Visar inlägg från "personlig-utveckling-2"

VARFÖR BLEV JAG UTBRÄND?

Jag pratade nyligen med en journalist från Expressen om utmattning och utbrändhet och fick frågan om hur det kommer sig att jag blev utbränd. Det är en återkommande fråga som såklart är helt relevant och viktig att ställa.

Varför blev jag egentligen utbränd? En fråga som jag försökt svara på så många gånger att jag tappat räkningen. Varför blev jag utbränd, sjuk, utmattad. Varför?

Jag valde länge att svara att det berodde på den psykiska misshandel jag utsattes för som 19 åring. Efter studenten flyttade jag till Washington DC i USA för att leva den ”amerikanska drömmen” och jobba som au pair. Den bubblan sprack ganska snabbt när min värdmamma började bryta ner mig mentalt. Efter att ha försökt överleva (läs: bitit ihop och accepterat misshandeln) i 9 månader så avbröt jag tillslut och tog mig hem.

Väl hemma så stängde jag av allt och bakade in mitt trauma långt inom mig själv. Redo att glömma.

Istället för att bearbeta det som hänt så började jag att jobba hårt. Väldigt hårt. De kommande åren hade jag extrajobb ihop med heltidsjobb och pluggade samtidigt som heltidsjobb och extrajobb. Ett annat enkelt svar på frågan om varför jag blev utbränd är att jag jobbade otroligt hårt med minimal återhämtning och vila i flera års tid.

Tillslut säger kroppen ifrån och stänger ner. 

Men inget av dessa svar är såklart helt korrekt eller tillräckligt. Inte ens såhär i ett relativt långt blogginlägg kan jag ge ett helt utförligt svar på varför jag blev sjuk.

Men idag vet jag att det är en kombination av trasig självkänsla, den psykiska misshandeln, min oförmåga att respektera mig själv, det faktum att jag inte kunde sätta gränser och lät folk kliva rakt över mig, den tunga arbetsbelastningen i kombination med minimal återhämtning, min konflikträdsla och att jag alltid tillät alla andra styra mig. Och lite annat.

Det tog lång tid innan jag förstod det här. I många år, även efter sjukskrivning, rehab, identitetskriser och terapi, så valde jag att skylla allt på de två första svaren. Men jag vet ju att det var något i mig som fattades när jag hamnade i en situation som urartade till psykisk misshandel. Hade jag vart bättre rustad och tryggare i mig själv så hade jag aldrig accepterat det och låtit det hända. Alltså var misshandeln egentligen bara ett symtom på något större som var trasigt inom mig.

Och ja, varför jag och många andra blir sjuka i utmattning? Det går aldrig att ge ett enkelt svar på den frågan. Och ibland så vet vi inte själva än och ibland så orkar vi inte ge hela svaret för att det är att blotta sig själv själv och sina svagheter på ett fruktansvärt obehagligt sätt.

 

OM ATT HITTA TYSTNAD I VARDAGEN

Jag har skrivit många inlägg om tystnad genom åren. Majoriteten har handlat om min rädsla för tystnaden – om hur jag har skyddat mig från den genom att alltid ockupera mig med stimulans. Några av er som följt med länge minns kanske att TV-serien vänner var min snuttefilt i många års tid?

Serien var alltid igång på hög volym när jag var ensam. Den var med mig i duschen, när jag lagade mat, jobbade, vilade och ja, jämt när jag var själv. Så fort jag klev ut så var det hörlurar i öronen. Aldrig tyst, det var för skrämmande eftersom det var så mycket mörker som vill ta sig upp till ytan.

pt-fia media-5

För ungefär ett år sedan så var jag på en yogaresa där tystnad var ett viktigt inslag. Varje morgon innebar tystnad från att vi vaknade till halv elva. Och vid ett tillfälle var det tystnad i 24 timmar i sträck. För några år sedan hade det gjort mig panikslagen. Nu var det något av det bästa jag upplevt. Det bästa sättet för att beskriva det är läkande.

De senaste åren har jag försökt hitta trygghet i tystnaden och kommit en bra bit på väg. Jag märker fortfarande att det första jag gör när jag mår sämre, är stressad eller känner mig ledsen är att fly in i gamla beteenden med för mycket stimulans och för lite tystnad.

Men stora delar av tiden så använder jag tystnaden som återhämtning och en hjälp i vardagen.

tystnad

Nu skulle jag egentligen ha skrivit några konkreta tips på hur jag hittar tystnad i vardagen, men det här blev så långt så vi avrundar här så kommer tipsen i ett annat inlägg på söndag.

Till dess så berätta gärna om er relation till tystnad. En del av er har berättat förut, kanske har det förändrats sedan sist vi pratade om detta? Och för dig som är en ny läsare, reflektera över din tystnad. Är du trygg i den? Är du i tystnad? 

 

NEJ TILL NYÅRSLÖFTE. MÄRK DITT ÅR

En kompis berättade om ett smart sätt som hans vän har anammat de senaste åren. Istället för att sätta nyårslöften som ofta är förknippade med press och misslyckande, så väljer han ett ord för året. Han började för några år sedan med ”Hälsans år”. Under hela det året så lade han fokus på att ge sig själv hälsosamma förändringar. Han slutade röka, blev mer aktiv, började äta bättre osv.

Året efter var ”Stilens år”. Han ändrade sitt sätt att shoppa och köpte mer kvalitet, rensade garderoben, bytte frisyr och lade mer krut på piffet.

Fortsättningsvis så har han haft ”Resornas år” och ”Ekonomins år” om jag inte minns fel. Jag blev så inspirerad av det här och har därför anammat det rakt av.

Tycker om tanken på att sätta ett ord i fokus under ett helt år för att i lugn och ro kunna genomföra vissa förändringar som gör att livet känns lite roligare, lättare, bättre eller vad det nu kan vara.

Och det man förändrar ska såklart vara långsiktigt och tanken är att det man gjort under året ska fortsätta in i nästa som nya rutiner.

sofia-stahl0

Här kommer några förslag om ni skulle vilja anamma detta med:

”Ekonomins år”
Kanske är det året då du går igenom din ekonomi och ser över den i stort. Vad lägger du pengar på, hur kan du öka ditt sparande, vilka försäkringar har du och vilka behöver du ha. Kanske kan det där med aktier vara så intressant att du går en kurs i ämnet.

”Närvarons år”
För mer närvaro i livet kanske du övar på att få in en rutin där du mediterar varje kväll innan läggdags. Eller så går du i terapi för att få hjälp dina katastroftankar och slippa oroa dig så mycket. Du kanske hittar något sätt som hjälper dig att vara här och nu, vågar möta tystnaden och börjar lyssna mer aktivt.

”Landningens år”
En vän valde just detta då hon känner att hon behöver landa i sitt liv – eller snarare veta vart hon vill landa. Vart vill hon bo? Vad vill hon egentligen jobba med? Vart vill hon vara? Ge dig ett år att landa i det du behöver.

”Jobbets år”
Kanske är detta året då lägger lite extra krut på jobbet. Kanske vill du jobba för att avancera något steg eller göra tvärtom och byta inriktning, skola om dig eller våga jobba mindre? Eller så går du en kurs för att öka din kompetens eller för någon liten förändring som gör mycket för ditt välmående på jobbet.

Såg att Josefin har gjort något liknande. Hon skrev ett utförligt inlägg om sitt val om ”Njutningens år”. Läs det HÄR.

Har ni gjort något liknande? Vad skulle ni välja att märka ert 2017 med?

sofia-stahl0
Bild: Erik Dilexit.