LÄSARFRÅGAN OM BLOMMORNA

Hej fia! Hur lyckas du alltid ha så fina blommor hemma?

Tack! Hehe, min inre tant jublar över den här frågan och efter att Elin övertygat mig så får den en helt inlägg. Det kanske finns något tips som kan uppskattas av någon och eftersom det är midsommar idag så får det ju ändå passa bra! Glad midsommar!

Blommorna alltså. Jag är ju en sådan som älskar blommor och växter och tycker att de gör enormt mycket för vår trivsel. Har nu 16 krukväxter inne i lägenheten, snittblommor i vardagsrummet och diverse blomlådor, jordgubbsplantor och små buskar på balkongen.

Jag köper nya snittblommor ungefär en gång i veckan. Oftast nere på Coop men lyxar ibland till det och handlar från någon lite tjusigare blomsterbutik eller torghandlare. Men oftast blir det en eller två buketter rosor från mataffären för ca 59:- styck. Ett tips är att välja rosor som börjat slå ut litegrann och inte välja de som är hårda knoppar. De tenderar att hålla kortare tid och vissa slår inte ens ut.

torka blommor bröllop

För att de ska hålla sig fina längre snittar jag dem snett med en vass kniv, sätter dem i kallt vatten (varmt om det är tjockare stjälkar) och tar bort alla blad som nuddar vattnet så det inte bildas bakterier. Diskar rent vaserna mellan varje ny omgång blommor (med varmt vatten och diskmedel), även det gör att de håller längre.

Generellt orkar jag inte byta ut vattnet så ofta som man kanske borde så de får stå i samma under veckan, vilket då brukar vara ungefär så länge buketten som håller sig fin. Om några fortfarande ser relativt pigga ut när jag köpt ny bukett så snittas de om och sätts i små vaser eller blandas in med den nya. Tar alltid vara på det som är friskt även om det kommer in nya.

De vanliga krukväxterna pysslar jag med genom att ge dem vatten en eller ett par gånger i veckan beroende på sort (hortensiorna har alltid lite vatten i botten att dricka från vilket får dem att hålla i flera månader) och rensar bort döda blad. Ibland unnar jag dem en omplantering om de ser ut att behöva en nystart.

ptfia föreläsning

Generellt så tror jag att det är lätt att vattna för mycket, många krukväxter mår bra av att få torka ut lite mellan varven. Och bara för att en växt tappar sina blommor eller får bruna blad eller ser hängig ut så är den inte död. Genom att rensa bort det spröda och bruna, vattna ordentligt och klippa bort vissna partier så får de ofta nytt liv.

Blommorna på balkongen brukar jag istället vattna rejält när de väl vattnas och försöka vänja dem med att få det mer sällan så att vi ska kunna resa bort utan att de kolar direkt. Vet inte om det egentligen går att vänja sina blommor med ett visst beteende kring vattningen men jag INBILLAR mig att de fattar. Blev så nöjd när jag lyckades övervintra två buskar från förra året. Ska klippa ner de helt under semestern och se om de får ännu en skjuts.

jobbahemma-8ptfia-12 balkongen-fore-och-efter-2

Jahapp. Det var ett helt inlägg om blommor och sådant. Det är inte klokt hur mycket välmående, lugn och närvaro som växter och fix ger. En liten bit hälsa helt enkelt.

 

5 ÅR SEDAN JAG BLEV SJUKSKRIVEN

Då är den här. Den femte årsdagen för när jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Eller det är nog egentligen 21a som är rätt datum men jag brukar räkna från midsommar eftersom det var i anslutning till det. Det har alltså gått fem hela år sedan jag gick till läkaren och bröt ihop.

Fem år sedan jag var så trasig, skör och fel ute att det gjorde mig sjuk. Fem år sedan jag tillslut gick till läkaren efter att Kim sagt åt mig på skarpen. Fem år sedan läkaren sjuskrev mig med omedelbar verkan och förbjöd mig från fysisk och psykisk ansträngning. Fem år sedan jag var så inne i min egen misär att jag inte förstod att sjukskrivningen också innebar att jag faktiskt skulle stanna hemma från jobbet direkt efter läkarbesöket, boka av alla kunder och börja den långa resan mot ett friskt liv.

Jag minns att det var först efter ungefär 3 månader som jag började förstå och på riktigt acceptera att jag faktiskt var sjuk. Att det var en sjukdom och att jag inte kunde lura den eller mig själv längre. Och att det var först när jag på riktigt började acceptera mitt tillstånd som jag började gå ner mot botten och blev sjuk på riktigt.

Enda vägen upp är att först gå hela vägen ner. 

Första halvåret var fyllt av panik kring tiden. ”Nu har den här vidrig sjukdomen tagit fyra månader av mitt liv. Och sedan ”nu har det här äckliga tagit åtta månader av mitt liv”. Och sedan blev det 1 år, 2 år och 3 år innan jag på riktigt började känna att jag var på rätt väg.

Nu när det gått 5 år sedan jag blev sjukskriven så märker jag att det känns allt mer avlägset. DET KÄNNS AVLÄGSET. Jag är inte i det på samma sätt längre. Jag tänker inte direkt på utbrändheten när jag mår dåligt, har en stressig period eller är ledsen. Jag har inte samma intresse av att prata om det lika ofta och det händer till och med att jag hoppar över att berätta om det när någon berättar om sitt. För det är inte längre en så stor del av mig att det är ständigt närvarande.

Och kanske det viktigaste av allt – jag är inte längre rädd för att hamna där igen. Tidigare så var jag ständigt livrädd för att en dålig dag eller ovanligt tung trötthet betydde att jag var på väg utför igen. Så känner jag inte längre.

pt-fia

Jag känner mig trygg i att jag på riktigt har byggt om mitt liv efter det här och att jag i och med det som hände tvingades lära känna mig själv.

Jag tror inte att det på något sätt är omöjligt att jag skulle kunna hamna där igen, det är rimligtvis en enormt stor risk – men jag känner att avståndet till den risken ökar litegrann för varje dag som jag fortsätter att utgå från min dagsform, jobba med mig själv och påminna mig om min egen mänsklighet.

5 år. Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle komma såhär långt.

 

KOM I FORM TILL BEACH 2017!

Sommar. Beach 2017. Tänk att vi fortfarande möts av den termen – Beach 2017.

En pressande påminnelse om att vi varje år måste göra en ”ny kropp” till stranden. Helst en kropp som passar perfekt in i mallen för hur en strandkropp ska vara. Ni vet, smal utan att vara för smal, vältränad utan att bli för muskulös och såklart den där bubbliga instagram-rumpan.

Och det där solblekta, salta strandhåret som bara är lite naturligt lockigt – nej, såklart inte lockigt. V å g i g t.

Och nu när det är sommar är det viktigt att vi tänker på vad vi äter för ungefär allt som vi tenderar att stoppa i oss ger svälld mage, vilket är förbjudet på stränder över hela världen. När vi ändå håller på med en rejäl satsning inför beach 2017 är det bäst att fokusera på att snabbt få synliga (men såklart inte för synliga) magrutor och ge brösten lite uppmuntran så de kan fylla ut bikinitoppen.

Och självklart måste du vara brun redan innan du lägger dig på stranden. Spray tan först, sedan kan du sola. Men sola bara litegrann, att pressa är så 2003.

Ja… Eller så kan du ge dig själv en chans att faktiskt lära känna din kropp en gång för alla. Har du någon gång faktiskt försökt att skapa en snäll och tillåtande relation till den? Din fantastiska kropp som vi bara får ta hand om och bo i en gång. 

Försök att inte på samma strandhets igen. Behandla kroppen vänligt. Strössla snälla ord över allt du tycker om med den och välj plagg som du faktiskt trivs i. Strunta i att svälta dig själv. Ge fan i att hetsträna sista veckan innan resan. Sluta dra i och förnedra kroppsdelar du inte gillar. Bli inte arg på dig själv och din kropp för att den inte ser ut som någon annans kropp.

Din kropp är ju Din. Behandla den med respekt. Bygg din hälsa, balans och självkänsla. Det är den viktiga och långsiktiga vägen till att känna sig snygg, sund och stark i sommar!