PODCASTEN OMÄNSKLIGT, AVSNITT 14

I veckans avsnitt pratar vi om prestationssamhället och vad det egentligen gör med oss. Hur länge kan man prestera på livets alla delar utan att gå sönder? Varför är ordet lagom så förbaskat utskällt när det egentligen är det finaste och snällaste ordet vi har?

Vi diskuterar hur en svag självkänsla i kombination med ett starkt självförtroende kan bli destruktivt och kanske farligt och det här med att vara ”den där glada” och framgångsrika – kan den ens må dåligt? Och hur kommer det sig att en del människor som växt upp med trauma, utsatthet och all möjlig skit ändå går stark genom livet, medan någon som haft en till synes enkel och snäll uppväxt drabbas mycket hårdare och mår sämre?

Jag konstaterar att jag blandat ihop min självkänsla och självförtroende under hela uppväxten vilket ledde till psykisk ohälsa. Anna berättar om när hennes lärare sade något som gjorde henne svart i blicken – och som sedan förbättrade hennes liv.

Och varför är det så förbaskat farligt att vara NÖJD??

Lyssna i itunes, Acast, podcast-appar eller där poddar finns!

» Lyssna direkt HÄR! «

podcasten-omanskligtomanskligt-4

» Lyssna direkt HÄR! «

 

SVAR PÅ TVÅ LÄSARFRÅGOR

Patsy:

Jag skulle absolut också vilja bli bättre på att prata om känslor. Och att fråga, men då gäller det att jag kan lyssna och svara? Vad säger jag när någon verkligen öppnar upp och berättar att hen verkligen inte mår bra?

Vad fint! Vet du, jag tror inte att vi alltid behöver ha ett svar. Av egna erfarenheter och det jag hör många säga är att det viktigaste är att få någons fulla uppmärksamhet, någon som lyssnar och finns där. Vi behöver inte komma med någon lösning, råd eller något annat än vår omtanke.

Ibland så behöver man bara få lätta sitt hjärta och tömma ur sig det som kväver en inifrån. Det är mer än tillräckligt. Och om du ställer frågor så att personen själv får resonera så kan det hjälpa. Det uppskattade jag när jag var sjukskriven för utmattningsdepression – att någon frågade ”kan du berätta hur du upplever det här”, ”beskriv den känslan” eller ”hur blir det om du utgår från det här perspektivet istället” och liknande.

Då kommer inte du som lyssnar med något färdigt svar men kan ändå bidra till att man får tänka i nya banor eller sätta ord på saker. Och om någon skulle berätta att hen verkligen inte mår bra och behöver söka hjälp så kan du erbjuda dig att stötta, följa med, ringa det där samtalet eller bara uppmuntra så att hen vågar söka hjälpen.

Men som sagt, att du visar omtanke och lyssnar är guld värt och räcker långt.

Tilda: 

Hur ska man hantera sin svällda kropp under mensen? Ska man fortsätta med sina vanliga rutiner trots mensen? Hur undviker man att gå upp i vikt under mensen? Vad ska man äta?

Det är helt naturligt att kroppen upplevs annorlunda under mensen. Kroppen kan samla på sig extra vätska och hormonerna kan vara i obalans vilket kan göra att mycket känns annorlunda. Vi kan känna oss ur form, svällda, fula och vara allmänt ovänner med vår kropp under några dagar.

Det här är ingenting som du ska försöka motverka genom att försöka gå ner i vikt eller äta mindre.

Försök istället att vara extra snäll mot dig själv och din kropp när du känner såhär. Att kroppen känns annorlunda innan och/eller under mensen är helt naturligt. Och det kommer att gå över.

Här är några saker som jag upplever hjälper:

» Skippa de tajtaste byxorna de dagarna då magen känns öm och svullen.

»  Gå promenader. Det är skönt att röra på sig, ger frisk luft och håller magen igång.

» Mata dig själv med snälla ord och lägg inte för mycket energi på att kroppen känns annorlunda.

» Fastna inte framför spegeln – och om du ändå gör det så försök att fokusera på något vänligt så du inte står där och är taskig mot dig själv.

 

ATT PRATA OM KÄNSLOR – DET SVÅRASTE SOM FINNS?

Jag var på en ljuvligt bröllop i helgen. Förutom alla intryck, all kärlek och allt annat fint som bröllop innebär så var det en sak som fastnade hos mig. I en av pauserna mellan alla tal så kom en moster/faster fram och utbrast ”det är så fint, det här med att de vågar prata om känslor, och att de berättar om när de mått dåligt och tar med det i talet. Det är så modigt! Det gjorde inte vi i vår generation när vi gifte oss, vi pratar ju aldrig om känslor”.

Och det är ju precis så. Vi pratar helst inte om känslor. Oavsett vilken generation man tillhör så är ju känslor och känsliga saker sådant som lätt sopas under mattan. Vi lär oss tidigt att gaska upp oss när vi gråter, att borsta av knäna när vi ramlar och att inte ställa obekväma frågor. Vi pratar gärna – så gärna – om trevliga, glada, lättsamma och vardagliga saker – men sällan det som blir jobbigt eller känsligt.

Jag vet inte hur många gånger mina närmaste har sagt ”nu pratar vi om något roligare” när jag envisats med att fråga om det där jobbiga som pågår i livet.

Som jag och Anna har pratat om i vår podcast Omänskligt så många gånger – nästan alla av oss behöver bli bättre på att våga ställa den där extra frågan, våga prata om det där som är obekvämt och att lyssna på svaren vi får.

Release_Ptfia-44

Min upplevelse är att många tycker det är jobbigt att prata om känslor innan man faktiskt gör det, men att det blir en enorm lättnad (som nästan känns fysiskt) när man väl får beröra det där som tynger en. Det är ju befriande att få lätta sitt hjärta. Det är ljuvligt att ha pratat ut, hittat en lösning på en konflikt eller fått berätta hur man egentligen känner innerst inne.

Vi måste bara våga göra det lite oftare. Öva helt enkelt.