MÖT EMMA!

Jag är otroligt glad att jag tog steget och faktiskt bestämde mig
för att köpa timmar hos Fias PT-Online för att få hjälp med kosten.

 

När jag först började var mitt mål att komma över min matångest.

 

Att känna glädje i att njuta av att äta gott och nyttigt men även få ro att
kunna unna sig det mindre nyttiga ibland med ack så goda.

 

Jag vill inte köra strikt fyra dagar i veckan och sen hetsäta.
Vad är det för liv? Jag älskar mat.
Riktig mat som man lagar från grunden.

 

Och jag har nog aldrig fått dåligt samvete för att jag ätit riktig mat.
Men det där andra, såsom bullar, godis, kladdkakor, efterrätter mm.

 

Har alltid fått mer eller mindre ångest när jag har ätit av det mindre nyttiga.
Men efter tio veckor med PT-Fia, där hon peppat, lyssnat, kommit med råd och
där jag aldrig behövt känna sig värdelös eller tjatig så ställer jag mig själv frågan: ”Vad är matångest?”.

 

Jag njuter av den goda- och nyttiga maten och den goda och mindre nyttiga efterätten, lussebullen, biten turkiskpeppar eller den ljusa chokladen, utan att få ångest.

 

Det har varit kämpigt vissa dagar men jag har klarat det med hjälp av Fia.
Hon har även hjälpt mig med så mycket mer än bara matångesten.

 

Jag har inga före- och efterbilder då mitt huvudmål inte var att gå ner i vikt,
utan det var att få hjälp med kosten.

 

Få hjälp med hur jag ska tänka vad gäller mat och vad jag ska äta.
Visst har tanken allid funnits där, att man vill gå ner några kilo i vikt.

 

Men under denna period har jag även på riktigt kommit underfund med att
lycka inte sitter i kilona, hur mycket jag väger.

 

Som Fia säger, att man ska vara sin bästa vän.
Jag börjar acceptera mig själv mer och mer och jag känner att jag är ganska fantastisk.
Det är vi alla. Fantastiska, på vårt sätt.

 

Det viktigaste är att må bra. Äta och träna rätt.
Ta hand om sig själv och njuta.

 

Omge sig med människor som ger en kärlek och glädje.
Som man kan vara sig själv med.

 

Då spelar dem där extra kilona ingen roll.
Och inte den där chokladbiten, lussbullen, kladdkakan eller den där pastarätten heller!

 

Tack för allt,

Emma,
Bronsmedlemskap 10 veckor.  

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

DET HÄR MED HETSÄTNING.

Ni önskar mer ord och inlägg om ämnet ätstörningar så nu kör vi.
Först ut är en favorit i repris om just hetsätning:

Ni är oroande många som skriver till mig och berättar om hetsätning.

Att ni ibland frossar, tänker ”nu är det redan förstört” och får ångest.

Att pressen på att äta bäst, träna bäst, se bäst ut och bästbästbäst gör att ni söker tröst i maten och sen skäms.

Jag blir lika engagerad och ledsen varje gång jag får ta del av era ord om detta.
Jag blir helt enkelt förtvivlad när jag inser hur laddat mat är för så många.

Jag har aldrig kommit nära hetsäning mer än det som berättas för mig, oftast av PT-kunder och bloggläsare.

Däremot kan jag känna igen att mat är ett avbrott när jag tex. är stressad så känns det som rena segern att få slå sig ner med en ostmacka.
Planerar jag dåligt kommer suget krypande och jag blir som en pilsk bulldozer med siktet inställt på föda, men det stannar där.

Jag har tack och lov aldrig fallit in i någon ätstörning och lyckas hålla en god relation till mat men jag ser och hör så många som faller med det som ska vara vårt bränsle.

Kan vi reda ut varför mat är så laddat? Varför hetäter vi? Hetsäter ni? Hur? Älskar ni mat? Vad gör vi för fel?

Vi behöver prata om detta.

Det är otroligt viktigt att vi vågar prata om det här istället för att skämmas och gömma oss.
Om vi delar med oss, disskuterar och blottar oss en aning så kan vi säkert bidra med något.

.