Visar inlägg från "fia-sager"

ÅNGEST AV ATT TA DET LUGNT?

”Såå skönt att bara kunna ta det lugnt utan att känna ångest”

En läsare skrev den här kommentaren och den väckte många tankar. Jag är ju medveten om att ”ta det lugnt” inte är helt okej i vårt pressade samhälle. Alltid ska man göra något. Prestera. Göra mer. Men jag tolkar hennes kommentar som att hon alltid upplever ångest om hon tar det lugnt?

Är det så för er? 

Att ta det lugnt och vila, ge kroppen återhämtning eller helt enkelt ta en paus är numera förknippat med något dåligt – att vara lat … vilket är helt sjukt!

Man kan inte alltid vara på, göra och prestera dygnet runt. Vi är inte skapta för det och vi klarar det inte under en längre tid. Det gör att vi gå sönder. Som med allt annat i livet så behöver vi nedvarvning, tid att göra ingenting, stunder att bara finnas till och återhämtning för att ladda och orka.

Utan att ta det lugnt så blir det obalans.

tips på bra böcker-4

 

Låt oss prata om det här. Vad känner ni för att ta det lugnt? Känner ni att ni borde prestera mer än vad ni redan gör? Att det alltid finns något att fixa, att ni är lata om ni inte gör? Ger en kväll i soffan dåligt samvete? 

 

KVINNOR SKA HA LITE ATT TA I!

Hörde några prata om det här med att folk kommenterar varandras kroppar. En av tjejerna berättade att en manlig familjemedlem ofta kommenterar kvinnor i sin omgivning och deras ”kvinnlighet”. ”Kvinnor ska ju ha lite att ta i” Och han pratar gärna om kvinnors formers varande eller icke varande. Och han hade så tydliga åsikter om att kvinnor borde ju se ut sådär och sådär men absolut inte sådär.

Det kokar i mig. Vi alla måste sluta kommentera andra människors kroppar. Jag vet inte hur många som mailat genom åren och berättat att just en kommentar från en klasskompis, vän, moster etc. blev den slutgiltiga triggern till att de började gå ner i vikt vilket de sedan tappade kontrollen över och sedan fastnade i ett helvete av självskadebeteende och ätstörningar.

Vi måste bara sluta. Och det här med att män talar om för kvinnor hur vi ska se ut? Ge fan i.

Jag fick smeknamnet ”plankan” i tonåren på grund av att jag var betydligt längre än många, kom sent i puberteten, fick mens först vid 15 års ålder, har små bröst, var benig och tunn i kroppsbyggnaden. HEJ PLANKAN.

Om jag mådde dåligt över det? Ja. Om jag försökte ändra min kroppstyp genom att konstant äta stora mängder, stoppa strumpor i BH:n, köpa byxor som skulle ge illusionen av bredare höfter, skapade dålig hållning för att bli kortare, aldrig hade klackar, hade större BH än jag kunde ha osv för att försöka bli mer av en kvinna? Japp.

För vi vet ju alla att kvinnor ska se ut på ett visst sätt för att få vara just kvinnor. Är man för smal så är man inte kvinnlig. Är man för vältränad och muskulös så är man inte kvinnlig. Är man överviktig är man inte kvinnlig. Är man korthårig så är man inte kvinnlig. Är man xxx så är man inte kvinnlig. Är man inte xxx så är man inte kvinnlig. OCH SÅ VIDARE.

Vi alla har ett gemensamt ansvar. Vi måste sluta kommentera varandras kroppar och utseenden. Punkt.

 

HUR BESKRIVER DU BALANS?

Jag satt i en ganska hård fåtölj hos min coach när hon frågade mig något om balans. För att svara började jag vifta med händerna i ett försök att formulera bilden jag fick upp i huvudet.

”Jag ser balans som en cirkel, en sluten cirkel där man inte kan urskilja start och stopp eftersom allt hänger ihop och bildar en helhet. Jag tror att många upplever att de har balans för att de får ihop vardagen och livet, men tittar man lite närmare är deras form mer som en stjärna eller spetsig trekant. Ändarna går nätt och jämnt ihop och det fungerar, men det finns många spetsar och hårda kanter. För mig är balans en helhet som är mjuk och skön”.

Det kanske låter lite flummigt men jag tycker om att prata i bilder. Och jag tror att det är just såhär för många. Vi gör det vi måste för att få ihop det men vi glömmer den där mjuka, snälla formen. Vi tänker att vi får nöja oss med en spetsig stjärna så länge vi får ihop skiten.

Jag brukar även tänka på balans som en våg. Det är ett konstant flöde. Inte perfekt eller precis lika mycket av allt hela tiden, men ett jämnt flöde.

100631
Bilden är lånad av fantastiska Jonna Jinton. 

Jag ber dig att reflektera över vad din form är, i livet. Hur får du ihop det? Vad är balans för dig?