Visar arkiv från oktober 2017

MIN NYA VERKLIGHET

Klockan är 22.40 och Kim har precis tagit ut Edith på en kvällspromenad för att jag ska få sitta ner och skriva det här blogginlägget. Det är en ny verklighet med henne och vi håller fortfarande på att lista ut vår nya vardag tillsammans. Igår bestämde vi oss för att testa det här med att ha en tid att passa för att värma upp inför torsdag då jag ska fota övningar till mina sidor i amelia klockan 10.

Vi har inte haft några tider att passa sedan hon kom så det kändes skönt att testa och se hur det kunde vara. Målet var att vara på Sickla när de öppnade klockan 10 och det gick bra. Gick upp någon timme innan, ammade på båda brösten, varsin dusch, något blöjbyte och frukost till både mig och Kim. Tror vi landade på Sickla fem över tio.

Nu känns det lite tryggare inför torsdag. Hur underbart det än är att vara i den här bebisbubblan så ser jag ändå fram emot att börja hitta någon form av vardag igen, tillsammans med Edith. Ser fram emot att få ta med henne och hitta vad som fungerar för oss, allt blir lite mer på riktigt då. Vi är fortfarande så skyddade i vår bubbla, bara vi tre.

Stundtals så blir jag också väldigt nervös vid tanken på att Kim ska börja jobba och jag ska ansvara för henne hela dagarna och samtidigt försöka sköta mitt jobb de dagar jag inte är föräldraledig.

Tröstar mig med tanken på att jag inte är ensam, det är många kvinnor i min bransch som gjort exakt detta. Jag får hitta stöd och råd hos dem. Plus att jag har min koordinator Elin. Och Kim som gör allt han kan för att underlätta.

Det snällaste jag kan göra är nog att försöka följa med i att ingen dag är den andra lik och att ibland så kommer vi behöva boka om med kort varsel, ibland kommer allt att kännas superlätt och en del dagar så känns det mesta som kaos. Det är en ny verklighet med en ny liten älskling som man helst bara vill sitta och se på hela dagarna.

Två bilder från tidigare idag när jag började skriva min förlossningsberättelse. Det blir ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa! Hinner förhoppningsvis klart med den inom de närmaste dagarna.

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

OM ATT TA SIG TID TILL FUNDERING

Det är söndag kväll och jag har försökt få till ett blogginlägg i ett par timmar men lilla Edith vill inte komma till ro alls. Vi tror att hon har fått den berömda kvällsoron, lilla stackarn. Efter hundra amningar, blöjbyten, tröst, vagga, sjunga osv om och om igen så ska vi nu testa en promenad.

Får helt enkelt inte till ett nytt och kul inlägg just nu så hittade det här gamla som kanske kan vara läsvärt igen. 

↓  ↓  ↓

Det är lätt att fastna i tankar och känna att man inte kommer framåt. Precis som att jag ofta hittar mig själv i det praktiska multitaskandet så hittar jag ofta mig själv med halvfärdiga tankar.

Jag börjar fundera på något, kommer på något annat som ska skrivas upp, inser att jag glömt fixa det där, börjar fundera på en ny tanke, får en impuls att fixa något helt annat direkt osv osv.

Det blir minst sagt rörigt ibland. Jag tror att det är en konsekvens av att alltid behöva ha koll på hundra olika grejer, uppdrag och trådar i mitt jobb och att aldrig riktigt kunna släppa det helt.

Och vi är ju numera uppfostrade i att det ska gå snabbt, vi ska vara på tårna och tillgängliga.

dagens uppmuntran-5

Därför vill jag be er (och mig själv) göra något lite annorlunda idag eller i helgen.

Välj ett valfritt ämne, problem eller situation. Exempelvis något som behöver lösas på jobbet, om din bild av din barndom egentligen stämmer, hur du vill förändra din vardag för att göra den ännu roligare eller hur du ska hantera den där situationen med din vän/kollega/syskon.

Ge dig själv sedan en hel promenad där du isolerat funderar och reflekterar kring just detta. Låt tankarna sväva iväg och bli storartade, fundera på fem olika scenarion, känn efter hur du verkligen känner kring det och ge dig själv en möjlighet att verkligen grotta ner dig i det du valt.

dagens uppmuntran-3

Du behöver inte komma fram till en lösning eller agera på det du kommer på direkt. Det är bara en möjlighet att få reflektera på en enda sak och öva på att vara närvarande.

 

VI PRATAR OM HETSÄTNING

Sandra skriver:

Hej Fia!
Jag vet att den här frågan kanske inte passar in just i detta inlägg men jag undrar om du skulle kunna prata lite om hetsätning (emotionell eating) och hur man tar sig ur det? Jag tycker det är en jättestor grej som ingen pratar om. Jag syftar inte på hetsätning som bullimi att man går och spyr efter utan bara rent av hetsätning där man äter sina känslor och kan i princip inte sluta och efter mår man S K I T och får extrem ångest och allt känns värdelöst. Är själv i denna onda spiral och har så svårt att ta mig ut trots 100 % medveten om känslan efter.
Kram <3


Låt oss prata om det här. Känner ni igen er? Har ni några ord till Sandra?

Dela gärna med er av tankar och erfarenheter. Ni är så förbaskat bra som bjuder in och hjälper varandra, låt oss göra det även den här gången. Det här inlägget är alltså tillägnat hetsätning.

Vi har tidigare pratat om hetsätning, bland annat i det HÄR inlägget från 2012 där 73 personer delade med sig av sina erfarenheter. Läs gärna, du är inte ensam ♥