Visar inlägg från "fias-vardag"

ORDBAJS 163940

Jag ligger lite efter med bloggen! Har en hel drös med inlägg som jag vill få ut och längtar efter att sätta mig ner och bara skriva allt som jag tänkt på i det senaste. Min vision är att förbereda en del inlägg till kommande veckor så att det fortfarande finns läsning även när jag är inne i bebisbubblan, och sedan uppdatera live efter bästa förmåga beroende på hur vi mår.

Inatt så drömde jag att bebisen var på väg ut genom huden på magen. De små händerna sträckte sig så långt att det kändes som att huden skulle spricka, så obehagligt. Det beror säkert på att rörelserna i magen är så stora nu att det ibland känns som att hen faktiskt vill ta sig ut genom huden på grund av att det är så trångt där inne.

Hur som helst, jag ska ta en promenad, vakna till och få efterlängtad frisk luft. Sedan väntar en utbildning för en organisation som jag kommer att jobba med framöver, min koordinator Elin kommer hit för att jobba några timmar härifrån och på eftermiddagen väntar ett event med River Island.

Och några av inläggen som ligger på vänt är bland annat det efterlängtade inlägget om Evernote, ett önskeinlägg från en läsare om skillnaden på att vara bloggare idag mot för några år sedan, en youtube-film med inspiration till hinderbana och guiden till ”så gör du en pull up” som jag började på men inte var inspirerad till att fullfölja pga. järnbristen och preggo-tröttheten.

Vi avrundar med några försök till preggo-poserande från ekan i sommarstugan i augusti.

Men först ska jag borsta tänderna och gå ut en sväng. Önskar er en fin dag!

 

NÄR ENERGIN ÅTERVÄNDER

Ni som läste mitt inlägg igår vet hur urlakad och less jag kände mig. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt slut. Inget orimligt alls såhär i slutet av graviditeten, så jag gjorde det enda rätta – vilade på soffan, åt non stop, gnällde högt och lågt, var lite sur och bäddade ner mig med en varm vetekudde.

Så imorse så hände något – jag vaknade pigg. Och eftersom kroppen inte gjorde lika ont och smärtan mot ändrtarmen inte var lika påtaglig så provade jag att cykla in till stan.

Och som det gav mig energi! Solen värmde redan tidigt trots att det är i mitten på september och jag var tio minuter tidig så stannade till vid kajen, vände ansiktet mot solen och tittade ut över vattnet där Djurgårdsfärjan gled förbi.

Och efter det så har jag både gett min kropp gravidyoga och cyklat hem, och jag är så fylld med energi och glädje. Det är som att jag är gårdagens raka motsats. Jag vet inte om det är en natt med bra sömn, det faktum att dagens rörelse har hjälpt kroppen eller vad det är men det får mig att tänka på glädjen som kommer av att känna sig pigg och frisk igen efter sjukdom, skada eller bara en dålig period.

Vi blir som nyfödda och får en sådan kraft av att få känna oss starka och energiska. Det kanske är världens mest belönande känsla – att få kliva upp och känna att det som dränerat en har vänt.

Passande nog så skickade Emelie precis bilder från vår gravidfotografering för någon vecka sedan så den här bilden får avsluta inlägget.

Foto: Emelie Ohlsson, Love by Emelie.

NU ÄR VI IGÅNG!

Hurra! Nu är jobbhösten 2017 officiellt igång! Insåg när jag kom till kontoret hur mycket jag längtat efter att få sätta igång med allt och få ha min koordinator Elin vid min sida igen, och nu på heltid som sagt. Bara det är helt overkligt och så roligt.

Det är ibland så svårt att balansera det som är mitt jobb eftersom det på så många sätt också går in i mitt liv och min person. Det går aldrig att stänga av helt och lämna. Även om jag har semester så är jag ju aldrig riktigt ledig. Det är både ett privilegium att få leva med ett arbete som ständigt utmanar, utvecklar och ger en enorma möjligheter till att göra ofattbart roliga saker (som t.ex. att skriva böcker, kontakten med er som läser och föreläsa) – men det är också en ständig press på att alltid leverera och synas.

Den här sommaren har jag vacklat ovanligt mycket i allt det där som är pressande. Har känt mig otillräcklig och stressad över att jag inte har något nytt på gång – tills jag insåg att det inte är sant och kunde lugna mig lite. Men det är så ju i den här branschen, det finns alltid någon som springer snabbare, gör mer, syns mer, är bättre och har det där extra allt som man själv inte tycker sig ha.

Pjuh. Nu blev det en så lång parantes här. Ville mest uttrycka mig glädje över att vara tillbaka på kontoret med Elin och att det känns så fint att få tycka om sitt jobb såhär mycket.

pt-fia

Två bilder från en arbetsdag när vi fotade pressbilder ↑

Foto: Erik Dilexit