VIKTIGASTE JUST NU: ÅTERHÄMTNING

Jag gick direkt från att känna mig totalt utvilad och nere i varv efter veckan i sommarstugan till att dra igång jobbhösten med en intensiv arbetsvecka med två dagars datorjobb och manusskrivande, föreläsning i Umeå på Stora Nolia och igår 8 timmars inspelning för en kommande onlinekurs – och fick konstaterat att järnbristen är tillbaka i tisdags.

Det är alltså helt rimligt att jag idag känner mig totalt sänkt och tom på energi. Har svårt att hålla ögonen öppna och vill knappt resa mig från soffan. De tvära kasten, graviditeten, arbetsveckans intensitet, järnbristen och allt annat tar ut sin rätt så det är bara att lyssna. Vila.

Ska inta ryggläge och förhoppningsvis somna en stund nu.

ptfia-2

En bild från gårdagskvällen då vi bäddade ner oss på balkongen med diverse grejer och redan där så var energin slut. Somnade rätt snabbt när det började mörkna. Och en bild från prick just nu. Ska bara stänga av datorn och slänga upp benen. Hoppas ni mår bra och har en mysig lördag!

 

ORDBAJS FRÅN JUST NU

Hej! 

Kom tillbaka hem till Stockholm i fredags och har kramat ur det sista av semestern. Har vart i många olika stadier sedan jag kom hem.  I fredags kväll var jag sur, irriterad och lät det dåliga humöret dränera. Igår förmiddag låg jag som en våt fläck och grät av gravidhormoner och kände att livet är värdelöst, jag är hopplös och att prick allt känns tungt, fel, omöjligt och för svårt.

Igår kväll var jag pigg, glad och tillfreds. Imorse blev jag orimligt besviken och nästan gråtfärdig av att bageriet har stängt för renovering – hade sett fram emot att äta en croissant till frukost i två dagar. Besvikelsen var brutal och aningens … överdriven. Och nu är jag rätt neutral samtidigt som många tankar och känslor flödar på insidan.

Har nära till katastroftänk sedan några dagar tillbaka och försöker att inte gå in i det för mycket.

Gissar att det är ett släng av min vanliga ”prestationsångest efter semester” – känsla som smyger sig på. Den kommer ju nästan alltid efter att jag vart lös och ledig så jag försöker att inte gå in i den känslan för mycket, men det är svårare än vanligt nu när det är så mycket på en gång med bara 58 dagar (typ) kvar till bebis och allt vad det innebär.

Vi avrundar med några bilder från fredagskvällen ↓ Efter att ha blivit lätt oense om vart vi skulle äta (jag fick igenom indiskt tillslut) så belönades vi med den här magiska vyn. Det här är så mycket hemma för mig. Vill aldrig flytta härifrån.

pt-fia-blogg-gravid-2

Tur att han tacklar mina svängningar med ro, även när han inte riktigt förstår dem.

Japp. Det är mitt något obalanserad nuläge. Hur mår du? 

 

GRAVID VECKA 31

Nytt sedan sist:

» Jag sover sämre nu. Vaknar flera gånger per natt och är betydligt mer lättväckt, men tack och lov ändå pigg på morgonen och dagarna fortfarande. Har däremot börjat känna av kvällströttheten igen efter många veckors paus. Den senaste veckan så har den börjat smyga sig på runt klockan 19 och jag däckar så fort jag lägger huvudet på kudden.

» Börjar bli trött i fötterna om jag står för länge eller har vart aktiv, främst i hälarna.

» Får sammandragningar allt oftare. Och en pirrande och obehaglig känsla som gör lite ont ner i snippan ibland, men läste att det ska vara helt ofarligt och i sin ordning. Kan få rätt ont när jag reser mig efter att suttit en stund, som att hela livmodern tyngs ner och smärtar. Samma sak om jag står på ett ben eller när jag försöker vända på mig i sängen.

» Fortsätter att försöka vara aktiv varje dag på något sätt. Märker att kroppen och psyket mår så bra av det. Det behöver inte vara mer avancerat än en morgonpromenad eller några övningar med kroppsvikten. Bäcken och tendenser till foglossning blir alltid värre när jag är stillasittande så det är en bra motivation till att försöka få till någon rörelse.

» Fick äntligen en craving! Blev så sugen på riktigt sura godisar så gick till Hemmakväll och köpte godis på för första gången på mängder med år (är inte förtjust i godis – fikabröd och sådant däremot!).

Magen:

Det är fullt med aktivitet i magen och det är någon slags hisnande känsla ibland när bebisen gör kullerbyttor och vänder sig. Känns nästan som att hela magens innehåll snurrar runt med bebisen ibland. Det blir lättare och lättare att känna kroppsdelar även om det inte är helt tydligt vad som är vad än, men någon fossing och huvud eller rumpa är relativt tydligt att känna. Det är så overkligt på något sätt.

Veckans tankar:

Vi träffade några vänners nyfödda lilla dotter igår och det gjorde det hela ännu mer verkligt. Längtar så mycket tills vår nya kompis bestämmer sig för att födas. Har läst en del kommentarsfält i bloggar där läsare berättar om hur de ammar tills barnet är 2,5 år och hur tuffa småbarnsåren är för många. Det är verkligen ny värld som öppnar sig i och med graviditet och föräldraskap. Så många beslut som ska fattas, så många åsikter som ska bemötas, hanteras och tas in. Så många val och så många känslor.

Veckans fråga:

Hur länge ammade ni och hur gjorde ni för att sluta? Var det jobbigt, svårt, enkelt att sluta? Och era tankar kring småbarnsåren, har ni upplevt de så tuffa som många säger eller hur har ni gjort för att må bra genom dem i er själva och er relation?

Hur mår ni som också är gravida? Berätta gärna!