VAD BETYDER ”TRÄNING” FÖR EN UTMATTAD?

/ I samarbete med Försäkringskassan /

Att prata om träning och utmattning känns extremt viktigt eftersom det är något som jag får mest mail om. Många utmattade blir uppmanade av sina läkare att träna – vilket i teorin är bra eftersom studier visar att träning är bra mot stress. MEN, vad är träning i dagens samhälle? Vad tänker en högpresterande utmattad person när den får höra att den ska träna?

Antagligen att hen ska träna hårt, köra intervaller, fortsätta med sin högintensiva träningsform och pressa sig till max. Annars räknas det ju inte som träning … och för en utmattad person så blir det en fruktansvärd krock.

I början på året så fick jag delta i Försäkringskassans kampanj ”Laget Sverige” som vill sprida information om psykisk ohälsa och uppmärksamma att alla behövs, att sjukskrivning inte är svart eller vitt.

Se min berättelse HÄR!

När vi pratade om att utveckla samarbetet så kändes det självklart att tacka ja till en fortsättning. Filmen fick så fin respons och värmande ord, jag är så tacksam för det.

I vårt fortsatta samarbete så kommer vi att rikta fokus på två enormt viktiga delar – det här rådet som många utmattade får: ”träna” och hur man kan förebygga för att inte låta det gå så långt att man faktiskt blir sjuk.

Vad händer med personen när den upptäcker att kroppen inte svarar på träningen (ytterligare en sak som man misslyckas med …)? Att det snarare får en att må ännu sämre, att man kanske inte ens klarar av att ta sig till något förbannat träningspass och att träningen gör att man blir sängsliggandes i flera dagar eftersom man försökt att träna lika hårt som man alltid gjort.

vila

Jag har själv upplevt det här och gått på nitarna. Vi måste prata om det här. Träning för en utmattad är inte samma sak som för en frisk. Vi behöver sprida kunskapen och börja prata om vad rådet om ”träning” till en utmattad bör vara.

Jag har skrivit många inlägg om det här och vill ni läsa dem så finns de här nedan. Jag kan inte säga vad som fungerar för alla. Jag är ingen expert, men jag kan dela den kunskap jag fått av mina erfarenheter, nitar och allt det jag provat för att komma tillbaka.

Förhoppningsvis så hjälper det någon:

» Först: Ordet träning i det här sammanhanget har ingenting med den traditionella bilden av träning att göra. Det bör inte vara högintensivt, avancerat, prestationsinriktat eller extremt hårt och tungt. För en utmattad person kan det vara ett träningspass att stå upp och laga en hel måltid. Att ta sig ut och promenera runt kvarteret. Att göra yogans stående hund i två minuter med paus.

» Utmattning skadar kropp och hjärna, vilket innebär att du kan ha svårt med basala rörelser och övningar. Jag kunde länge inte göra en rörelse med flera moment samtidigt (som att kliva ett stort steg bakåt samtidigt som jag satte händerna i marken och böjde benet, lite som en sprinters startposition). Fokus bör ligga på att bygga tillbaka grundläggande funktioner. Sedan kommer styrka, rörlighet, kondition och helheten.

» Om du har möjlighet: Ta hjälp, men välj kompetens noga. Det finns tyvärr få personliga tränare som förstår hur de ska lägga upp din träning som utmattad. Men om du hittar en så håll hårt i den. Jag gick igenom fyra stycken innan jag hittade rätt, även jag som själv är personlig tränare behövde en egen PT för att få hjälp med min rehabträning.

rehabtraning-efter-utmattningsdepression

… tomma och utmattade ögon efter mitt första träningspass hos min första tränare.

» Det viktigaste: Som utmattad ägnar du dig åt rehabträning, ingenting annat. Bara att använda ordet rehab kan göra det lättare att acceptera. Rehab betyder att vi sänker ribban, jobbar grundläggande och bygger något som gått sönder. Det är det viktigaste du kan ge dig själv.

Jag har så mycket mer att säga, men vi får avrunda här.

Här är fler inlägg i ämnet:

→  Mer om träning och utmattning, vad är ens träning?

Om att börja träna igen efter utbrändhet

→  Min egen rehab de senaste fem åren

   Om hur kroppen förändras 

 

22 reaktioner på “VAD BETYDER ”TRÄNING” FÖR EN UTMATTAD?”

  • Maja skriver:

    Jag skulle rekommendera att gå till en fysioterapeut/sjukgymnast för att få behandling, de har kunskap och utbildning inom träning för utbrändhet!

  • Sara skriver:

    Detta inlägg kom exakt i rättan tid för mig. Nästa vecka ska jag få hjälp att komma igång fysiskt efter snart två års frånvaro av träning, i alla fall träning utifrån vad jag är van vid. Innan har jag försökt komma igång själv på egen hand och har inte haft några problem med att pusha mig själv. Har fått höra från alla håll och kanter vilket fantastiskt jobb jag gör som utmanar mig själv att komma i form igen. Men det har bara triggat mig och lett till att jag fastnat i min prestationsfälla, vilket snarare har gjort mig ännu sjukare. Så jag försöker verkligen ta till mig ordet rehab nu.. måste försöka bryta beteende jag har.

  • Caroline skriver:

    Jobbar i om psykiatrin och pratar ofta om aktivitet och vad som händer i kroppen och hjärnan vid aktivitet men är alltid väldigt noga att påtala att träning inte innebär att springa en mil eller slå rekord i gymmet, utan att det nu räcker med 10 kort långsam promenad runt kvarteret eller runt huset 🙂

  • Ida skriver:

    När jag insjuknade i mina andra utmattningsdepression kom symptom på överträning först, och sedan dundrade alla de psykiska symptomen in. Jag hade oerhört ont i kroppen, främst ryggen som bara blev värre av egentligen all fysisk aktivitet, ena benet började domna bort och jag hade svårt att ta mig i och ur bilen bland annat. Jag tränade inte jättehårt men visst högintensivt emellanåt och flera pass i veckan med för lite vila. När symptomen är fysiska är det ju så lätt att tro att en ska fortsätta träna för att avhjälpa det…. Jag rekommenderar kravlös rörelse i korta stunder, gärna i naturen. En liten kort promenad i en park eller en kort yogasekvens från nätet kanske, den fysiska aktiviteten bör ju vara så kravlös och lättillgänglig som möjligt.

  • Helga Rebecka skriver:

    Jag gick hos en kurator under första dryga året som jag var utmattad. Hon pushade mig hela tiden till att träna mer. Ville jag börja styrketräna lätt hemma tyckte hon prompt att jag skulle börja gå på gym. Var jag nöjd över att ha kommit igång med dagliga promenader då räknades inte det eftersom jag inte ”fick upp pulsen” tillräckligt. Det kändes aldrig som det jag gjorde dög och träningen blev bara ytterligare något jag skulle prestera. Det slutade med att jag gav upp träningen helt och hållet. Ja, och att jag slutade gå hos den kuratorn förstås 😛 Nu låter jag istället träningen vara något jag gör helt och hållet på mina egna villkor. Ibland kan det gå en hel dag utan att gör något alls, och flera veckor mellan mina hemma-träningspass, men när motivationen kommer inifrån då håller vanan ändå på lång sikt.

    • ptfia skriver:

      Fy vad tufft att hamna hos en person med den sortens tänk när man behöver vettig hjälp som mest. Bra att du tog dig därifrån och lyssnar inåt. Ta hand om dig!

  • Sofia skriver:

    Bra och viktigt inlägg!

  • H skriver:

    Jag utbildar mig till psykolog och gjorde min praktikperiod inom en verksamhet där man ofta arbetar med personer med utmattningsproblematik. En av de saker som drog mig dit var, förutom ett intresse för stressrelaterad ohälsa, möjligheten att samarbeta med andra yrkesgrupper och därmed få en mer helhetssyn på behandlingen av utmattning. Min erfarenhet är att det funkar bra i de allra flesta avseenden, förutom när det kommer till just det här, den fysiska träningen. Precis som du tar upp är motion och träning en oerhört viktig del när det kommer till att både hantera stress och komma tillbaka efter en stresskollaps men jag upplevde en press från andra yrkesgrupper samt ledning att uppmana våra patienter att träna på ett visst sätt. Då med stort fokus på ”tillräckligt hög” pulshöjning. Jag kände mig inte alls bekväm med att pusha en utmattad individ att dels utsätta kroppen för den påfrestning sådan träning innebär men framför allt inte utsätta sig mentalt för kravet på den typ av prestation som det innebär. Tyvärr upplevde jag inte att den typen av inlägg i diskussionen möttes med respekt eller förståelse utan kravet på att rekommendera en viss typ av träning (läs hård träning) kvarstod. Jag har själv aldrig använt ordet träning ens med en patient utan använder mig av ordet rörelse i första hand och försöker utgå från den typ av rörelse som individen jag har framför mig finner glädje och energi i.

    • ptfia skriver:

      Tungt att mötas av den sortens bemötande när du lyfter den diskussionen. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och att du sprider vidare kloka tankar i ditt arbete!

  • Karin skriver:

    Åter igen tack för dina kloka ord! Och ja, att sätta rehab framför ordet träna fick mig lite att tänka i nya banor. Att jag som utmattad just ska reghab träna och vips fick ju ordet en ny innebörd. Tänk vilken klok mamma din bebis (snart) har!

  • Ylva skriver:

    TACK för det här otroligt viktiga inlägget och för länkarna till dina tidigare inlägg. Så många polletter som trillade ner hos mig nu.

    Har varit sjukskriven två gånger (i alldeles för korta perioder…) för utmattningsdepression. Har under hösten känt att jag på väg in i en tredje sjukskrivning. Har drabbats av två halsflussar på tre månader (självklart en del av stressen) och ett antal förkylningar däremellan. Har tyvärr blivit än mer stressad av att alla läkare jag träffat sagt att jag måste komma igång med träningen så jag får igång immunförsvaret. Men varje träningspass jag hunnit klämma in mellan sjukdomarna så har jag blivit… just det, sjuk igen. Och på det stressen att man ”borde” och ”måste” träna. Dom här inläggen fick mig verkligen att börja se träning ur en ny synvinkel! Ska verkligen försöka att lyssna på min kropp nu och göra det den orkar och mår bra av! Så tack, återigen.

    En sak jag dock tycker är svår är det här med omgivningens/samhällets krav. Att träning idag är så förknippat med prestation och status. Vi har massa träningspass och aktiviteter på min arbetsplats vilket såklart är jättepositivt; men jag upplever också en stress av att inte delta i dessa.

  • Mia skriver:

    Tack!!
    Började gråta av det här inlägget. Av lättnad. Tack för att du skriver om det. Verkligen TACK från djupet av mitt hjärta.
    Har känt mig så oerhört ensam o konstig i mina tankar när ”alla” tjatar på att jag behöver träna. Jag gör så gott jag kan och det räcker.
    Känner mig stärkt.

  • Jonna skriver:

    Hej. Jag har kronisk huvudvärk. För en person(läkare) som aldrig haft ont i huvet är det svårt att förstå. Jag har blivit tillsagd att träna träna träna.
    1. Jag har ofta för ont för att träna
    2. För högintensiv, ibland en rask promenad kan ge mig huvudvärk
    3. Jag har tappat all min styrka och kondition så det har blivit SÅ tråkigt att träna. Bara ordet träna – puh.
    Vad ska jag göra? Jag vet ju att jag förmodligen kommer könna skillnad.

    Tyckte det var skönt att du använde ordet rehab.

    Kram Jonna

  • Ewa skriver:

    Jag är så glad att du tar upp detta! Jag har varit helt sjukskriven i 1,5 år för utmattning. Det första halvåret följde jag läkarens råd och tränade, om än i mindre omfattning än innan. Innan jag brakade in i väggen så var jag van att träna 5-6 ggr i veckan. Jag blev successivt bara sämre och sämre. Minskade ner men blev fortsatt sämre. Jag blev muskelsvag, matt, illamående, yr men det skulle jag tydligen inte bry mig om. Läkaren tyckte det var konstigt att jag blev sämre. Till slut blev jag helt sängliggande med en kropp som var körd i botten mer än innan. Nu ett år senare är jag fortfarande i stort sett sängliggande och att bara ta en dusch är en ansträngning som får mig att krascha. Fick träffa en specialist nu som misstänker att jag kan ha utvecklat den kroniska sjukdomen ME av min kraftiga fysiska utmattning. Han var väldigt upprörd över de råd jag hade fått innan av att träna mig ur min utmattning. Han hade även sett en ökning de senaste åren av den här typen av kraftig utmattning där patienterna fortfarande är dåliga eller sämre efter flera år, just pga felaktiga råd. Jag förstår inte varför detta inte tas upp mer i media! Vi är fler och fler som har blivit både husbundna och sängbundna av vår utmattning fortfarande efter flera år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *