5 ÅR SEDAN JAG BLEV SJUKSKRIVEN

Då är den här. Den femte årsdagen för när jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Eller det är nog egentligen 21a som är rätt datum men jag brukar räkna från midsommar eftersom det var i anslutning till det. Det har alltså gått fem hela år sedan jag gick till läkaren och bröt ihop.

Fem år sedan jag var så trasig, skör och fel ute att det gjorde mig sjuk. Fem år sedan jag tillslut gick till läkaren efter att Kim sagt åt mig på skarpen. Fem år sedan läkaren sjuskrev mig med omedelbar verkan och förbjöd mig från fysisk och psykisk ansträngning. Fem år sedan jag var så inne i min egen misär att jag inte förstod att sjukskrivningen också innebar att jag faktiskt skulle stanna hemma från jobbet direkt efter läkarbesöket, boka av alla kunder och börja den långa resan mot ett friskt liv.

Jag minns att det var först efter ungefär 3 månader som jag började förstå och på riktigt acceptera att jag faktiskt var sjuk. Att det var en sjukdom och att jag inte kunde lura den eller mig själv längre. Och att det var först när jag på riktigt började acceptera mitt tillstånd som jag började gå ner mot botten och blev sjuk på riktigt.

Enda vägen upp är att först gå hela vägen ner. 

Förstår halvåret var fyllt av panik kring tiden. ”Nu har den här vidrig sjukdomen tagit fyra månader av mitt liv. Och sedan ”nu har det här äckliga tagit åtta månader av mitt liv”. Och sedan blev det 1 år, 2 år och 3 år innan jag på riktigt började känna att jag var på rätt väg.

Nu när det gått 5 år sedan jag blev sjukskriven så märker jag att det känns allt mer avlägset. DET KÄNNS AVLÄGSET. Jag är inte i det på samma sätt längre. Jag tänker inte direkt på utbrändheten när jag mår dåligt, har en stressig period eller är ledsen. Jag har inte samma intresse av att prata om det lika ofta och det händer till och med att jag hoppar över att berätta om det när någon berättar om sitt. För det är inte längre en så stor del av mig att det är ständigt närvarande.

Och kanske det viktigaste av allt – jag är inte längre rädd för att hamna där igen. Tidigare så var jag ständigt livrädd för att en dålig dag eller ovanligt tung trötthet betydde att jag var på väg utför igen. Så känner jag inte längre.

pt-fia

Jag känner mig trygg i att jag på riktigt har byggt om mitt liv efter det här och att jag i och med det som hände tvingades lära känna mig själv.

Jag tror inte att det på något sätt är omöjligt att jag skulle kunna hamna där igen, det är rimligtvis en enormt stor risk – men jag känner att avståndet till den risken ökar litegrann för varje dag som jag fortsätter att utgå från min dagsform, jobba med mig själv och påminna mig om min egen mänsklighet.

5 år. Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle komma såhär långt.

 

EN ÖVNING SOM ÖPPNAR UPP

Har ni tänkt på hur mycket vi använder våra händer och armar framför kroppen?

När vi äter, håller i telefonen (som dessutom belastar nacken), skriver, sitter vid datorn, lyfter och bär våra barn, lagar mat, fixar och när vi sitter faller vi ofta fram med axlar och huvud. Och det är såklart inte allt. Det är inte konstigt att många av oss får framåtroterade axlar, dålig hållning, gamnacke och blir trötta i ländrygg, nacke och axlar.

Vi behöver övningar som öppnar upp och som ger en möjlighet att balanseras. Vi behöver få sträcka ut åt andra hållet – bakåt. Jag försöker så gott som dagligen att göra något som öppnar upp bröstkorgen och sträcker mig bakåt och åt sidan. Min och många andra kroppar behöver det.

Om man är stel i axlar, nacke och bröst så vill jag påstå att det är lika viktigt att utveckla rörligheten som att bygga styrka på baksidan. Har du inte funderat på din hållning och om du är stel tidigare?

Be någon gå igenom din hållning och berätta vad den ser. Kanske är du översträckt i knäna, svankar mycket, faller fram med nacken, glömmer att aktivera magen och har något av en S-form på kroppen?

Då kan det vara bra att lägga extra fokus på att bygga styrka i core, baksida axlar, rumpa, nacke och rygg. Och att jobba på rörligheten i bröst och bröstrygg, nacke och axlar. Tänk övningar som öppnar upp bakåt, som den här nedan ↓

För den som är riktigt stel och orörlig kan det räcka med att lägga sig på rygg och sträcka ut armarna mot golvet till en början, då det kan bli en utmaning i sig. Är du rörligare så prova att lägga en foam roller (som på bilden) under övre delen av ryggen och sträck dig försiktigt bakåt för att öppna upp.

Den här övningen är också utmärkt för dig som känner dig stressad och behöver komma ner i varv. Jag (och säkert många fler) upplever det oerhört lugnande att få sträcka ut kroppen på det här sättet. Testa och se hur du känner.

 

 

GOD MORGON FRÅN SNICKARBACKEN

Gårdagen försvann verkligen alldeles för snabbt. Det blev en dag fylld av möten, avstämning och annat vilket betydde ingen tid vid datorn. Det är märkligt att en sådan dag som är fylld av jobb ändå kan kännas som att man inte fått något gjort för att tiden vid datorn vart minimal.

Hur som helst. Nu sitter jag och Elin på Snickarbacken 7 och har frukostmöte. Vi ska gå igenom upplägg och idéer inför fortsättningen på ett samarbete, stämma av en del annat och förbereda inför vad som ska fotas till en serie inlägg om hur man lär sig göra en pull up. Ska bli så roligt att göra den.

Hoppla, känner mig så nyvaken och segstartad idag. Hoppas frullen styr upp det.

snickarbacken-7a

Jag äter yoghurten, en laktosfri cappuccino, äggmacka och äppeljuice. Gött!