Visar inlägg från "fia"

ORDBAJS FRÅN NU

Det här är inte en dag som kommer att gå till historien. Vaknade vid halv fem av en begynnande mjölkstockning. Plus var utsvulten på ett obehagligt sätt, som att kroppen var tom – nästan smärtsamt på något märkligt vis. Gjorde vad jag kunde för att förhindra att mjölkstocknigen skulle utvecklas: duschade hett, låg med vetepåse på och har låtit Edith ammat så mycket hon kunnat och lite mer på det bröstet.

Kände mig märkligt pigg (i typ tio minuter) när jag satt där i en kolsvart lägenhet, käkade äggmackor, inlindad i en vetepåse, masserade brösten och googlade på prins Harry och Meghan Markle som visst förlovat sig.

Somnade om med den lilla bebiskroppen nära mig. Gick inte upp förens halv elva och var då helt slut. Är det fortfarande. Har huvudvärk, är sliten och har haft tendenser till tjock i halsen. Grät en skvätt när jag skulle göra chokladgrädde och det INTE FUNKADE. Frustrationens orimliga uttryck visade att jag är ur balans idag.

Ändå märkligt att jag är någons mamma när jag känner mig så liten och ynklig. Det kan skrämma mig. Att från och med nu så behöver jag alltid vara den vuxna. Jag är en mamma nu. Man måste orka fast man inte gör det och allt det där.

I övrigt då? Har inte vart utanför dörren idag, men behöver verkligen frisk luft sen. Är frustrerad över att ingenting gått som jag velat med den här dagen och maler en del tankar om hemligheter som en del känner till men inte de som verkligen borde det. Och jag kan inte berätta det för den tillhör inte mig. Jahapp. Har bäddat ner mig i soffan med Edith på magen och ska se på Wahlgrens värld. Tar en paus från det mesta och finns till nu.

Hur mår du som läser? Hur har din vecka varit? ♥

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

ORDBAJS 1846492

Jag känner mig så upplyft idag!

Har precis ätit en sen lunch utan att Edith vaknade precis när jag skulle ta första tuggan, min koordinator Elin var här för att hjälpa mig att filma ett klipp till ett kommande samarbete (och vi grejade det trots att Edith ville käka nästan hela tiden och hade svårt att komma till ro), jag har mascara för första gången på ungefär en månad, kroppen återhämtar sig förvånansvärt snabbt och jag börjar sakta förstå att jag inte är gravid längre.

Jag har ett barn. Jag är hennes mamma. Mamma! Och vi har vart ute och gått en promenad i det kalla höstvädret.

Och trots att vi hade en natt med lite sömn och en period mellan 05-07 där Edith var helt otröstlig, inte vill äta, ville äta, inte vill ligga nära, ville ligga nära, byta blöja, var nöjd, blev svinarg osv tills hon tillslut däckade mot mitt bröst – så känner jag mig ändå pigg och fungerande.

Jag kan stundtals känna mig lite orolig för vardagen – hur ska det kännas att komma ur den här bebisbubblan och hur kommer vi klara av vår nya verklighet där jag kombinerar en del jobb med henne. Men just nu så känner jag en tilltro till att det kommer att gå bra. Så länge jag är lyhörd för hennes behov, bokar om när det behövs och prövar mig fram så bör det gå bra.

pt-fia-blogg

Nu ska jag passa på att flytta alla saker jag behöver ha nära till soffan (som non stop, mobil, kräkhandduk, vatten, vetepåsen osv) då hon borde vakna snart. Ska bädda ner oss med amningskudden och se de avsnitt av Wahlgrens Värld som jag missat senaste veckorna. Och nosa henne i det där lilla mjuka området där halsen och kinden möts.

Tack för alla kommentarer och uppmuntran som ni skickar. Uppskattar det så mycket! Kram på er!

 

ORDBAJS 193649

Jag äter varm gröt! För första gången sedan hon kom så äter jag nu frukost som nyss blivit tillagad. Hurra! Det är verkligen som de säger, att det är som att bebisen har något magiskt sinne som känner på sig när mamman ska äta och då själv vaknar och vill ha mat. Igår vaknade hon av hunger direkt jag satte ner tallriken på bordet.

Hur som helst – Hej! Jag vill egentligen börja med att uttrycka vår tacksamhet för alla gratulationer, värmande ord och blommor. Vi är så rörda och glada!

Hur är livet nu då? Om vi bortser från att mitt mående sviktar och är lite all over the place både med hormoner och återhämtningen efter blodförlusten (som fortfarande är det som tär mest) så har vi det så bra. Jag som annars måste komma ut och andas frisk luft minst en gång om dagen märkte knappt att jag inte var utanför lägenheten på hela dagen igår.

Vi har haft lyxen att ha syrran hos oss i tre nätter då hon åker till Kanada för att vara borta ungefär ett år (är så blödig kring detta). Det finns ingen annan som vi skulle ha släppt in i vår bebisbubbla men hon är en så naturlig del av vår lilla familj och har i flera perioder utan boende bott med mig och Kim. Det har vart fantastiskt att få ha henne nära oss de här sista dagarna. Plus att hon vart ovärderlig med massage av min nyförlösta kropp och amningsnacke, lagat mat, bakat bröd till mina nattmackor, gått barnvagnspromenader så jag fått sova, fixat och hjälpt till.

Min bästa vän. Som jag kommer att sakna henne!

Annars är det inte många tankar som bor i huvudet just nu. Livet utanför känns så långt borta. Hade en telefonavstämning med min koordinator Elin igår. Hon har läget under kontroll i företaget så jag kan stanna i bubblan lite till. Livet är fint!