NÄR ENERGIN ÅTERVÄNDER

Ni som läste mitt inlägg igår vet hur urlakad och less jag kände mig. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt slut. Inget orimligt alls såhär i slutet av graviditeten, så jag gjorde det enda rätta – vilade på soffan, åt non stop, gnällde högt och lågt, var lite sur och bäddade ner mig med en varm vetekudde.

Så imorse så hände något – jag vaknade pigg. Och eftersom kroppen inte gjorde lika ont och smärtan mot ändrtarmen inte var lika påtaglig så provade jag att cykla in till stan.

Och som det gav mig energi! Solen värmde redan tidigt trots att det är i mitten på september och jag var tio minuter tidig så stannade till vid kajen, vände ansiktet mot solen och tittade ut över vattnet där Djurgårdsfärjan gled förbi.

Och efter det så har jag både gett min kropp gravidyoga och cyklat hem, och jag är så fylld med energi och glädje. Det är som att jag är gårdagens raka motsats. Jag vet inte om det är en natt med bra sömn, det faktum att dagens rörelse har hjälpt kroppen eller vad det är men det får mig att tänka på glädjen som kommer av att känna sig pigg och frisk igen efter sjukdom, skada eller bara en dålig period.

Vi blir som nyfödda och får en sådan kraft av att få känna oss starka och energiska. Det kanske är världens mest belönande känsla – att få kliva upp och känna att det som dränerat en har vänt.

Passande nog så skickade Emelie precis bilder från vår gravidfotografering för någon vecka sedan så den här bilden får avsluta inlägget.

Foto: Emelie Ohlsson, Love by Emelie.

15 PUNKTER OM GRAVIDITETEN

Vecka 33 igår! Tiden bara rusar fram. Det är så sjukt. Det går nästan för fort nu! Blev uttråkad av den vanliga graviduppdateringen så vi gör en variant i punktform istället ↓

» Har de senaste två dagarna känt mig totalt dränerad på energi. Är omotiverad till prick allt, ganska deppig i mellanåt och det mesta känns tungt mentalt. Fysiskt är det helt okej men det är det mentala måendet som sviktar just nu. Och vad berodde det på? Jo, järnbristen är tillbaka. Var hos barnmorskan igår och värdet ligger lika lågt som i vecka 15 när jag mådde skit. Det positiva är att hon tyckte det var bra att jag känner min kropp så väl att jag direkt förstod vad det handlade om när måendet svängde.

» Har svårt att böja mig ner. Att knyta skorna, plocka upp något från golvet eller nå fötterna blir allt kämpigare. Det är framförallt jobbigt för huvudet att vara framåtböjt men även magen tar emot och känns klämd.

» Verkar ha gått in i någon ny fas där jag pendlar mellan att ha massor med energi och känna mig superstark till att direkt bli totalt förlamad av trötthet. Var rastlös så gick och tränade vilket kändes så skönt och orken sinade aldrig – tills jag kom hem och satte ner rumpan, höll på att somna sittandes.

» Har fått ett väldigt begär efter att baka saker och fylla frysen med fika till de som hälsar på oss första tiden. Har bokat in en bakdag med syrran och bakade en banankaka häromdagen. Kanske första tecknet på det här med att boa som många pratar om?

» Har tvättat lillens kläder en första omgång. Så gött att se något så litet hänga på tork. Bör man tvätta kläderna ett par gånger till innan de används eller räcker det med en gång?

» Vi har packat upp barnvagnen!! Nu står den och tittar på oss. Kände mig lite fånig men var tvungen att provköra ett varv i lägenheten. Längtar så tills första åkturen!

» Jag som ofta fryser och kan pälsa på mig rätt mycket utan att svettas har kommit in i något stadie av värmeslag. Är varm och tycker luften står stilla. Ogillar att vara varm och svettig, fryser mycket hellre så är inte helt förtjust.

» Tålamodet är fortsatt förändrat. De där med att jag vanligtvis är en person med stort tålamod stämmer inte riktigt under den här graviditeten.

» Blir mätt orimligt snabbt, eller rättare sagt så verkar det inte finnas så mycket plats åt gången till mat då bebisen upptar allt mer utrymme. Märker också att blodsockret börjat falla kraftigt på några minuter vilket gör mig gråtfärdig, frustrerad och ilsken om det inte direkt kan åtgärdas med något ätbart.

» Känner mig fortfarande fin och tänker dagligen snälla tankar om kroppen. Vilken cool grej den är!

» Jag som i vanliga fall är en rätt blödig person som kan gråta till sorgliga serier, nyheter och blir rörd av allt möjligt är plötsligt inte det längre. Det känns helt bakvänt? Borde jag inte vara mer lättrörd och blödig nu med alla hormoner? Blir berörd osv men har snarare svårt att gråta nu för tiden. Känner mig iskall, hehe.

» Bebisen stökar fortfarande runt och låg med huvudet neråt igår när vi var hos barnmorskan. Inte säkert att hen förblir i den positionen riktigt än dock. Hens rörelser blir allt mer kraftfulla och ibland gör det nästan ont när den ålar omkring, läste att det beror på att fostervattnet inte längre fylls på eller är lika mycket (eller hur det var) därav att sparkarna kan kännas skarpare. Ibland verkar hen bolla omkring med prick alla mina organ samtidigt. Känns fortfarande fascinerande att det bor någon där inne.

» Upplever fortfarande inte några direkta cravings. Har blivit akut sugen på en del grejer några gånger och då räcker det att äta det 1-3 gånger så går det över och jag blir nästan äcklad istället. Äter nästan prick som vanligt förutom att jag snarare är mer kräsen vilket är betydligt tråkigare.

» Är fortsatt klumpig och tappar saker nästan dagligen. Spillde ut nagelgrejs över badrumsgolvet, krossade ett glas utan att knappt nudda det, saker flyger ur kylen, jag missbedömer avstånd, spiller konstant på magen, sätter ner saker för hårt  i köksbänken och är allmänt klumpig. Hallelujah, please låt detta vara övergående.

» Vi funderar och pratar om namn ofta. Jag har tre solklara favoriter som Kim tycker är okej och bra men inte mer än så. Och jag känner samma med de som han verkligen gillar. Namn alltså, inte helt lätt.

Vilka namn gillar ni? Några förslag? Hjääälp!