Visar inlägg från "fias-vardag"

HEJ FRÅN NU!

Hurra!

Jag och Edith testar vårt nya liv och hänger på kontoret idag. Vi tog en lugn morgon hemma och promenerade in strax före lunch. Sedan dess har jag och min koordinator Elin hunnit stämma av vad som händer i företaget, börjat planerat för 2018, ammat 4 gånger, bytt tre blöjor, Edith har sovit och jag har hunnit äta lunch och snacks.

Nu är Elin och Edith på promenad så jag får riva av en del jobb. Den nya verkligheten är så varm! Jag trivs verkligen som det är nu. Känner mig väldigt ledig mentalt, hinner få det jobb jag behöver göra klart, är trygg med att Elin har stenkoll på prick allt i företaget och sköter sina bitar med bravur. Edith och jag testar oss fram för att se vad som fungerar här och nu och det är mysigt att gå in till kontoret ibland.

Utan Elin hade det här aldrig gått och jag är så tacksam för att hon kom in i mitt företag när hon gjorde. Livet ändå. Så fint det är och så snabbt det kan ändras. Nu har jag alltid en liten minimänniska med mig. För bara fem veckor sedan så låg hon fortfarande i min mage.

Jahopp.

Det var dagens mindre filosofiska tankar. Ska skriva blogginlägget om söndagens avsnitt av vår podcast Omänskligt och göra klart. Juste! Klockan 18.15 så medverkar jag i Radio P5 STHLM om ni vill lyssna.

Och snart kan jag berätta om ett projekt som jag jobbat med länge och som nu äntligen lanseras. Men det här får räcka för nu. Tack för att ni finns! Och tusen tack för alla kommentarer och engagemang!

ptfia-bebis

Puss!

 

MIN NYA VERKLIGHET

Klockan är 22.40 och Kim har precis tagit ut Edith på en kvällspromenad för att jag ska få sitta ner och skriva det här blogginlägget. Det är en ny verklighet med henne och vi håller fortfarande på att lista ut vår nya vardag tillsammans. Igår bestämde vi oss för att testa det här med att ha en tid att passa för att värma upp inför torsdag då jag ska fota övningar till mina sidor i amelia klockan 10.

Vi har inte haft några tider att passa sedan hon kom så det kändes skönt att testa och se hur det kunde vara. Målet var att vara på Sickla när de öppnade klockan 10 och det gick bra. Gick upp någon timme innan, ammade på båda brösten, varsin dusch, något blöjbyte och frukost till både mig och Kim. Tror vi landade på Sickla fem över tio.

Nu känns det lite tryggare inför torsdag. Hur underbart det än är att vara i den här bebisbubblan så ser jag ändå fram emot att börja hitta någon form av vardag igen, tillsammans med Edith. Ser fram emot att få ta med henne och hitta vad som fungerar för oss, allt blir lite mer på riktigt då. Vi är fortfarande så skyddade i vår bubbla, bara vi tre.

Stundtals så blir jag också väldigt nervös vid tanken på att Kim ska börja jobba och jag ska ansvara för henne hela dagarna och samtidigt försöka sköta mitt jobb de dagar jag inte är föräldraledig.

Tröstar mig med tanken på att jag inte är ensam, det är många kvinnor i min bransch som gjort exakt detta. Jag får hitta stöd och råd hos dem. Plus att jag har min koordinator Elin. Och Kim som gör allt han kan för att underlätta.

Det snällaste jag kan göra är nog att försöka följa med i att ingen dag är den andra lik och att ibland så kommer vi behöva boka om med kort varsel, ibland kommer allt att kännas superlätt och en del dagar så känns det mesta som kaos. Det är en ny verklighet med en ny liten älskling som man helst bara vill sitta och se på hela dagarna.

Två bilder från tidigare idag när jag började skriva min förlossningsberättelse. Det blir ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa! Hinner förhoppningsvis klart med den inom de närmaste dagarna.

 

NÄR DU FÅR BARN FÅR DU ANDRA PRIORITERINGAR

Det är många saker som förväntas av en gravid kvinna.

Det finns så enormt många normer och förväntningar på hur man ska vara och agera att man blir helt matt. Den senaste i raden är det här med att jag driver eget företag. Trots att man vet det så hör jag ändå ”när ska du gå på mammaledigt då” och ”hur länge blir du hemma”.

Och bemötandet när jag berättar att jag inte kommer att kunna vara föräldraledig på traditionellt sätt så möts det med ointresse, skepsis och ett ”jaja, vänta du bara. När du får barn kommer dina prioriteringar att ändras”.

Och det är just den där meningen som följt med den senaste tiden. Att mina prioriteringar kommer att ändras när jag får barn. 

Det i sig är jag helt övertygad om stämmer. Att man kommer att prioritera annorlunda i livet generellt. Kanske ägna mindre tid till sådant som tidigare fick ta mycket energi, kanske se över vilka människor som man vill umgås med och hur man fördelar vardagen och liknande. Allt sådant förstår jag.

Men det här sägs i samband med att vi pratar om mitt företagande, mitt jobb. Som att jag kommer att prioritera att inte jobba sedan? Eller menar man kanske att mitt företag är en hobbyverksamhet som inte kommer att behöva lika mycket fokus?

Jag förstår inte riktigt den kopplingen. Ska jag sluta arbeta för att jag får barn? Sluta driva eget? Hur många har ens valet att prioritera bort att jobba i livet? Vi har inte det. Vi varken vill eller har möjligheten att min man skulle försörja oss båda.

Och rent krasst – om jag skulle gå på föräldraledighet i ett år så skulle jag inte ha något arbete att komma tillbaka till, eftersom jag är mitt företag och varumärke och därmed också ansvarig för min egen och Elins (som jobbar för mig) inkomster.

Sedan är det prick ingen som sagt något liknande till min man. Såklart.

pt-fia-sofia

Men tydligen så kommer mina prioriteringar (att jobba i det här fallet) att ändras när jag får barn. För att arbeta eller försörja sig är ju ändå inte så viktigt.

Bildkälla.