LÄSARFRÅGAN OM BARN PÅ BILD

Hej Fia!

Skulle vilja höra lite hur ni tänkt/tänker kring bildexponering av ert barn? Är det något som du och din partner har pratat om eller funderat kring? Har ju sett att du lagt upp bilder hittills, kommer du fortsätta med det oavsett ålder på er dotter? Finns det typer av bilder som du inte skulle lägga upp? Har du några tankar kring rätt och fel och borden kring detta i en medial värld? Vore intressant att höra dina åsikter!

Kram!

Intressant och viktig fråga! Vi har pratat om det och kommit fram till att nu när hon är bebis så är det okej att hon är med på bilder, men det kommer att bli mindre och mindre ju äldre hon blir. Jag har någon tanke om att hon kanske kan vara med nu det här första året eller så, men har inte bestämt något utan tar det som det kommer beroende på hur saker och ting utvecklas. Jag tror på magkänslan här och har svårt att bestämma det helt strikt innan.

Är dock ganska säker på att jag inte kommer vilja ha henne på mängder med bilder när hon går från bebis till en liten flicka. Men det är som sagt svårt att veta innan så vi tar det lite som det kommer. Och så snart hon blir lite större så får hon bestämma själv.

Jag kommer aldrig att lägga upp bilder där hon är avklädd eller naken. Skulle aldrig visa upp henne i privata situationer som bad, blöjbyte eller liknande. Det är svårt att säga om det finns något som är rätt eller fel eftersom det är upp till varje förälder. Det enda som jag isåfall skulle säga känns onödigt och läskigt är just nakenbilder på barn och bebisar.

Det finns så många sjuka människor och jag förstår inte syftet med att lägga upp nakna eller avklädda barn på internet, även om det är ens privata facebook eller liknande.

pt-fia-edith

Hur resonerar ni i den här frågan? 

 

SÅ TAR JAG HAND OM MIN NYFÖRLÖSTA KROPP

» Påminner mig om att spänner magmusklerna så gott det går, neutralisera svanken och sträcka på mig när jag går och står.

» Dricker energi i form av juice, saft och smoothies för att förhindra blodsockerfall. Blodförlusten gjorde mig ofta svinfärdig och yr första 10 dagarna. Att ha saft och juice med mig i en vattenflaska på de få promenaderna jag gick hjälpte verkligen.

» Rullar axlarna bakåt och framåt ofta för att hjälpa blodcirkulationen. Gapar, sträcker nacken bakåt och vrider huvudet i olika vinklar. Blir så stel i axlar och nacke av amningen.

» Tar stöd med vaderna mot soffan och spänner magen när jag reser mig från soffan med Edith i famnen.

» Rullar lite på foam rollern när det finns en lucka.

» Har tights och trosor med hög midja som ger en känsla av stöd för min nyförlösta mage.

» Lyssnar in min energi – eller bristen på den – och sover eller vilar när Edith sover och tar till vara på när jag är pigg genom att få lite nytta (läs: lite jobb, plocka undan etc) gjort.

» Luftar brösten en stund efter varje amning. Och använder kylande kompresser från Mam när bröstvårtorna känns ömma.  

» Försöker att äta oftare än vad som känns rimligt eftersom amningen suger musten ur mig. Fyller på med frukt, smörgåsar, yoghurt, mat, smoothies, fika osv.

» Värmer vetepåsen orimligt många gånger per dag och låter den lindra ömma axlar.

» Gör knipövningar varje dag.

» Den första veckan blötte jag toapappret med iskallt vatten och baddade rent efter toalettbesök och sedan baddade torrt med papper efter. Det kylde skönt på svullnaden.

» Vi hjälps åt så jag får äta frukost och duscha så snart som möjligt när vi går upp. Blir jag sittande i morgonrock och ammar hela förmiddagen så känner jag mig tröttare, surare och allmänt klen. Det är coolt hur mycket en varm dusch, rena kläder och frukost kan göra för ens välmående.

» Tar mig ut och andas frisk luft med Edith dagligen. Ibland är det en kort runda och sitta på en bänk om dagsformen kräver. Och som igår så kunde jag gå en längre promenad med lite tryck i steget för första gången sedan innan jag räknades som höggravid. Det var en sådan befriande känsla!

 

ORDBAJS 193649

Jag äter varm gröt! För första gången sedan hon kom så äter jag nu frukost som nyss blivit tillagad. Hurra! Det är verkligen som de säger, att det är som att bebisen har något magiskt sinne som känner på sig när mamman ska äta och då själv vaknar och vill ha mat. Igår vaknade hon av hunger direkt jag satte ner tallriken på bordet.

Hur som helst – Hej! Jag vill egentligen börja med att uttrycka vår tacksamhet för alla gratulationer, värmande ord och blommor. Vi är så rörda och glada!

Hur är livet nu då? Om vi bortser från att mitt mående sviktar och är lite all over the place både med hormoner och återhämtningen efter blodförlusten (som fortfarande är det som tär mest) så har vi det så bra. Jag som annars måste komma ut och andas frisk luft minst en gång om dagen märkte knappt att jag inte var utanför lägenheten på hela dagen igår.

Vi har haft lyxen att ha syrran hos oss i tre nätter då hon åker till Kanada för att vara borta ungefär ett år (är så blödig kring detta). Det finns ingen annan som vi skulle ha släppt in i vår bebisbubbla men hon är en så naturlig del av vår lilla familj och har i flera perioder utan boende bott med mig och Kim. Det har vart fantastiskt att få ha henne nära oss de här sista dagarna. Plus att hon vart ovärderlig med massage av min nyförlösta kropp och amningsnacke, lagat mat, bakat bröd till mina nattmackor, gått barnvagnspromenader så jag fått sova, fixat och hjälpt till.

Min bästa vän. Som jag kommer att sakna henne!

Annars är det inte många tankar som bor i huvudet just nu. Livet utanför känns så långt borta. Hade en telefonavstämning med min koordinator Elin igår. Hon har läget under kontroll i företaget så jag kan stanna i bubblan lite till. Livet är fint!

 

 

  • 1
  • 2