Visar inlägg från "okategoriserade"

HEJ FRÅN NU!

Det är något alldeles ljuvligt som har hänt! Jag är utvilad! Och trött på semester! Vet inte när det hände senast, men det gör mig så förbaskat glad. Att känna sig fullkomligt återhämtad är en sådan känsla av lyx att det knappt går att förstå. Hur ofta är man egentligen det – utvilad. Sällan vågar jag påstå.

På fredag lämnar jag sommarstugan och allt vad semester heter för den här gången och det känns helt rimligt. Jag till och med längtar tills vardagen drar igång och jag får använda huvudet igen.

Tjuvstartar med jobb hemifrån måndag och tisdag, flyger till Umeå för att föreläsa på Stora Noolia på onsdag, hänger med min lillebror innan jag flyger hem på torsdagkväll och har en inspelning för ett kommande projekt på fredag. Och måndagen efter så är både jag och min koordinator Elin tillbaka på kontoret igen.

OCH nu är hon min på heltid! Jag har alltså en heltidsanställd person i mitt företag nu. Det är så läskigt, roligt, overkligt och allt möjligt så jag vågar knappt tänka på det. Men framförallt roligt och inspirerande. Har saknat henne så ser fram emot att få börja jobba tillsammans igen efter en lång ledighet.

Ja, som ni märker så har den här semestern gjort mig gott. I början kände jag mig rastlös och var lite lätt ångestriden och hade haft svårt att komma ner i varv, men både Halmstad och den här veckan i stugan gjorde att jag verkligen kunnat koppla bort det mesta och bara funnits till.

Och att få känna sig utvilad, det är lyxigt på riktigt.

Hur mår ni? Berätta gärna!

 

OM ATT SKAPA SITT BRÅTTOM

Syrran skrev ett så himla bra inlägg i sin blogg om att ”skapa sitt bråttom”. Hon menar att det är så lätt att fastna i hetsen som kommer med att vi har en utstakad vardag, att vi skyndar fast vi inte behöver och att vi lever ganska inrutade liv som man tillslut kan känna att man bara avverkar, utan att vara närvarande.

Läs hennes inlägg HÄR.

ptfia

Känner du igen dig?

Jag gillar verkligen den där meningen – jag skapar mitt bråttom. Inte för att det den säger är bra eller något att eftersträva, men för att den blir en väckarklocka. För många gånger så är det precis det vi gör, vi skapar vår egen stress. Vi går fort av ren rutin fast vi inte har någon tid att passa. Vi kastar oss in i saker, tackar ja utan att förankra det i en själv och fundera på om det passar och om man vill.

Vi planerar sommaren redan efter sportlovet, vi planerar nästa utlandsresa när vi är på en, vi längtar till nästa helg på måndagen och vi suckar längtansfullt efter nästa semesterperiod innan den vi är i är slut.

Bort. Iväg. Framåt. Bort. Iväg. Framåt. Bort. Iväg. Framåt. Bort. Iväg. Framåt. Aldrig stanna. Aldrig vila. Aldrig vara nöjd. Aldrig bara vara. Aldrig inte prestera. Aldrig pausa.

Bort, iväg, framåt ….

 

DU BEHÖVER INTE ÄLSKA DIG SJÄLV

Jag tänker på det här med att älska sig själv. Varför ska vi sikta så högt egentligen? Att ä l s k a sig själv eller någon annan är ett stort steg och något som växer fram med tiden. Tänk när vi går in i en relation – då förvandlas nyförälskelsen långsamt till allt djupare kärlek och till slut är man redo att säga de tre magiska orden. Ingen har en förväntan om att man ska säga att man älskar den andre redan på första eller tionde dejten.

Ändå är det direkt där ribban läggs när det handlar om oss själva. Man kan tycka att det borde vara självklart, att vi borde älska oss själva från födelsen, men som med alla relationer i livet så gäller det att lära känna, gilla, uppskatta, bli kär och jobba för en god och kärleksfull relation.

Och tillhör man dem som inte är kompis med sig själv, inte gillar sin kropp (kanske till och med hatar) och ständigt letar fel, då är steget till att älska enormt och kan få vem som helst att känna en hopplöshet.

Du behöver inte älska dig själv och du behöver inte sätta målet så högt. Börja med att försöka acceptera det du har fått. När du genuint och på riktigt känner att du är där, då är nästa steg att börja gilla någon del, sedan helheten. Och nästa steg är att trivas och att tycka om och sedan kanske du till och med kan känna den där kärlek till sig själv – och först då börjar vi kanske närma oss det här med att älska.

alska-sig-sjalv-4

Som så ofta annars så handlar det inte om att vara svart eller vit, hata eller älska. Det finns många nyanser och grader där i mellan. Ta ett steg i taget, det är fullt tillräckligt.