VECKANS UPPMUNTRAN

Vi fortsätter på gårdagens inlägg om hur dåligt vi mår. Jag nämnde reflektera och vill ge en liten uppmuntran inför den här veckan. Nu kanske den här veckan med midsommarfirande innebär fullt ös, eller så gör det inte det, men oavsett så kanske det finns en stund för dig någonstans.

Jag har säkert nämnt dessa frågor tidigare, eller så har du läst dem i min första bok ”PT-Fias tio i topp”, men de tål att upprepas. Att stanna upp och prata med sig själv behöver inte vara mer avancerat än att ta ett djupt andetag och känna in dagens mående. Det kan även vara att inte spontant tacka ja till prick allt utan att fundera en stund och se hur den där festen/uppdraget/grejen passar in i livet och den befintliga planeringen.

pt-fias tio it topp8

Det kan även vara att unna sig själv en stund med några reflektionsfrågor, ett blankt papper och en penna. För att verkligen få fundera och se hur livet är och känns. Gör gärna det, som en liten sommarpresent till dig själv.

  1. Hur mår du just nu?
    Stäng av telefonen, slut ögonen och verkligen känn efter. Här behöver du vara sann mot dig själv. Hur mår du innerst inne? Vilka känslor och tankar har du eller drabbas du av?
  2. Hur känns din kropp?
    Är den pigg, ledsen, i obalans eller strålande? Om du känner efter, hur känns den då? Har du ont någonstans? Hur känns magen? Känner du dig stark? Hur kändes din kropp för några veckor sedan, månader sedan? Hur pratar du med din kropp?
  3. Trivs du med dig själv? Vad trivs du med? Vad vill du förändra och varför?
    Skriv utförliga svar.
  4. När gav du dig själv en komplimang, ett snällt ord eller en omtänksam tanke senast?
    
Öva på att använda dina tankar till att peppa dig själv i stället för att trycka ner dig. Tänk något snällt. Fundera över vad du säger till dig själv och vad det kan bero på.
  5. Vad har du för relation till din kropp?
    Kan du jämföra relationen med din kropp med en avlägsen kusin, passionerad älskare, eller strikt förälder? Vilken relation skulle du vilja ha till den? Finns det vissa delar som du tycker bättre eller sämre om?
  6. Hur ofta är du stressad och i vilka situationer? Hur hanterar du stress? Har du någon gång känt att stressen tagit över?
    Skriv ner och försök hitta sätt som kan minimera stressen i dessa situationer.
  7. Finns det något du saknar i din hälsa?
    Vad vill och kan du förbättra just nu och på en långsiktig plan? Kan du sätta några snälla delmål och ett större långsiktigt mål? Kan du börja lägga till något hälsosamt lite då och då?
  8. Tränar du så ofta som du vill?
    Om nej, vad är det som gör att träningen inte fungerar? Fundera på hur mycket tid du vill lägga på din träning och vad som är hållbart för dig i din vardag. Rita upp dina veckor och se vart det faktiskt är möjligt att lägga korta stunder för träning. Kanske kan du unna dig 20 minuters morgonyoga på onsdagar eller träna 30 minuter på lunchen på fredagar. Tänk korta och effektiva pass istället för långa och tidskrävande.
  9. Hur ofta är du sjuk? Finns det ett mönster?
    Blir du exempelvis alltid sjuk första dagen på din semester kan det vara ett tecken på att du behöver sänka stressnivån i arbetet.
  10. Vilken är din dröm?
    Om du fick skapa den mest fantastiska och stärkande livsstil och hälsa du kan tänka dig, hur skulle den se ut? Hur långt ifrån den är du
i dag? Välj tre små detaljer som du kan försöka förbättra redan nu. Det behöver inte vara större än att dra ner på kaffet, ta en kvarts promenad om dagen eller rensa garderoben för att hitta plagg du faktiskt trivs i.

Hur kändes det att svara på de här frågorna? Vad tycker du att de säger om din nuvarande hälsa? Är det något du direkt känner ett behov av att förändra? Dela gärna med dig av insikter och tankar. Det går självklart bra att vara anonym.

 

INTENSIV PERIOD = STRESS?

Jag vill prata om det här med stress. Detta förbannade ord som betyder så mycket och används så lättvindigt. Idag är ”alla” stressade. Det är nästan som att man ska svara att man är stressad när någon frågar hur det är, för att om du är stressad så är du upptagen och om du är upptagen så är du åtråvärd.

Jag tänker på det här med att ha mycket att göra eller att ha en intensiv period, är detsamma som att vara stressad?

Jag fick det kastat på mig häromdagen när jag skrev i ett mail att jag var uppe i en intensiv period på jobbet. Direkt så antog personen att jag var sönderstressad och ”stackars dig” som stressar så mycket. Av någon anledning så blev jag oerhört provocerad av detta. Främst för att jag inte på något sätt upplever att jag är stressad trots den intensiva perioden.

Varför måste en intensiv period betyda att man är stressad?

Jag upplever att jag sällan blir stressad efter min utbrändhet. Missförstå mig rätt, det finns givetvis många tillfällen då jag kan bli stressad, har lite för mycket att göra och inte riktigt får ihop det. Saker skiter sig och dagarna är ibland extra intensiva. Men jag känner mig inte stressad som jag gjorde innan jag blev sjuk.

Idag tar jag det på ett annat sätt än innan. Jag uttrycker inte att jag är stressad och försöker att välja vart jag lägger fokus. Istället för att börja säga eller berätta hur stressad jag är, hur mycket det är att göra och hur jobbigt det är så blir jag fokuserad på att beta av det som ska göras, prioritera om, välja bort det som inte är viktigast och påminna mig själv om att det bästa jag kan göra är just detta.

Om jag istället börjar fokusera på att ”mycket att göra” automatiskt innebär att vara stressad så kommer jag också att känna mig stressad, må sämre och till slut att tappa kontrollen. Att tala om för sig själv och alla andra hur stressad man är gör ju att man till slut känner sig precis så.

stress

Tankar om detta?

 

FRÅGOR OM UTBRÄNDHETEN

Det kom en hel drös med frågor efter det här inlägget om min väg tillbaka från utmattningsdepression.
Här är äntligen svaren!

01. Om du skulle göra om din resa med facit i hand, hade du då kämpat lika hårt? Eller vilat mer i att tiden läker? Vad hade du gjort mer/mindre av?

Så intressant fråga! Med tanke på hur jag lever och mår idag så känner jag att det var värt allt och att jag hade gjort om det igen. När jag ser tillbaka så har jag svårt att förstå att jag inte bara gav upp, eller rättare sagt, hur jag kunde resa mig igen varje gång som jag faktiskt tillfälligt gav upp. Om jag hade väntat på att tiden skulle läka mina sår skulle jag inte ha kommit såhär långt i mitt mående idag, det är jag helt övertygad om. Min resa tillbaka till en frisk vardag har varit lång och innehållit stora mängder bakslag och stunder av hopplöshet, men att ge upp var aldrig ett alternativ på riktigt. Vad som än drabbar en i livet så behöver man tillslut försöka fortsätta ta sig framåt, vad är alternativet.

I mitt fall så behövde jag också förändra beteenden, stärka mina svagheter och dåliga självkänsla, lära mig att sätta gränser, bli tryggare i mig själv och göra många förändringar för att komma ur mitt destruktiva beteende. Det kräver mycket av en och är ett jobb i sig. Hade jag inte gjort det så hade jag sannolikt gått tillbaka till den banan som jag gjorde mig sjuk.

02. Efter hur lång tid började du jobba?

Jag var sjukskriven i ett år på olika nivåer vilket gjorde att jag kunde hålla igång framförallt bloggen. Var sjukskriven på 100% första 6 veckorna men efter det pendlade det mellan 75%-50%. Det var oerhört viktigt för mig att få fortsätta med något som kändes normalt och som jag kändes tryggt. Började arbetsträna (i egen regi i och med egen företagare) efter 1 1/2 år då jag hyrde en kontorsplats tre gånger i veckan. I början gick jag dit, var där i några timmar och låg däckad i sängen resten av dagen och dagen efter. Ibland var jag inte där alls och tillslut kunde jag successivt börja komma tillbaka till någon form av fungerande vardag.

03. Hade du svårt med många intryck, tex att va i en mataffär? Hur ”övade” du isf på att klara det?

Verkligen! Det var vidrigt. Jag är fortfarande ljudkänslig och sänker alltid ljud som står på. Blir lätt störd av ljud och kan t.ex. inte lyssna på musik samtidigt som jag skriver det här inlägget. Mitt stora problem var att jag aldrig ville vara i tystnad, så först behövde jag bli trygg i tystnaden. Sedan hade jag en del knep för att klara av vardagliga saker. Valde bort rusningen i tunnelbanan och cyklade istället, övade på att gå till affären mitt på dagen när det var som lugnast, undvek stökiga miljöer, undvek att träffa för många människor samtidigt, gjorde en sak i taget (som att stänga av podcasten i öronen när jag skulle handla eller bara prata i telefon och inte samtidigt göra andra saker)

veckans utmaning sluta multitaska-2

04. Vad gjorde att dina armbågar blev skadade?

Ett PT-pass som var inspirerat av crossfit (med hundratals repetitioner) och som min kropp helt enkelt inte klarade av.

05. Du nämner att kosttillskott hjälpte dig mycket. Kan förstå att du inte nämner vad för att det kan anses individuellt men det hade varit väldigt intressant att veta vad som hjälpt dig?

Precis, vill inte påverka någon eftersom det är så oerhört olika. Är man utmattad så kan det vara värt att fundera på om något tillskott kan hjälpa eftersom man kanske har svårt att få i sig det man behöver och att kroppen kan ha svårt att ta vara på det den får. Min upplevelse är att min kropp behövde hjälp av några olika tillskott i olika perioder av återhämtningsperioden.

06. Tack för ett bra inlägg! Själv har jag varit sjuk i tre år och får inte igång träningen, har till och med svårt att ta dagliga promenader, tycker själv att jag är så stark i dag att jag borde kunna komma igång, men viljan finns inte… även om jag tänker på det flera gånger i veckan… Skulle behöva draghjälp.

Fundera över vad det är som få dig att inte vilja. Du skriver att du borde komma igång men att du inte vill. Det r oerhört svårt att motivera sig till något man inte vill eller har lust till. Kan du hitta motivation till någon form av rörelse eller aktivitet? Kanske till något som inte är att ”gå och träna” utan något som du gillar och bonusen är att du rör på dig? Vad vinner du på att träna och röra på dig? Prova att göra något litet och reflektera över vad det gör med ditt mående. Kanske kan den superkorta promenaden ändå göra att du känner dig lite piggare för stunden och får frisk luft i lungorna – och då blir värt det?