Visar inlägg från "personlig-utveckling-2"

ETT STARKT SJÄLVFÖRTROENDE OCH EN SVAG SJÄLVKÄNSLA

Jag och en vän pratade om det här med självkänsla och självförtroende. Vi båda har drabbats av psykisk ohälsa (jag utmattningsdepression och hon ätstörningar) och upplever oss ha haft en svag självkänsla och ett starkt självförtroende. Och just det är så intressant.

Jag tror att kombinationen av ett starkt självförtroende och en svag självkänsla kan bli oerhört destruktiv och rent av farlig för en del. Det är så lätt att hamna i en kraftigt obalans där prestationen tar över livet. Att ha ett starkt självförtroende som uppmuntrar en att göra – och våga – saker är bra, men i kombination med den där svaga självkänslan så sätter sig ens värde lätt i det man gör, inte den man är.

Jag och Anna pratade också om det i vårt senaste avsnitt av vår podcast Omänskligt – att om man har en god, snäll och kärleksfull relation med sig själv, kan man då skada, mobba, göra illa och bryta ner sig själv? Nej.

stark-sjavfortroende-svag-sjalvkansla

Psykisk ohälsa kan grunda sig i mycket och utryckas på hundra olika sätt, men jag blir mer och mer säker på att många svar finns i det som är vår kärna och grund. Vår självkänsla och relationen vi har till oss själva.

 

VILL DU VERKLIGEN DETTA?

Såhär i slutet av sommaren så kommer en del tankar på förändring. Även om livet är snällt så tenderar vi att hitta saker som vi vill förbättra. Vår hälsa och vårt mående är en sådan sak som ofta ligger högt i prioritetsordningen efter lediga veckor. Och är det en sak som kan verka som en bagatell men som gör underverk för vårt välmående så är det det här med att planera smart.

Planera smart? Ja!

Jag vet inte vad det är som gör att vi så ofta tackar ja till saker utan att först känna efter och stämma av med både oss själva och vår planering. För visst gör vi det – tackar ja per automatik? Har vi inget annat bokat så ”måste” vi ju tacka ja, för vad kan man annars skylla på? Och hur många gånger har vi inte ångrat oss i efterhand. Bitit ihop och önskat att vi planerat annorlunda (läs: vågat tacka nej).

Ge dig själv en liten utmaning framöver:

Ta för vana att ta emot en förfrågan med lite is i magen. Låt den landa. Se efter hur det fungerar rent praktiskt och känn in hur du känner för det. Sedan lämnar du besked. Utgå från dig och dina förutsättningar. Säg inte ”ja” per automatik när du får en inbjudan, vare sig det är på jobbet eller privat – hur jädra roligt/bra/nyttigt/snällt/etc det än verkar. Öva på att ta emot inbjudan, låta den landa och sedan återkomma. Då ger du dig själv möjligheten att kunna planera smart och inte ta på dig för mycket.

pt-fia

Och en grej till! Din planering som var super för tre veckor sedan kanske inte är så bra just precis den dagen det ska ske. Våga boka om eller boka av när det krävs. Öva.

 

JAG MÅSTE BÖRJA LEVA

Jag låg på yogamattan med solen som smekte kinderna när jag insåg det ”jag måste börja leva”. Det stack till i bröstet och jag ville värja mig mot orden. Vadå leva? Jag lever ju. Det gör jag väl? Eller?

Den där otäcka meningen följde med mig hem från yogan och har tagit plats i mig sedan dess. Jag måste börja leva. Ja …

Det händer att någon frågar mig om jag anser mig vara frisk efter min utmattningsdepression som jag insjuknade i 2012. Jag brukar svara att jag gör mitt bästa för att hålla mig frisk och att jag lever ett friskt liv. För det gör jag ju. Jag arbetar heltid, ibland mer. Jag tränar, vilar, kan utsättas för stress i perioder om jag får återhämtning direkt efter och jag har en fungerande vardag.

Men så insåg jag när de där orden tog form i min skalle: Jag måste börja leva – för att jag är inte riktigt där än. Jag håller mig frisk i mitt friska liv för att jag fortfarande sätter ramar och skapar kontroll.

Det är så mycket som jag undviker och inte gör. Jag har skapat mig en fungerande och frisk vardag för att jag har skapat rutiner som ger balans. Då fungerar allt och jag kan njuta. Men jag undviker gärna sådant som rubbar min balans.

Och jag väljer bort sådant som jag inte riktigt har kontroll över. Sådant som kräver snabba beslut. Sådant som verkar roligt men som kräver en sen kväll när det är arbetsdag efter och är i en stökig miljö. Sådant som sker för spontant. Sådant som kräver mycket social energi.

Fan. Jag måste ju börja leva. För att komma hela vägen så måste jag också våga släppa på kontrollen. Våga släppa fram det där som är livet. Att inte alltid beräkna energi in och ut på kontot. Att inte alltid låta konsekvenstänket bestämma.

Att inte alltid ha kontroll och våga förstå att det inte kommer att göra mig sjuk igen.

ptfia sofia stahl

Texten ovan skrev jag i början av oktober förra året. Läste den nu och insåg att det hänt något. Jag har kommit en bit till sedan den här texten skrevs. Jag är inte längre lika fången i kontrollen av det friska livet. Jag tar ut svängarna mer. Jag vågar chansa.

Ett litet steg som betyder enormt mycket.

 

Bild: Erik Dilexit