ETT TEST OM STRESS FRÅN MIN BOK ”PT-FIAS TIO I TOPP”

Såhär inför en ny vecka (eller ja, vi är mitt i helgen men snart ny vecka!) så kan det vara fint att ge sig själv en stund av reflektion. Känn in hur du mår och fundera över vilken plats stress tar i ditt liv.

Det här testet finns i min första bok ”PT-Fias tio i topp” och kanske kan ge en indikation på hur du mår och om det är dags att dra i handbromsen.

• Upplever du att du är lika trött oavsett hur mycket du sover, eller har du svårt att somna?

• Känns det som om att tiden inte räcker till och du försöker höja tempot ytterligare?

• Upplever du att du aldrig hinner klart, att du hade kunnat fortsätta dygnet runt utan att bli färdig?

• Har du haft hjärtklappning i samband med stress?

• Har ditt närminne plötsligt försämrats?

• Har saker som du vanligtvis älskar och tycker är roliga blivit tråkiga, jobbiga och/ eller påfrestande?

• Har dina sinnen som smak, lukt, hörsel och syn förändrats och blivit känsligare?

• Har din aptit, hunger eller mättnad förändrats? Äter du mer eller mindre än vanligt och har du gått upp eller ner i
vikt?

• Känner du ofta meningslöshet, tappar hopp, ork och lust?

Om du har svarar ja på fler än tre till fyra frågor är det förmodligen läge att stanna till, fundera och försöka få ner stressen i ditt liv.

ptfiastress

Läs mer:

» Till dig som är utmattad eller känner någon som är det

» 5 år sedan jag blev sjukskriven

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

LÄSARFRÅGAN OM AMNING

För mig som hade en amning som inte fungerade alls är jag nästan besatt av att höra om andras berättelser om amning, både fungerande och icke fungerande. Hur går det för dig? Hur ofta och mycket ammar Edith och hur har ni fått till den rutinen ni har? Jag är nyfiken på andras amningshistorier främst för att bygga upp ett självförtroende att våga prova att amma nästa barn (om vi lyckas få ett till).

Håller alla tummar för att ni får ett syskon och en fungerande amning! Jag är förvånad och väldigt glad över att amningen har gått så bra hittills (ta i trä!). Vi fick till det bra redan på BB då Edith var väldigt direkt på bröstet och barnmorskorna på SöS gav fin hjälp. Jag läste flera inlägg om amning på www.babybaby.se och tittade även på några av hennes videos för att lära mig tekniken då jag upplevde att jag placera Edith lite fel i början. Bröstvårtorna sved och gjorde rejält ont första tiden, men det lade sig efter ett tag och nu har jag typ tappat känseln i dem. Använde kylande pads från Mam som var väldigt sköna när det sved. Smörjer in dem med kokosolja varje dag efter duschen för att återfukta och sedan dess svider de inte längre.

Vi ammar många gånger dag som natt. Lite mer sällan nu när hon blivit tre månader och verkar hålla sig mätt lite längre än i början. Jag friammar vilket betyder att Edith får äta precis när hon vill dygnet runt. På nätterna ligger jag i fosterställning med henne bredvid mig (hon på rygg), med bröstet tillgängligt så hon kan äta och snutta när hon vill. Sedan vi började ligga så efter någon vecka så sover hon hela nätterna med några få undantag. Oftast så vaknar jag någon gång per natt av att hon bökar efter bröstet och inte riktigt hittar och hon äter i sömnen.

Jag har ammat på alla möjliga ställen (skrev ett inlägg om det HÄR) och det var en frihet att komma på att juste, jag kan ju amma vart som helst. Det är okej att stanna till och amma där det behövs. Det både jag och Edith gillar bäst är ändå när vi är hemma och jag kan vara bar på överkroppen och vi bullar upp i soffan med många kuddar och hon tar någon powernap mitt i måltiden. Det är så lugnt och mysigt.

ptfia-amning1-2

Nu när hon har passerat tre månader och gått in i en ny fas där hon ser världen som vi ser den (enligt Wonderweeks) så är det lite bökigare. Hon är fullt upptagen med att upptäcka omgivningen och blir ibland fly förbannad bara någon minut in i amning då hon plötsligt inte kan fokusera. Då har jag lärt mig att inte truga eller försöka utan då är det bara att lägga ner för stunden och testa om ett tag igen. Det kan vara frustrerande men jag försöker att påminna mig om att det är inte så att hon svälter för att hon äter mindre än tidigare. Hon tar ikapp det hon missar på dagen på kvällen och natten.

Annars då? Jag var lite fundersam över det här med amning under graviditeten eftersom det är så många som berättar om när det inte funkar, hur jobbigt det kan vara och alla skräckhistorier som finns. Nu har det tack och lov gått bra den här gången och hittills vilket jag är väldigt tacksam för. Att amma är topp tre det mysigaste jag upplevt.

En grej som är mindre smickrande med amning är ju det här med att det kan spruta åt alla håll. Häromdagen så stod jag i bar överkropp, Edith käkade på ena bröstet och det ena började spruta en lång stråle rakt ut på golvet. Jag har inga händer fria så ropar på Kim och instruerade ”tryck på bröstvårtan som en ringklocka”, varav han nyper tag med tummen och pekfingret, det greppet alltså. Gött …

Den senaste veckan har hon även krånglat mer och har fullt upp med att upptäcka världen – alltså svårare att fokusera på några trista pattar. Det har bland annat resulterat i att Kim hittade oss båda liggandes på badrumsgolvet (på skötbädden) då det var det enda sättet att få henne att fokusera på maten. Har aldrig sett underredet på vår toalettstol tidigare.

Innan hon kom så var jag rätt säker på att jag skulle amma i 6 månader prick, mest bara för att det verkar vara någon slags standard. Men nu är jag inte alls säker på att jag vill sluta redan då. Som några kloka bloggläsare skrev så behöver man ju inte sluta tvärt och kapa allt på en gång. Som jag känner nu så vill jag nog fortsätta att amma morgon, kväll och natt och börja med mat på dagarna och sedan trappa ner amningen stegvis. Men det där löser sig väl med tiden. Frågan är bara hur man slutar eftersom hon varken tar napp eller flaska. Kommer garanterat be er om råd efter vägen!

ptfia-amning

Ja, det var nog allt jag hade att säga om amning just nu. Dela gärna med er av era amningshistorier!

 

OM EVERNOTE, DEL TVÅ

Det här med struktur har inte riktigt varit min bästa grej. Missförstå mig rätt jag älskar att ha struktur och ordning, men är rätt kass på att skapa den. Jag hittar snabba genvägar med halvbra lösningar istället för att hitta ett bra sätt som håller i längden. Ett exempel är att jag använt ”att göra-listor” i alla år, men bara på det där klassiska ”skriva upp och stryka över”, vilket gjorde att jag:

1. Aldrig kände mig klar.

2. Listan bara blev längre och längre.

3. Den blev en press och sög musten ur en.

Detta ändrades när min koordinator Elin kom in i mitt företag och lärde mig hur jag kan använda listan på ett mycket smartare och effektivare sätt. Det har på riktigt förändrat allt! Såhär:

Istället för att köra en klassisk lista som bara pågår i oändlighet så delar jag upp listan i veckodagar och i prioritet. Den har alltså alltid rubrikerna ”Måndag”, ”Hög prioritet” och ”Bonus”. Och det ligger alltid två veckor uppe i taget vilket gör att när jag får en uppgift som jag ska göra nästa torsdag så lägger jag den direkt på listan vid ”Torsdag” och som ”Hög prio” om den är det.

På så sätt så slipper den ligga i bakhuvudet och släpa, den slipper ligga på en lista dag efter dag utan att jag tar tag i den osv. Det blir en betydligt bättre översikt och plötsligt så är det lättare att prioritera. Ah. Så befriande!

För några är detta säkert självklart, men för mig var det en uppenbarelse som gjort hela skillnaden för lugn i magen. Och när jag gjort klart min lista för t.ex. tisdag så kan jag känna att jag är KLAR för dagen. Belöningen i detta!

Och ibland när man behöver stuva om i sin prioritet pga att saker dyker upp etc så är det bara att flytta runt grejerna på listan och prioritera om. Och det är fortfarande skön översikt.

Utöver det jag nämnt ovan så har jag även en punkt som heter ”Vid tid över” och där lägger jag sådant som inte är prio men som ändå är bra att göra när tid eller inspiration finns.

Min att göra-lista bor då i verktyget Evernote och där finns även en hel radda med prick allt som är viktigt. Jag delar många anteckningsböcker, listor och dokument med min koordinator Elin och allt synkas mellan telefonen och datorn. Det finns även en chattfunktion (men vi kör Skype istället).

Och i programmet så kan man ha en liten ruta som man klickar i för att checka av det man gjort på sin lista. ENORMT tillfredsställande. Jahapp, nu får jag sansa mig. Frågor på detta? 

PS! Självklart skriver jag upp sådant jag gjort i efterhand bara för att få checka av det på listan, gör inte alla det?