MÅNADENS BIKT

Hej måndag och ny vecka!

Jag har precis släppt iväg Edith på promenad så jag passar på att riva av dagens jobb. På dagens lista står bland annat att redigera bilder och skriva klart delen om Evernote. Det är verkligen sant att man blir effektivare på jobbet som förälder – det är lite lånad tid så det gäller att vara effektiv så man får klart så mycket som möjligt när det kommer en lucka.

Medan jag sitter med detta så får ni ta över ordet. Det är dags för månadens bikt ↓

ptfia

Upplägget:

Att få skriva av sig och faktiskt försöka formulera det där som känns tungt är för mig en självklar del i att må bra. Det blir lätt ett inre kaos när tankar trasslar omkring i skallen utan sammanhang.

Jag skriver ofta ner mina tankar och känslor här inför er, men det bästa som finns är när ni tar ordet och delar med er av det som pågår hos er. Se det här inlägget som en chans att skriva av er – att dumpa det som känns jobbigt, glatt, svårt eller förvirrande. Detta är helt enkelt ett tillfälle att få tömma sig.

Självklart går det bra att vara anonym. Och självklart får ni dela med er av sådant som glädjer er, lyfter er och inspirerar er precis lika mycket som det motsatta. Detta är erat forum.

Genom att berätta något som ni går igenom eller upplever just nu hjälper ni garanterat någon annan. Läs gärna igenom andras kommentarer och svara om ni känner att ni har något ni kan bidra med eller tipsa om.

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

FORTSÄTTNING – OM KONFLIKTRÄDSLA

Jädrar så spännande det är att läsa era kommentarer på inlägget on konflikträdsla (läs här!). Det var så många intressanta tankar så vi fortsätter tråden lite till.

Ni var flera som påpekade att det inte behöver vara dåligt att bemöta en otrevlig person på ett trevligt sätt och att man kan ha i åtanke att personen som är otrevlig/beter sig illa kanske har ett bagage som gör att hen är otrevlig och att man inte vet vad hen har varit med om.

Absolut! Så är det ju verkligen. Och ibland kan man verkligen ha det i åtanke och visa hänsyn och låta det vara. Samtidigt så tänker jag att den som är otrevlig också måste ta ansvar för sitt eget beteende – även om den har haft det jobbigt, mår dåligt, har en tung dag etc. Är det verkligen okej att frånsäga sig allt ansvar för sitt dåliga beteende pga. det ovan nämnda?

Isåfall så kan ju alla börja bete sig illa, vara otrevliga etc och sluta anstränga sig, med hänvisningen att jag mår dåligt så jag får bete mig såhär?

En annan grej som jag vill förtydliga är jag inte är otrevlig tillbaka när någon är otrevlig (skulle ha använt ett annat ord där), utan att jag speglar personen och helt enkelt är mer rak, tydlig, tar bort det fluffiga och glada som annars hade varit där. Överlag så upplever jag att det är en bra grej att ha med sig – att spegla en persons beteende.

Fick också den här kommentaren:

”Om du verkligen har bestämt dig för att du vill säga ifrån mer, så kanske det hjälper att fundera över dina värderingar. Tycker du verkligen att det är bra att bita ifrån om någon kör över dig? Eller tycker du nånstans att det är lite fint att bli illa behandlad, att du är en mer god person då? Jag tänker att om man verkligen tycker man gör rätt, så är det inte så svårt att agera.”

Jag är inte säker på att jag tolkar det rätt, så utveckla gärna om jag har missförstått något, men som svar på funderingarna i kommentaren. Ja, jag tycker verkligen att det är bra och viktigt att bita ifrån och sätta gränser när någon kör över en. Det är något av det viktigaste vi kan göra, samtidigt som det är enormt svårt för många.

Jag har lärt mig att sätta gränser först i vuxen ålder och bristen på att kunna göra det tidigare har gett mycket ohälsa och dåligt mående.

Jag tycker inte att det på något sätt är fint att bli illa behandlad, eller att det skulle göra en till en bättre person? Förstår inte riktigt den kopplingen. Tänker snarare att bli illa behandlad, utsatt, kränkt osv anses vara svagt vårt samhälle. Att man ser ner på människor som ”inte klarar mer” eller som ”är lätta att köra över” (obs, generaliserar) – vilket såklart är fruktansvärt.

Hur resonerar ni kring detta? 

 

ETT STARKT SJÄLVFÖRTROENDE OCH EN SVAG SJÄLVKÄNSLA

Jag och en vän pratade om det här med självkänsla och självförtroende. Vi båda har drabbats av psykisk ohälsa (jag utmattningsdepression och hon ätstörningar) och upplever oss ha haft en svag självkänsla och ett starkt självförtroende. Och just det är så intressant.

Jag tror att kombinationen av ett starkt självförtroende och en svag självkänsla kan bli oerhört destruktiv och rent av farlig för en del. Det är så lätt att hamna i en kraftigt obalans där prestationen tar över livet. Att ha ett starkt självförtroende som uppmuntrar en att göra – och våga – saker är bra, men i kombination med den där svaga självkänslan så sätter sig ens värde lätt i det man gör, inte den man är.

Jag och Anna pratade också om det i vårt senaste avsnitt av vår podcast Omänskligt – att om man har en god, snäll och kärleksfull relation med sig själv, kan man då skada, mobba, göra illa och bryta ner sig själv? Nej.

stark-sjavfortroende-svag-sjalvkansla

Psykisk ohälsa kan grunda sig i mycket och utryckas på hundra olika sätt, men jag blir mer och mer säker på att många svar finns i det som är vår kärna och grund. Vår självkänsla och relationen vi har till oss själva.