TANKAR DIREKT FRÅN MITT HUVUD

» Jag undrar ibland om jag har slutat lyssna. Eller om jag helt enkelt tappat fokus. Ibland tror jag att jag har berättat något men inser att jag bara tänkte på det. Och alldeles för många gånger hör jag saker, men lyssnar inte vilket gör att jag får be personen berätta igen eller upprepa sig. Kanske beror det på att jag är trött som nybliven morsa, eller så har jag blivit förbaskat oförskämd?

» Jag fattar inte hur man ska få ihop livet. Ibland känns allt bara övermäktigt. Speciellt nu när vi har fått barn. Hur ska man hinna och framförallt orka upprätthålla nära relationer med flera personer, vara duktig på jobbet, vara den bästa föräldern man kan, ha det städat, laga mat och allt det där som tillhör vardagen. Och samtidigt typ piffa till sig själv och orka svara när försäkringsbolaget ringer? Det är för övrigt något jag inte orkar – svara när de ringer alltså, inte så mycket vuxenpoäng.

» En av mina sämsta egenskaper är att jag skjuter upp allt som är tråkigt. Som att dubbelkolla att den där fakturan blev rätt betald, lämna in telefonen på lagning, ringa något som innebär telefonkö osv. Ett omoget beteende, men jag är sämst på sådant här.

» Ibland känner jag så tydligt att jag inte släpper in människor. Att jag har svårt att låta någon komma riktigt nära. Och jag har svårt att gråta, det tar alltid emot. Har ett behov av att få grina riktigt ordentligt pga så mycket känslor som bara lagt på hög den senaste tiden i och med att jag blivit mamma, fått ett barn (!!), hur mycket jag älskar henne, att syrran flyttat till Kanada, att det betyder att hon inte är här och är nära mig och min bebis, osv. Ska försöka släppa på det snart. Fulgrina. Gud så befriande.

» Jag slits mellan att känna att 1. det går förvånansvärt bra att kombinera bebis och jobb. 2. hur i hela helvete kunde jag tro att det ska gå att kombinera bebis och jobb. 3. det går bra, men det är slitigt. Jag ska klara det. Typ så.

pt-fia-bebis-2

Och en suddig bild från mobilen (kolsvart ute). Från häromdagen då jag och lillan gick en promenad med bärsjal för första gången.

 

18 reaktioner på “TANKAR DIREKT FRÅN MITT HUVUD”

  • Michelle skriver:

    Detta var ett så underlättande inlägg att läsa på något sätt. Jag är själv gravid och dras mellan alla dessa hormoner. Pendlar mellan att vara så glad, kärleksfull, arg och irriterad under samma timme under dagarna. Mitt humör går verkligen upp och ner. Jag burkar annars som person vara väldigt lugn och glad men detta nya humör börjar tära på mig mentalt då jag knappt känner igen mig själv längre.

    Jag har precis som du också svårt för att gråta bara sådär men har även samma känsla att jag hade behövt bara grått ut ordentligt och släppa allt. Vi kämpade i många år innan denna graviditeten blev till så har fortfarande svårt att landa i att jag är gravid trots att halva graviditeten snart gått. (tiden bara rinner iväg, trodde aldrig jag skulle känna så)

    Känner även sen jag blev gravid att jag inte längre bryr mig om vad andra tycker och har släppt allt onödigt som jag brydde mig om tidigare, vilket är jätte skönt och tror det är någon slags beskyddande instinkt mot de barn vi väntar.

    Oj vilken flummig kommentar men för att summera, så skönt att läsa att det är fler som känner som mig ibland.
    Uppskattar verkligen din blogg så mycket, du är alltid ärlig och rak och känns så genuin som person 🙂

  • Jennie skriver:

    Det där med punkt ett att inte lyssna, känner igen! Har helt klart med nybliven mamma / amningshormoner att göra. Kände hela första året medan vi ammade att det var som att jag lagt huvudet på hyllan någonstans o bara zonade ut varje gång jag pratade med någon. Det gick dock över för mig när vi trappade ner på amningen. Detta är inget jag ser fram emot igen nu med bebis två med tanke på att lyssna o bry mig om vad folk har att säga hör till mitt jobb, haha. Har redan mini graviditeten börjat glömma bort vad man pratat om o glömma bort saker man lovar och dubbelbokat flera kunder, det är så sjukt pinsamt…

  • Judit skriver:

    Du skriver alltid att man ska vara snäll mot sig själv – var nu snäll mot dig själv som nybliven mamma! Jag baxnar när jag läser hur mycket du uträttar och orkar med! Som nybliven mamma med en tvåmånaders bebis var jag glad om jag hann duscha o klä på mig innan det blev eftermiddag…
    Underskatta för övrigt inte hormonernas påverkan. Båda gångerna när jag slutade amma mina barn kändes det som att komma ut ur en grotta och in i ljuset, kognitivt sett – jag fick bättre ork, minne, fokus.
    Ta hand om dig!

  • Hanna skriver:

    Stycke ett tror jag har att göra med amningshormoner och trötthet…
    Stycke två-fem kunde jag skrivit själv! De stämmer precis på mig också.
    Det med att det verkar vara omöjligt att få gjort tråkiga saker är väldigt opraktiskt… Inte bra med familj med två barn o hus, maken är inte så nöjd med den egenskapen. Inte jag heller för det växer till väldigt jobbiga/mycket att ta tag i när de inte går att undvika längre. Och då var det så jobbigt att jag ännu heller skjuter upp det nästa gg…
    Och det svåra med att gråta – varför undrar jag. Eller jag vet att det inte var okej att visa tråkiga känslor när jag växte upp. Men nu är jag vuxen och bestämmer att jag gärna får gråta men det går inte ändå.
    Hur jag ska få ihop livet förstår jag inte alls. Och då jobbar jag inte pga utmattning. Jag kan inte begripa hur jag någonsin ska komma ur den och klara allt som livet innebär. Och då tänker jag negativt om mig och min situation och mår skit.
    Vissa dagar är jag hoppfull om att jag ska bli frisk och kunna göra allt friska orkar. Då känns det okej. Men det går så otroligt långsamt att jag hinner ju många ggr om hamna i ett svart hål.

  • JOHANNA skriver:

    Jag gillar inlägg som dessa! Och ang. läsarfrågan längre ner så uppskattar jag när du blandar in mammarelaterade inlägg då jag är en trogen läsare sedan många år och själv precis har fått barn 🙂 Du gör ett bra jobb 🙂

  • Johanna skriver:

    Som sagt, var snäll mot sig själv. Du duger och vi tycker om dig ändå. Massor. Du har ju stöttat och peppat oss läsare i flera år nu. Det är okej om det är du som behöver stöttning nu ett tag. ❤️

  • Alexandra skriver:

    Alltså. Om du vill gråta så tipsar jag att se på Call the midwife på Netflix 😂 Sen jag blev mamma har jag blivit så känslig när det gäller film och serier, gråter så lätt! Call the midwife är ju jättebra serie, men samtidigt så handlar det om bebisar och sånt i ett fattigt East End på femtiotalet. Och sånt får iaf mitt modershjärta att brista. MEN. Se bara ett eller två avsnitt i gången. Om du maratonkollar kommer du bli deprimerad 😆😘

    • Ja, grät till varje avsnitt av den serien (typ). Superfint tips! Och heja dig Fia, som fler skriver här: ta hand om dig och var snäll om dig. Du förtjänar det lika mycket som någon annan! <3

  • Anna skriver:

    Åååhhh försök verkligen att släppa alla kraven på dig själv nu. Svaret på punkt två är att det går inte att ha fint hemma, vara bra kompis och mamma och vara piffad, bra på jobbet mm med liten bebis. Försök sänka din ambitionsnivå och fokusera på det som är allra viktigast för dig, för att du ska må bra. Den här första tiden med bebis är tuff och det är mycket som händer i kroppen, stor omställning.

  • Lisa skriver:

    Många hårda ord mot dig själv i inlägget… Du är en jättefin person Fia och helt och hållet tillräcklig precis som du är. Vi läsare finns här för dig precis som du alltid finns där för oss. Kram!

  • Lena skriver:

    Man måste inte allt det där…Det blir annorlunda efter bebis….inte sämre nödvändigtvis…men annorlunda måste det bli…för där finns en till människa…som kräver sitt…och för att man ska orka det så behöver man prioritera om. Jag har alltid sagt att jag skulle kunnat haft 14 barn…om man bara fått sova. Men det får man inte som innan, inte förrän barnen börjar skolan typ. Sömnen gör att man inte fungerar som innan…eller sömnbristen snarare, den upphackade sömnen. Känn efter hur du vill ha det och hur du fungerar som bäst. Det tar troligen år innan du kommit på det, och då kanske nästa pyre kommer som gör att du/ni får omvärdera igen. Men man kan ha det städat på olika nivåer…jag klarar lite damm men inte prylar överallt. Där är min nivå. Jag vill träffa vänner men veckorna får vara jobb och familj, så får vänner utrymmet på helgerna. Där är vad jag orkar med och mår bra av. Jobbet ger mig energi så det får min tid måndag-fredag (nu är mina barn stora) , jag är alltid hel och ren typ, men smink och sånt är inte för mig…och jag har insett att jag duger så fint ändå för alla de jag bryr mig om. Mat lagar jag de dagar jag orkar, annars finns det andra sätt att ordna födan..;) Brödet bakar jag själv, för det är något som känns viktigt och betydelsefullt för mig, och ger mig en stunds avkoppling… Så sänk dina krav på vad du tänker att du ska klara…hitta den nivå som känns skälig och rimlig…och jag lovar dig att det duger fint! <3

  • Emelie skriver:

    Nu har jag inte läst de andra kommentarerna men rådet från mig är:
    1. Sänk kraven, i allt. Det är ok med färdigköpta köttbullar ibland, eller att avboka ett möte om du känner dig helt uttömd.
    2. Se till att du själv får små återhätmninspauser i vardagen – superviktigt! Och ha inte dåligt samvete!
    3. Du verkar, precis som jag, ha drag åt det högkänsliga hållet…där det ofta är svart eller vitt, en är skitglad & nästan hög på livet eller så känns det tungt & riktigt deppigt, från en stund till en annan. Försök att tona ner dina toppar lite lite, samtidigt som en får ta sig i kragen lite lite när det är tungt. Hoppas du förstår! Det är så lätt att köra på som en tok när det känns bra…

    • Hanna skriver:

      Exakt, jag är också högkänslig och för tillfället utmattad. För att bli frisk måste jag hushålla med energin och göra väldigt lite för att efter återhämta mig. Och varva det hela tiden. Men det är väldigt svårt av den anledningen du skriver – när jag har små stunder så jag är pigg känns allt toppen och jag gör för mycket och vilar för sällan… Väldigt svårt att dämpa mig när man är sån som person. Men jag tröttar ju liksom ut mig själv när jag är på topp och uppskattar varje detalj i livet…
      Väldigt svårt men viktigt att jämna ut det som tar och det som ger energi lite.

  • Emely skriver:

    Ville skriva nåt riktigt vettigt, så läste jag de andra kommentarerna och kände att det mesta redan var sagt och konstaterar att här inne hänger sjukt många kloka, kompetenta människor. Så nöjer mig med att säga att jag instämmer med alla föregående. Tänk på vad du brukar skriva till oss, om att vara snäll mot sig själv. Allt behöver inte alltid vara så perfekt, det räcker gott och väl att finnas till och göra sitt bästa (och att påminna sig själv om att lika viktigt som det är att skatta, är det att fulgråta ibland. Balans)❤️

  • Anna W skriver:

    Tack för att du är så himla rak och ärlig! Det är så himla skönt och befriande att läsa. Känner igen mig i allt och gråter en skvätt när jag läser. Troligen pga slitig vecka med sjuk 4 åring och liten bebis på 2,5 månad. Men man får göra så gott man kan helt enkel. <3

  • Patsy skriver:

    Alltså, jag behöver bara läsa kommentarerna innan för att vilja fulgråta men sitter just nu på jobbet så det passar sig inte även om det bränner bakom ögonlocken.
    Detta måste vara det finaste kommentarsfältet på hela internet, alla är så stöttande och peppande och det verkar så genuint.

    så som alla redan sagt: ta hand om dig, Fia och var snäll mot dig själv.

  • Jenny skriver:

    Att lyckas med allt det där samtidigt går inte. Eller rättare sagt, jag lyckas inte i alla fall.
    Vill mest lyfta att man måste vara öppen för att kanske inte hinna/orka allt och öppen för att ens prioriteringar kan ändras.

  • Sara skriver:

    Nummer 1 kände jag HELA graviditeten och det blev värre under amningen. Du är min son 1 och jag börjar bli mig själv igen men det kommer fortfarande stunder som jag får be personer upprepa för jag har INGEN aning om vad de så trots att jag sitter och tittat på dem.

    Nummer 2. Vår bvc sköterska så till mig att alltid göra det som får MIG att må bra. Om jag mår bra kan jag vara en bra mamma till mitt barn. Det är bäst intill omöjligt att hinna med allt men ta det som känns viktigast för att du ska må bra så gör du automatiskt det som är bäst för ditt barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *