VI MÅR SÅ JÄVLA DÅLIGT

Vi måste prata om det här nu. Varje dag, överallt, så möter jag personer som mår dåligt. Det är mina närmaste och det är främlingar. Det är en berättelse från någon av er som läser bloggen och det är någon som berättar sin sanning i sociala medier. Det är gymnasieungdomarna jag träffade för några veckor sedan. Det är mina bekanta och det var mig själv för bara några år sedan.

Vi har det bra ekonomiskt och socialt. Vi är trygga, har boende och lever en rimlig vardag. Vi har det bra i teorin. Och vi mår så fruktansvärt dåligt.

Jag och två vänner pratade om det här med 30 års kriser (eller livskriser) tidigare idag och konstaterade hur vanligt det är. Och det är ju inte så konstigt när vi lever som vi gör. Vi kör på, pressar, bokar in, stressar, gör det som förväntas, stänger av, plöjer, strävar efter att uppnå nya mål, upptäcka världen, bli perfekta, se perfekta ut och leva perfekt. Och så kör vi på lite till.

Och på allt detta kommer omgivningens förväntningar, samhällets normer och ramar som man ska passa in i. Vi slår knut på oss själva för att leva som robotar. Utan känslor, utan konflikter. Alltid i hjärnan och det logiska. Och gärna som alla andra, det blir bekvämast så.

Det är inte så konstigt att vi tillslut börjar ifrågasätta vår tillvaro. Vi reflekterar ju aldrig. I allt det ovan så finns det ingen plats för att känna in hur en mår, vad en själv vill och om det här beslutet jag tog då känns bra idag.

När ska vi få plats att ta hand om oss själva när vi är så upptagna med att försöka uppnå det som förväntas av oss. Hur kan så många människor få gå runt och må så fruktansvärt dåligt utan att det händer något. Det är ett problem som är så stort att det är svårt att ens veta vart man ska börja.

Jag kan tro att vi skulle komma en liten bit på väg om vi redan som barn fick lära oss integritet, att säga nej och att stå tryggt i sig själv. Och att vi här och nu får skapa en styrka i oss själva. Vi behöver inte räcka till för alla. Vi är mänskliga. Vi gör så gott vi kan. Det är inte meningen att vi ska leva ett ”perfekt” liv. Det viktigaste en kan göra är att ta sig tiden att fråga sig själv – hur vill jag leva och för vem?

Det kan vara en liten början.

 

VAD FÖRVÄNTAR VI OSS AV EN PT?

Personlig tränare. Se en framför dig. Vad förväntar du dig av den?

Gissningsvis så är den allmänna bilden av en PT ungefär som följer:

En person som ger en en kostschema och träningschema. En person som pekar med hela handen och leder en in på en disciplinerad väg för hur man ska äta och träna. En person som gärna höjer rösten under träningspassen och som ger en onda ögat om man fuskar med en chokladbit på helgen. En person som själv är väldigt vältränad, lägger upp bilder på sin vältränade kropp och som rekommenderar det bästa proteinpulvret.

Ungefär så.

Och det ovan behöver inte alls vara fel. Det kan vara väldigt rätt för någon som söker just den typen av PT. Men jag upplever att bilden av en personlig tränare och vad hen ska vara är alldeles för snäv. Att göra kostscheman med anvisningar i hur många gram kokt skinka kunden ska äta eller skrika på något på gymmet för att få den att hoppa högre är ärligt talat inte jättesvårt.

Och många kan lyckas få sina kunder att prestera imponerande resultat på kort tid, men hur många kan bidra med det där som hjälper kunden till en mer tillåtande relation till sin kropp, som kanske hjälper den högpresterande att bromsa på träningen och som ger nya hållbara perspektiv?

personlig-tranare

Jag upplever att många fastnar i just bilden ovan och tror att det är det enda rätta, både de som jobbar som PT och de som köper tjänsten eller letar PT-bloggar. Jag stöter ofta på dessa fördomar (eller vad vi ska kalla det) i och med att mitt varumärke är ”PT-Fia”. Då förutsätter personen genast att jag:

1. Lever ett perfekt hälsosamt liv.
2. Tränar varje dag och tränar jättehårt.
3. Äter proteinpulver och sötar saker med Fun Light.
4. Aldrig äter något onyttigt och går på någon typ av diet.
5. Skriver en träningsblogg med bara fokus på det ovan och träning.

Jag gör inget av det ovan. Ibland har jag funderat på att ändra mitt varumärke och ta bort ”PT” och bara låta mitt vanliga namn synas. Men så inser jag att det kanske är viktigare än någonsin att behålla det.

Att visa att en personlig tränare också är en vanlig medmänniska som tappar lusten ibland, som äter ganska vanlig hälsosam mat, blandar näringsrika smoothies med vanliga kladdkakor som bakats med både socker och gluten, som berättar om sin ångest, skriver inlägg om att du kanske borde sluta prestera på träningen och som fokuserar på ett bredare perspektiv av hälsa där träning är en viktig del men inte allt.

 

ÖNSKA GÄSTER TILL OFILTRERAT

Nu är det äntligen klart att det blir en säsong två av min podcast Ofiltrerat! Hurra!!!

pt-fiaspt-fia

Nästa steg är att boka gäster och jag vill såklart be er lämna er önskemål. Vem eller vilka vill ni lyssna på i podden? Är det någon ni är nyfiken på?

Personligen hoppas jag såklart på hela min ”drömlista” där bland annat Blondinbella, Nellie Berntsson, Sofi Fahrman och Kenza finns med. Fyra giganter inom bloggvärlden som alla skulle vara spännande att prata med. Ambitionen är att bjuda in kvinnor i olika åldrar med olika erfarenheter, inriktning och perspektiv.

Vore verkligen snällt om ni vill önska gäster och skriva en kort rad om vad ni skulle vilja att jag pratade om med just den personen.

Tusen tack för hjälpen!

 

Läs mer:

> Läs mer om första säsongens gäster och lyssna på avsnitten!