, ångest och tankar om att den måste kompenseras med träning.

Jag tror att en passerar gränsen när känslan av att ”aldrig vara tillräckligt hälsosam” eller ”borde alltid göramer /träna mer/svettas mer/bli mer strikt” tar över.

Det är då det blir farligt.

När vi förföljs av dåligt samvete, när tankar om perfektion smyger sig på och när maten inte längre fylls av glädje, njutning och det sociala. Om mat och träning bara handlar om prestation, tvång och höjer självkänslan är vi illa ute.

Mat, träning och hälsa bör inte handla om perfektion eller allt eller inget. Mat, träning och hälsa bör vara lika mycket hälsosamma val som njutning, återhämtning och energi.

Du som person är lika älskad, och lika mycket värd när du tränar och ”är duktig” som när du ligger på soffan, som när du hoppar över träningen eller inte ens orkar försöka.

Jag vill påminna om detta om och om igen – sträva inte efter perfekt hälsa. Sätt inte upp mål som kräver att du ska träna och äta ”perfekt”. Uteslut inte livsmedel om du inte har en faktisk intolerans eller sjukdom. Låt inte mat, träning eller hälsa ta över livet. Det är viktigt, men inte det viktigaste.

Var rädd om dig själv. Sträva efter balans och kom ihåg att leva också.