Visar inlägg från "graviditet"

GRAVID VECKA 22

Nytt sedan sist:

Nu börjar jag äntligen få tillbaka välmåendet efter att ha vart krasslig och sjuk i över en vecka. Tacksamheten! Har även köpt ett stödbälte som stöttar upp bäckenet och det verkar hjälpa förvånansvärt bra. Smärtan i skinkan har lugnat sig de senaste dagarna. Använder det främst när jag promenerar och står länge.

Upptäckte mina första tendenser till bristningar imorse. Det börjar bli något tunt spindelvävsliknande på insidan av båda brösten. Naveln är nästan helt fylld och kommer säkert att ploppa snart. Har även köpt mina första gravidjeans och använt ungefär varje dag sedan dess men de börjar redan bli lite obekväma då de har töjt sig.

Får nu lätt röda märken efter kläder, lakan osv som är kvar länge (som på bilden nedan). Gissar att det är på grund av den ökade mängden vätskan i kroppen?

Har nog landat i graviditeten på riktigt nu. Det tog lång tid men känner att jag är i den helhjärtat sedan några veckor tillbaka. Jag börjar förstå att det är en liten bebis i min mage (om man nu kan förstå det) och jag längtar så mycket tills vi får träffa hen. Och jag längtar efter att få bli en egen liten familj. Det börjar bli verkligt och vi förbereder oss så gott vi kan för det som komma skall. Vårt första barn!

Cravings:

Är fortfarande osugen på mat och är egentligen inte sugen på något. Tycker inte att något smakar särskilt gott och får påminna mig själv om att äta oftare. Det är nog första gången i livet som jag kämpar med att få i mig mat för att det är så förbaskat smaklöst, ointressant och trist. Saknar min vanliga inspiration och glädje kring maten!

Märker även att det är svårare att äta stora portioner då någon mer slåss om utrymmet. Behöver sluta äta tidigare trots att jag inte är mätt eftersom det inte får plats mer för stunden. Det gör det ännu viktigare att jag äter oftare för att fylla på med energi.

Träning:

Har mest tagit någon lugn promenad och cyklat till och från de få jobbgrejer som jag inte kunnat göra hemifrån. Annars bara vilat för att bli frisk. Har första träningspasset på över en vecka idag och ser fram emot det så mycket!

Magen:

Upplever att den är ungefär i samma storlek som de senaste veckorna, med skillnaden att den ser mer och mer gravid ut på något sätt. Ibland har den bara sett uppblåst och svälld ut men nu syns det verkligen att det är en gravidmage.

Det är så mycket mer aktivitet från bebisen nu! Igår kväll fick Kim äntligen känna sparkar för första gången!! Blev helt tårögd och fick bita mig i tungan för att inte bryta ihop helt eftersom vi var ute och käkade. Blev så glad över att se Kims glädje och att nu kunna dela upplevelsen ännu mer.

gravid-vecka-22

Prylar:

Vi besökte djungeln av barnvagnar för första gången i lördags. Herregud, så mycket det är att lära sig, ta ställning till och välja på. En säljare i en butik ville bara sälja Emmaljunga och sa att prick allt annat var skit. Sådant gör mig skeptisk. En annan var mer neutral och utgick från våra behov och gav bra tips.

Vi har insett att vi behöver en vagn med svängbara hjul där fram, men som ändå är stabila nog att klara av att köra i terräng och snö. Vi går inte i butiker så mycket att den behöver vara liten nog för provhyttar och sådant och den ska ändå kännas rejäl. Sedan är det väl samma önskemål som många andra – lätt att fälla ihop, lätt att packa in i bilen, utrymme för packning, smidig att köra, inte för låg och framförallt att barnet sitter och ligger bra i olika åldrar.

Just nu är vi inne på en Britax Go Big, men Emmaljunga Superviking kan också vara intressant. Skulle vilja veta mer om främst Stokke Trailz som jag läst bra recensioner om. Hur ska man egentligen veta vad som är bra? Några tips?

Uppdatering: Nu har två vänner även tipsat om Bugaboo Buffalo som de båda är supernöjda med. Har ni erfarenhet av denna? 

Hur mår ni som också är gravida? Berätta gärna! Det är så skönt att läsa om fler som går igenom samma sak ♥

 

DAGBOK FRÅN GRAVIDITETEN

Hittade den här texten i ett dokument på datorns skrivbord, skrev den i vecka 15 när jag mådde som sämst. Det var precis innan det konstaterades en rejäl järnbrist och jag hade mått skit i flera veckor.

Nu känns allt det jag skriver oerhört långt borta, tack och lov, men det är ändå fascinerande hur snabbt man glömmer. Det var ju nyss.

↓↓↓

Jag är i vecka 15 i en dag till. Det betyder att det bara är fyra veckor kvar tills halva graviditeten har gått. Overkligt! Läser om så mycket lycka överallt just nu. Gravida personer studsar som på moln, är lyckliga, glada och känner sig underbara. Jag kan inte relatera.

Just nu känner jag knappt någon lycka alls. Är mest nedstämd och deppad. Tröttheten är inte av denna värld, och jag har ändå vart sjuk i utmattningsdepression. Ändå är det här en helt annan trötthet. Och den har blivit värre de senaste veckorna. Precis som min nedstämdhet och tunga sinne.

Är ångestfylld, har dåligt självförtroende, tänker katastroftankar, känner mig ledsen, blir arg snabbt på saker som inte gör som jag vill och har inget tålamod. Har även haft en del huvudvärk och fortsätter känna antydningar till foglossning. Vill bara få kliva ur den här dvalan och känna mig glad igen.

I vanliga fall så är min energinivå pigg. Mitt grundläge är oftast glad och de dåliga dagarna går att hantera. Men nu är mitt grundläge slutkörd, trött, omotiverad, oinspirerad, neutral eller nedstämd. Ärligt talat så är det rätt tärande. Tänker mycket att allt kommer att gå åt helvete. Och med allt så menar jag främst jobbet. Har sällan haft så här intensiva tankar på att min karriär är över, att företaget kommer tvingas läggas ner och att jag är passé.

Tenderar att dra ner allt i min mörka bubbla just nu. Vi ska träffa barnmorskan imorgon så hoppas att hon kan ge några vettiga ord och ta en titt på mina värden. Det är också så oerhört jobbigt att inte kunna berätta om graviditeten än. Märker verkligen hur det sliter på mig att inte få skriva om mående, livet, tankar och känslor.

Tänkte först att det är märkligt men inser att det ju blivit helt naturligt eftersom jag gjort det de senaste åtta åren. Det är snarare onaturligt att inte dela med mig och det släcker all kreativitet och lust. Snart ska vi berätta, äntligen. 

gravid-ptfia

Enda bilden från den här deppiga veckan, blev lite gladare när jag provade min första gravidklänning.

 

GRAVID VECKA 21.

Förra veckans glada, pigga och välmående uppdatering (läs här!) känns som ett hån mot den här veckans. Det började med att jag blev sjuk i söndags och fick feber, halsont, huvudvärk, frossa och det där vanliga. Ställde in allt på måndagen och däckade fyra timmar i soffan på dagen. Helt utslagen. Lyckades ta mig till kontoret igår på ren vilja men insåg sen att det var en dum idé. Halsen och huvudet kändes värre igen.

När vi gick och lade oss igår så fick jag ingen luft genom näsan pga. så täppt, halsen slemmade och gjorde ont. Efter att ha försökt somna ett tag så klev jag upp för att försöka snyta loss lite skräp.

Jag snöt, det slemmade, fick ännu mindre luft, hostade, snöt igen, näsan täpptes helt, fick någon typ av halsbränna som kändes som en äcklig klump som blockerade halsen vilket gjorde att även halsen täpptes till, försökte harkla loss slemmet men gjorde missen att stå framåtböjd så magen tryckte på vilket gjorde att jag kräktes i handfatet, reste mig hastigt och fick ännu ondare i skinkan där någon form av nerv eller foglossningstendens skickar knivar när den belastas.

Tillslut satt jag mig på toaletten och grät högt av frustration, vilket visserligen gjorde det lite lättare att andas. Kände mig rätt ynklig där jag satt och tänkte att jahapp, detta är ändå bara början.

Lyckades till slut somna och idag har bacillerna flyttat ner till stämbanden så har knappt någon röst. Det är verkligen ett äventyr att vara gravid. Från att ha mått skit första tiden, till att känna energin återvända och plötsligt känna sig som sig själv igen till den här lätt utmanande statusen.

Försöker att ta kloka beslut och boka om saker så att jag får en riktig chans att vila och bli frisk.

Upplever en enorm skillnad i att när man är sjuk som icke-gravid så kan man på något sätt ofta bita ihop och ignorera det en stund om det behövs och ändå lyckas återhämta sig på relativt kort tid, men som gravid så är det prick omöjligt för att kroppen brottar fysiskt ner en direkt som du inte lyssnar. Det går inte att bara ignorera och återhämtningen är betydligt längre.

Känner ni igen detta?

Har inte orkat ta någon ny bild så de här två klena mobilbilderna från i slutet på förra veckan får duga för nu.

gravid-vecka-21-3

Jag går alltså in i vecka 21 idag vilket betyder att halva graviditeten faktiskt är gjord. Det känns lagom långt kvar till oktober och förutom detta skitmående precis nu så trivs jag som gravid. Magen ändrar sig lite hela tiden och igår kväll så såg den väldigt gravid och rund ut även framifrån.

Ja det var dagens bikt från mig. Hur mår ni?