LÄSARFRÅGAN OM ATT STICKA UT

Hej Fia och tack för underbara tips!

Jag har en släkt där prestige är lika med framgångsrik och bäst, att man har en lång utbildning och jobbar stup i kvarten och tjänar mycket pengar och som går till jobbet trots förkylning och huvudvärk, mycket jämförelser vill säga.
Jag har ett helt ok yrke med en lön jag klarar mig på, valt att utbilda mig till ett yrke inom vården och när jag tog det beslutet så möttes jag inte med värme och leenden utan mest blickar som undrade hur jag kunde utbilda mig till något så lågt…? och hur kan inte välja att jobba 100% ?

Min undran är hur gör du för att sluta jämföra dig och vara nöjd över vad du åstadkommer? Hur gör du för att tackla negativa kommentarer om ditt privatliv? Tycker du också att det är jobbigt att gå din egna väg även om det är det som gör dig lyckligast?

Tack för en så intressant fråga! Det här så både intressant och svårt och jag är övertygad om att många känner igen sig. Det är alltid svårt att gå en väg som skiljer sig från andras och det är oerhört svårt att göra något som inte förväntas eller som sticker ut. Jag är uppvuxen i Hedemora som är en liten ort i södra Dalarna där ”alla känner alla”, men egentligen så känner man knappt någon. Det snackas mycket skit och man behöver inte göra mycket för att bli dömd.

Jag var inte medveten om att jag stack ut eller gick en egen väg när jag var yngre, utan fick lära mig det i takt med att folk kom fram och sade ”men gud, du är ju jättetrevlig och gullig, det har inte jag hört” eller när vänner berättade att andra hade sagt både det ena och andra (”hon tror verkligen att hon är så jävla snygg”) om hur jag var, trots att vi aldrig pratat.

En bästis under högstadiet ville inte längre vara bästis för att jag var ”så lång och smal”. En annan ville inte längre vara vän för att ”jag hade så lätt att prata med killar på fester” och hon var blyg och tillbakadragen.

Ett år efter studenten kom en annan vän och bad om ursäkt för allt skit hon snackat om mig under gymnasietiden (jag var ovetandes) och sa att hon tagit ut sitt eget mående på mig och gjort sitt bästa för att folk skulle ogilla mig. När jag kom hem till min lillebrors student 2012 – och hela PT-Fia-grejen började synas – så var det flera gamla klasskamrater som vek undan blicken när jag hälsade, en fnös mig rakt i ansiktet och en annan tittade bort när jag sökte kontakt.

Ett par år senare fikade jag med en som jag hängde mest med under skoltiden och hon berättade om hur illa de andra tjejerna i vårt gäng pratat om mig till andra sedan jag blev ”PT-Fia”. Och att hon hade dåligt samvete för det.

Som svar på din fråga, det är inte så lätt att gå sin egen väg eller att hantera omgivningen – speciellt inte om när man möts av skitsnack, ifrågasättanden, fördomar osv. För min del har jag ägnat flera timmar av terapin till min uppväxt och en del av det som nämns ovan. Jag har även fått lära mig att man inte kan komma överens med alla, vara vän med alla eller att alla gillar det man gör eller den man är – det är en del av livet.

Jag tror även att det krävs att man vågar välja bort det där som suger energi, annars kommer man bli nertryckt och inte ha kraft till att varken fullfölja sin egen väg eller att njuta av det man faktiskt har gjort. Jag försöker att vara snäll mot mig själv när andra inte är det. Rannsaka mig och mitt beteende när det kommer fram att någon sagt något och se om det ligger något i det.

Och ibland vara både skitledsen och irriterad på att en del människor beter sig illa trots att man inte gjort något för att förtjäna det.

Det finns ett klyschigt citat om att ”den enda som vi har hela livet är oss själva” och kanske kan du hitta kraft i det. Du är den enda som vet vad du mår bra av och det starkaste vi kan göra är att försöka skapa ett liv som vi trivs med. Jag förstår att det är skitjobbigt när ens släkt och familj motarbetar dina val – säkert jobbigare än något annat – men försök att hitta styrkan i att göra det som DU behöver.

Och man får avsluta relationer som inte stöttar eller är nedvärderande, även om det är barnsdomsvänner, familjemedlemmar osv. Och öva på att säga ifrån när någon går över en gräns. Fråga vad de menar när de kommer med kommentarer.

Har ingen passande bild så tog den senaste från nyss ↑

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om det här men vi pausar här för nu. Har ni liknande erfarenheter eller råd att dela med er av? Kram!

 

DAGENS PÅMINNELSE

Ibland är livets njutning så enkel att man lätt glömmer bort den. Som här, när jag och syrran var i sommarstugan förra veckan och skulle käka något till middag. Ingen vara sugen på att laga något rejält så vi plockade fram det vi var sugna på = rostade brödet syrran bakat och åt med framförallt gräddost och paprika och jag stekte varsin majskolv i smör och salt.

Och när jag kom ut på altanen så hade syrran vänt dukat så att vi satt bredvid varandra så att båda fick utsikt över solnedgången, åkern och sjön.

Det lilla enkla som en smörstekt majskolv och att sitta bredvid en käresta för att titta på solnedgången blev njutning, hälsa och fint på samma gång.

Plötsligt kände jag mig rikast i världen.

 

PRATA MED MIG!

Något av det bästa med den här bloggen är era kommentarer. Inser varje gång jag läser era ord hur fint det är att få en snabb inblick i någon annans liv. Hur inspirerande det är att få läsa om någons tankar eller att någon tittar in på bloggen i väntan på en stor tenta eller att någon har en trött dag.

Och det som gör det så bra är nog det faktum att det är verkligheten ni bjuder på. Det är inte en bloggare som berättar om en tjusig vardag, det är verkligheten. Ni är så generösa med att berätta om stycken ur era liv att jag ofta blir helt rörd och får en varm känsla i magen.

Det är klart att alla vi bloggare också berättar om vår verklighet (mer eller mindre) men det är så roligt att få prata med er läsare och se vad som försiggår i era vardagar. Det blir på så ofiltrerat och fint. Förstår ni hur jag menar?

Så jag önskar att vi ägnar det här inlägget till er.

Berätta om dig själv! Vad du tänker på, vem du är, vad du gjort idag, dela någon tanke eller bara skriv någon rad om vad som helst. Jag tycker så mycket om att få en liten inblick i vilka ni är och hur era dagar ser ut.

Under tiden så ska jag spela in två avsnitt till vår podcast Omänskligt och sedan kliva på tåget till Hedemora och detta ⇑. SNART BÖRJAR MIN SEMESTER! Sommarstugan – nu händer det!