DAGENS PÅMINNELSE.

Tänk följande scenario:

Det är två dagar till festen/semestern/grejen som du längtat efter och väntat på. Du vill känna dig vacker på topp och strålande. Du känner dig som skit. Hur vänder vi på det?

Istället för att panikslaget hoppa på en extremdiet som tömmer kroppen på vätska så kan vi jobba med tankarna och det vi har. Balsamera dig i självförtroende, peppra din speglbild med leenden och ge dig själv sköna komplimanger. Bestäm kläder som du trivs i, sätt på dig sköna underkläder och sträck på dig. Måla naglarna i en färg som gör dig glad, välj skor som är lika bekväma som trevliga och ge dig själv de bästa förutsättningarna för att känna dig snygg och skön.

Lägg kraft på att göra det bästa av det du har istället för att slå på dig själv för något du inte är.

vykort-10

 

En snabb och hård panikdiet ger oss ofta yrsel, gör oss utsvultna och ger sannolikt mer tvivel än trygghet.

 

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

TILL ER!

Jag övar varje dag på att verkligen ta till mig det ni skriver. Försöker ibland sätta mig i tystnad och läsa era kommentarer långsamt. Suga in dem. Förstå att ni finns där ute, att ni är på riktigt.

Det är ofta svårt att greppa att det är riktiga människor som läser det jag skriver. Som balsamerar den här bloggen i stöd och fantastiska ord. För det är ju precis det ni gör. Ni lyfter mig så ofta och jag är så tacksam för att få ha så sköna läsare. Jag är oerhört tacksam och det hoppas jag så innerligt att ni vet.

Tack!

Vill dela med mig av den här kommentaren – inte bara för att den gick rakt in i mitt hjärta utan också för att den ger en tankeställare.

anonymanonym-2

 

 

LÄSVÄRT.

”Hej Fia!
Läste ditt blogginlägg idag, det du skrev om kroppen. Och jag började fundera en hel del över hur jag tar hand om och ”pratar till” min kropp. 

För bara några dagar sedan sa jag till dig att jag börjat tänka annorlunda och se mer positivt på mig och min kropp. Det är nog sant till en viss del, men när jag läste ditt inlägg idag förstod jag också att jag lurar mig själv en del. Jag försöker tänka positivt och ger mig själv mer komplimanger nu än förut, och i vissa stunder känner jag mig riktigt nöjd med mig själv.

Det gör väl inget om magen inte är helt platt eller om den putar lite. Men, steget mot de negativa tankarna är inte stort och det krävs så lite för att jag ska börja jämföra mig med andra igen. Varför blir det så? Jag vill ju inte ha det så för det mår jag verkligen inte bättre av. 

Idag rensade jag min garderob och försökte se på mig själv med lite nya ögon. Och visst inser jag att jag inte är så ”stor” som jag inbillar mig. Jag sträckte på mig, drog bak axlarna och kände mig ganska bekväm med spegelbilden. Men det var bara ett ögonblick, jag vet att det kommer stunder då jag ser något helt annat. 

Och så tänkte jag, när jag läste det du skrev om att behandla kroppen som en kompis, att det är det jag måste göra! Jag älskar mina riktiga kompisar och skulle ju aldrig behandla dem på ett sådant sätt genom att lura dem och ge dem negativa kommentarer. Så varför göra det mot mig själv och min egen kropp? Jag fick ett litet uppvaknande idag och vet nu ännu mer att jag måste börja ge mig själv mer positiv feedback. 

Det blev ett långt meddelande här med många personliga tankar men det jag mest vill säga är: Tack Fia! Tack för att du är en sådan inspiration och hjälp på vägen. Jag kanske inte har förändrats så mycket i utseende under de här veckorna men jag har definitivt utvecklats i styrka och träning och lär mig hela tiden utveckla mitt mentala tänkande.

Tack! Utan dig hade det inte gått. 
Stor kram, A.”

rosor

Från en av mina PT-Kunder, 2014-05-11
Läs inlägget hon menar genom att klicka HÄR.