ÄNTLIGEN MOTIVATION!

Igår hände det äntligen något med mitt mående! Har ju känt mig rätt dränerad på kraft och all typ av motivation till ja … livet och jobbet och det mesta har vart som bortblåst. Ärligt talat så har det ibland vart svårt att kliva ur sängen på morgonen och när jag vaknat så har jag mest legat kvar och funderat på varför jag ens skulle gå upp.

Det är inte någon depression som är på väg tillbaka eller så, men det har varit en mental svacka som ju kommer med livet ibland. Men så igår så kände jag äntligen att det hände något. Jag var på kontoret och fick en efterlängtad avstämning med min koordinator Elin, vi tog ett lunchmöte, käkade thaimat och jag fick en sådan boost.

Vi planerade, ändrade om i schemat, gick igenom vad som är på gång och drömde en bit framåt. Vi insåg hur viktiga dessa avstämningar är och ändrade om så vi har veckomöte på tisdagar istället för på måndagar. Bara en sådan liten sak gör att början på veckan får ett bättre flöde.

Det gav verkligen ny energi och imorse tog jag mig upp i tid, kom in tidigt till kontoret och jag jobbar på effektivt! ÄNTLIGEN. Och TACK till, ja allt. Hoppas så att det här ska få hålla i sig en stund nu. Det är så viktigt att få de där ljusglimtarna när mycket har känts mentalt mörkt ett tag. Det gör att man orkar fortsätta att tro på att det ska vända, såklart.

ptfia-sofia-stahl

Inte riktigt pigg i ögonen ännu men det kommer nog.

Har för övrigt en lång lista på blogginlägg som jag ska och vill skriva och publicera inom kort. Inlägget om Evernote har hög prio eftersom ni frågat efter det, har bara inte fått till det när jag börjat skriva på det. Gör ett nytt försök i eftermiddag så kommer det snart. Har även fotat och skrivit inspirationsinlägg för den som vill lära sig att göra en pull up (llyfta sin egen kroppsvikt) och har mycket rörligt material att klippa ihop. Filmade både på vår bröllopsresa, ett gäng frågor som ni ställt och vanliga dagar på kontoret och liknande.

Men först lunch. Tack för att ni orkade läsa ända hit. Hoppas ni har en fin dag!

 

RÖRELSEN HJÄLPER ALLTID

Ungefär såhär såg jag ut innan, och i början, av min promenad idag ↓

sofia-stahl

Var rätt less. Slutkörd, omotiverad och lite gråtmild. Tung är ett bra ord att beskriva det. Tung i själen, tung i andetaget och tung i huvudet. Ungefär så.

Så jag samlade ihop de få krafterna jag hade och gick ut. Det började nästan genast att ösregna, men kändes ändå uppfriskande. Som att mitt trista mående regnade bort. Och så fick kroppen röra på sig. Jag promenerade raskt och valde vägen in i skogen. Drog djupa andetag och fick in ny energirik luft i lungorna.

Efter promenaden så blev jag människa igen. För det är ju så att vi (nästan) alltid mår bättre efter att vi rört på oss. Oavsett om det är att byta om och träna, gå en promenad eller lyfta något tungt (min favorit mot ångest) så mår vi bättre efteråt. Ibland bara lite bättre och ibland känner vi oss som pånyttfödda.

Det är bra att påminna sig själv om det ibland.

 

OM ATT HITTA TYSTNAD I VARDAGEN

Jag har skrivit många inlägg om tystnad genom åren. Majoriteten har handlat om min rädsla för tystnaden – om hur jag har skyddat mig från den genom att alltid ockupera mig med stimulans. Några av er som följt med länge minns kanske att TV-serien vänner var min snuttefilt i många års tid?

Serien var alltid igång på hög volym när jag var ensam. Den var med mig i duschen, när jag lagade mat, jobbade, vilade och ja, jämt när jag var själv. Så fort jag klev ut så var det hörlurar i öronen. Aldrig tyst, det var för skrämmande eftersom det var så mycket mörker som vill ta sig upp till ytan.

pt-fia media-5

För ungefär ett år sedan så var jag på en yogaresa där tystnad var ett viktigt inslag. Varje morgon innebar tystnad från att vi vaknade till halv elva. Och vid ett tillfälle var det tystnad i 24 timmar i sträck. För några år sedan hade det gjort mig panikslagen. Nu var det något av det bästa jag upplevt. Det bästa sättet för att beskriva det är läkande.

De senaste åren har jag försökt hitta trygghet i tystnaden och kommit en bra bit på väg. Jag märker fortfarande att det första jag gör när jag mår sämre, är stressad eller känner mig ledsen är att fly in i gamla beteenden med för mycket stimulans och för lite tystnad.

Men stora delar av tiden så använder jag tystnaden som återhämtning och en hjälp i vardagen.

tystnad

Nu skulle jag egentligen ha skrivit några konkreta tips på hur jag hittar tystnad i vardagen, men det här blev så långt så vi avrundar här så kommer tipsen i ett annat inlägg på söndag.

Till dess så berätta gärna om er relation till tystnad. En del av er har berättat förut, kanske har det förändrats sedan sist vi pratade om detta? Och för dig som är en ny läsare, reflektera över din tystnad. Är du trygg i den? Är du i tystnad?