NÄR VAR DET STOLT ÖVER DEN DU ÄR, SOM MÄNNISKA?

När såg du dig själv i ögonen senast? Om du tittar länge, avslöjar de hur du känner dig?
När var du kärleksfull mot dig själv sist?

När är du stolt över den du är, som människa?
Är du det eller är stoltheten förknippad med dina prestationer?

Hur mår du innerst inne?

IMG_2401

Några frågor som kan vara bra att reflektera över ibland.

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

DET HÄR MED ATT VARA KONFLIKTRÄDD

Jag har alltid varit konflikträdd, vilket inneburit att jag lagt mycket energi på att undvika potentiella konflikter, låtit bli att ifrågasätta saker och inte alltid sagt vad jag tycker. Säkert ett ganska klassiskt beteende.

Det här har jag jobbat mycket på de senaste åren och jag upplever att det har blivit betydligt bättre.

Inte så att det är helt borta, det finns fortfarande några personer som jag helst undviker att ifrågasätta eller ge kritik till, men det har blivit så pass mycket bättre att jag i regel inte är konflikträdd, men att det finns några få undantag kvar.

Men något som stör mig enormt är att jag fortfarande kan låta en del komma undan med dåligt beteende. Jag tar fortfarande mycket ansvar för hur andra beter sig. Är någon otrevlig så blir jag extra trevlig tillbaka, som för att kompensera eller försöka få den otrevliga personen att bli trevligare?

Och jag vet inte hur många gånger jag genom åren bara acceptera och blivit ledsen när någon vart elak, nedlåtande, nedvärderande, otrevlig etc – istället för att säga ifrån, markera, fråga vad fan hen håller på med eller ens funderat på om det personen sagt är okej/relevant/fakta/något att ta till sig.

pt-fia

Det här stör mig något enormt och jag försöker verkligen att ändra beteendet här. Nu speglar jag personen istället. Har någon en otrevlig ton i ett sms/telefon/mail, så svarar jag med samma ton istället för att vara så jädra trevlig och glad tillbaka. När någon säger något otrevligt, beter sig illa så övar jag på att fråga ”hur menar du nu?”.

Och är det något som gör mig arg så är det just när folk beter sig illa och kommer undan med det – och det är ju precis det jag gör när jag inte markerar, ifrågasätter eller säger ifrån.

Är ni konflikträdda? Hur hanterar ni dåligt beteende? Sitter ni inne på några tips eller har någon strategi som hjälpt er – dela gärna med er!

 

DET SENASTE FRÅN MOBILKAMERAN

Ni har många gånger skrivit att ni uppskattar den här typen av inlägg, så här kommer en till kik i mobilkameran. Yey!

↓ Cyklade hem från jobbet och fick nästan nackspärr av att försöka njuta av den här vackra himlen. Var ju tvungen att stanna och förverkliga den på bild också.

Soffan är min bästa vän på kvällarna nu för tiden. Har känt mig riktigt kvällstrött den senaste tiden vilket visserligen känns helt rimligt såhär i slutet av graviditeten. Det bästa som finns är när Kim masserar fötter och pillar i håret. Så lätt att slumra till då.

ptfia

↓ Okej, en till himmel. Tröttnar aldrig på vyn från balkongen! Bästa vardagsunderhållningen ändå.

↓ Var hos min frisör Emelie som renoverade håret efter sommaren. Som det behövdes! Passade även på att byta ut mitt set med Hairtalk-hår som jag haft lite för länge och behöll det lite längre den här gången.

↓ Hotellfrukosten i Umeå dagen efter min föreläsning på Stora Nolia fick många plus.

↓ Passade på att hänga med min lillebror när jag ändå var i Umeå.

Och det bästa av allt! Kom hem sent från Umeå och var helt slut efter jobb och av järnbristen. Tänkte att jag behövde smsa Kim och berätta att jag nog behöver lite extra stöd den här sista delen av graviditeten för nu kändes det kämpigt, men orkade inte ta upp telefonen.

När jag klev innanför dörren så möttes jag av en dejt! Han hade tejpat för en säck så jag inte skulle se in i köket, spelade en lista med lugna låtar och eskorterade mig ut till balkongen. Sedan följde kantarellrisotto till förrätt, bruschetta med marinerade tomater och basilika som mellanrätt, den här asiatiska till varmrätt och den här (men med grädde istället för maräng) till dessert.

Och jag fick bara sitta nerbäddad i stolen, äta, dricka iskallt citronvatten och finnas till i sällskap av solnedgången. Behöver knappt säga att jag grät av tacksamhet redan efter förrätten. Ja, jädrar.

↓ En bild från en fredag där inspelning stod på schemat. Vi filmade i nästan åtta timmar med en kort paus för lunch. Materialet ska användas i en kommande onlinekurs som jag jobbar på och ska släppas i November. Är så roligt att jobba med den!

↓ För att försöka komma bort ifrån mobilen på kvällarna så har jag köpt ännu en målarbok.

↓ Sådana här kvällar är som balsam för själen. Speciellt när man sitter inlindad i en filt på balkongen och inte gör något vettigt alls – eller så är det egentligen det som är vettigt.

↓ En trött selfie.

↓ Och Kim som lever livet. Golf på datorn, fotboll på telefonen, en gravid fru på andra sidan bordet, solnedgång och något rött i glaset.

Det var det hele!