VECKANS UPPMUNTRAN

Vi fortsätter på gårdagens inlägg om hur dåligt vi mår. Jag nämnde reflektera och vill ge en liten uppmuntran inför den här veckan. Nu kanske den här veckan med midsommarfirande innebär fullt ös, eller så gör det inte det, men oavsett så kanske det finns en stund för dig någonstans.

Jag har säkert nämnt dessa frågor tidigare, eller så har du läst dem i min första bok ”PT-Fias tio i topp”, men de tål att upprepas. Att stanna upp och prata med sig själv behöver inte vara mer avancerat än att ta ett djupt andetag och känna in dagens mående. Det kan även vara att inte spontant tacka ja till prick allt utan att fundera en stund och se hur den där festen/uppdraget/grejen passar in i livet och den befintliga planeringen.

pt-fias tio it topp8

Det kan även vara att unna sig själv en stund med några reflektionsfrågor, ett blankt papper och en penna. För att verkligen få fundera och se hur livet är och känns. Gör gärna det, som en liten sommarpresent till dig själv.

  1. Hur mår du just nu?
    Stäng av telefonen, slut ögonen och verkligen känn efter. Här behöver du vara sann mot dig själv. Hur mår du innerst inne? Vilka känslor och tankar har du eller drabbas du av?
  2. Hur känns din kropp?
    Är den pigg, ledsen, i obalans eller strålande? Om du känner efter, hur känns den då? Har du ont någonstans? Hur känns magen? Känner du dig stark? Hur kändes din kropp för några veckor sedan, månader sedan? Hur pratar du med din kropp?
  3. Trivs du med dig själv? Vad trivs du med? Vad vill du förändra och varför?
    Skriv utförliga svar.
  4. När gav du dig själv en komplimang, ett snällt ord eller en omtänksam tanke senast?
    
Öva på att använda dina tankar till att peppa dig själv i stället för att trycka ner dig. Tänk något snällt. Fundera över vad du säger till dig själv och vad det kan bero på.
  5. Vad har du för relation till din kropp?
    Kan du jämföra relationen med din kropp med en avlägsen kusin, passionerad älskare, eller strikt förälder? Vilken relation skulle du vilja ha till den? Finns det vissa delar som du tycker bättre eller sämre om?
  6. Hur ofta är du stressad och i vilka situationer? Hur hanterar du stress? Har du någon gång känt att stressen tagit över?
    Skriv ner och försök hitta sätt som kan minimera stressen i dessa situationer.
  7. Finns det något du saknar i din hälsa?
    Vad vill och kan du förbättra just nu och på en långsiktig plan? Kan du sätta några snälla delmål och ett större långsiktigt mål? Kan du börja lägga till något hälsosamt lite då och då?
  8. Tränar du så ofta som du vill?
    Om nej, vad är det som gör att träningen inte fungerar? Fundera på hur mycket tid du vill lägga på din träning och vad som är hållbart för dig i din vardag. Rita upp dina veckor och se vart det faktiskt är möjligt att lägga korta stunder för träning. Kanske kan du unna dig 20 minuters morgonyoga på onsdagar eller träna 30 minuter på lunchen på fredagar. Tänk korta och effektiva pass istället för långa och tidskrävande.
  9. Hur ofta är du sjuk? Finns det ett mönster?
    Blir du exempelvis alltid sjuk första dagen på din semester kan det vara ett tecken på att du behöver sänka stressnivån i arbetet.
  10. Vilken är din dröm?
    Om du fick skapa den mest fantastiska och stärkande livsstil och hälsa du kan tänka dig, hur skulle den se ut? Hur långt ifrån den är du
i dag? Välj tre små detaljer som du kan försöka förbättra redan nu. Det behöver inte vara större än att dra ner på kaffet, ta en kvarts promenad om dagen eller rensa garderoben för att hitta plagg du faktiskt trivs i.

Hur kändes det att svara på de här frågorna? Vad tycker du att de säger om din nuvarande hälsa? Är det något du direkt känner ett behov av att förändra? Dela gärna med dig av insikter och tankar. Det går självklart bra att vara anonym.

 

VI MÅR SÅ JÄVLA DÅLIGT

Vi måste prata om det här nu. Varje dag, överallt, så möter jag personer som mår dåligt. Det är mina närmaste och det är främlingar. Det är en berättelse från någon av er som läser bloggen och det är någon som berättar sin sanning i sociala medier. Det är gymnasieungdomarna jag träffade för några veckor sedan. Det är mina bekanta och det var mig själv för bara några år sedan.

Vi har det bra ekonomiskt och socialt. Vi är trygga, har boende och lever en rimlig vardag. Vi har det bra i teorin. Och vi mår så fruktansvärt dåligt.

Jag och två vänner pratade om det här med 30 års kriser (eller livskriser) tidigare idag och konstaterade hur vanligt det är. Och det är ju inte så konstigt när vi lever som vi gör. Vi kör på, pressar, bokar in, stressar, gör det som förväntas, stänger av, plöjer, strävar efter att uppnå nya mål, upptäcka världen, bli perfekta, se perfekta ut och leva perfekt. Och så kör vi på lite till.

Och på allt detta kommer omgivningens förväntningar, samhällets normer och ramar som man ska passa in i. Vi slår knut på oss själva för att leva som robotar. Utan känslor, utan konflikter. Alltid i hjärnan och det logiska. Och gärna som alla andra, det blir bekvämast så.

Det är inte så konstigt att vi tillslut börjar ifrågasätta vår tillvaro. Vi reflekterar ju aldrig. I allt det ovan så finns det ingen plats för att känna in hur en mår, vad en själv vill och om det här beslutet jag tog då känns bra idag.

När ska vi få plats att ta hand om oss själva när vi är så upptagna med att försöka uppnå det som förväntas av oss. Hur kan så många människor få gå runt och må så fruktansvärt dåligt utan att det händer något. Det är ett problem som är så stort att det är svårt att ens veta vart man ska börja.

Jag kan tro att vi skulle komma en liten bit på väg om vi redan som barn fick lära oss integritet, att säga nej och att stå tryggt i sig själv. Och att vi här och nu får skapa en styrka i oss själva. Vi behöver inte räcka till för alla. Vi är mänskliga. Vi gör så gott vi kan. Det är inte meningen att vi ska leva ett ”perfekt” liv. Det viktigaste en kan göra är att ta sig tiden att fråga sig själv – hur vill jag leva och för vem?

Det kan vara en liten början.

 

OM ATT STÅ STADIGT NÄR DET GUNGAR

Det kom en fråga om hur jag hanterar mitt stundtals dåliga självförtroende och vilka punktinsatser jag gör när jag mår dåligt – och då slog det mig, det är ju inte när vi mår dåligt som vi behöver göra några insatser eller jobba på vårt mående. Det är ju tiden där i mellan som är viktig. Hälsa kan vara många saker men det är kanske framförallt att bygga en såpass trygg grund att vi kan hantera motgångar, svackor och dåliga perioder bättre.

Det kommer göra att vi kan stå lite stadigare när det gungar. 

Det är inte när jag redan mår dåligt som jag måste försöka vara stark och klok, det är ju i perioden som var före eller som kommer efter. När jag mår dåligt så har jag sällan förmågan att göra annat än att bara rida ut det och även det är ibland övermäktigt. Att försöka bota sitt dåliga mående eller att ha ett strategiskt tänkande skulle nog bara kännas mer pressande och stressande.

Nu när jag tänker på det så är det nog en ganska bra beskrivning för hur jag resonerar kring min hälsa, utan att jag kanske formulerat det såhär tydligt tidigare. När jag mår bra så finns kraften att fylla på med sådant som ger energi – fysiskt som psykiskt.

Då aktiverar jag mig, möter utmaningar, har stora mängder tålamod och låter självförtroendet frodas. När jag mår bra så finns förmågan att ge näring till allt det där som är grunden, oavsett om det handlar om att jobba effektivt, näringsrik mat eller att orka vara social i långa stunder.

Och när jag mår dåligt och hamnar i svackor så har de bra och näringsrika perioderna förhoppningsvis lagt sig som en mjuk matta under fötterna så jag landar lite mjukare och inte är så hård mot mig själv när det bara handlar om att ta sig igenom dagen.

Ungefär så.