ATT KÄNNA SIG VÄLDIGT GRAVID

Satte mig ner för att knyta skorna, upptäckte att det låg en liten sten i ena skon, fick tårar i ögonen av ren frustration eftersom det innebar att jag behövde resa mig för att hälla ut den i vasken och sedan sätta mig igen … japp, på den nivån är det idag.

Och nu är det jobbigt att resa sig – inte för att magen är tung utan för att det gör så förbaskat ont i arselet!

Fick någon typ av förvärkar igår morse. De kom och gick under morgonen och var fullt hanterbara. Däremot så började det komma en smärta kring ändtarmen i samband med det här. Och den utvecklades så att jag nu knappt kan sitta, stå, sätta mig, resa mig eller ja, göra annat än typ sitta blickstill. Rådgjorde med en barnmorska som trodde hemorrojder, men har inga sådana symtom förutom smärtan så är inte helt övertygad.

Kanske kan det vara bebisen som ligger på någon nerv eller att något har kommit i kläm, för när hen sparkar så kommer det ofta samma smärta i samma område. Någon som känner igen detta

Den här smärtan ihop med förvärkarna, det faktum att det gör ont att bara försöka förflytta sig, tröttheten och att det är en hel del jobbrelaterat som behöver bli färdigt sög musten ur mig prick klockan 11.56 idag.

Känner mig så dränerad på lust och driv. Vill bara lägga mig ner, vara ifred och få lägga allt fokus på att vara gravid en stund. Som jag skrev till Kim i ett sms, behöver få fokusera på att göra klart det som är absolut viktigast och ägna resterande tid och energi till att vara gravid, ta hand om kroppen och förbereda mig för förlossningen.

Tack och lov så är han så go att han direkt vill ta över allt det praktiska och uppmuntrar mig till att göra precis det. Vi avrundar med några bilder från mobilen. Tog mig ut på en liten preggo-promenad med paus på bänk.

Jahopp. Det var min status. Hur mår du? Hur är din dag och dagsform? ♥

 

10 reaktioner på “ATT KÄNNA SIG VÄLDIGT GRAVID”

  • Johanna skriver:

    Herregud människa! Cut yourself some slack! Själv har jag varit på jobbet 2 dagar sedan v. 22 (jobbar förvisso som sjuksköterska på en akutmottagning men ändå). Det var ”ett nederlag” att bli sjukskriven MEN om det är någon gång det är dags att lyssna in kroppen och kapitulera för att jag inte kan styra min energi så är det nu 🙂 Alla arbeten är påfrestande på sitt sätt och dessutom är orken BETYDLIGT sämre som gravid, både psykiskt och fysiskt. Det är okej att känna som du gör! Det är dags att varva ner, bebis är snart redo att komma <3 Styrkekram! <3

  • Anna Westman skriver:

    Kan inte mer än hålla med föregående kommentar. Är också sjuksköterska men på en vårdavdelning och har också varit hemma sedan typ v 20. Först sjukskriven pga psykisk ohälsa och sedan fick jag graviditetspenning. Är det nångång man verkligen ska känna efter och lyssna på kroppen och ta hand om sig själv extra mycket så är det under en graviditet. Hur många gånger går man igenom det under sin livstid liksom.
    Lite svårt att veta ang. din smärta i ändtarmsregionen, men jag har åkt på hemorrojder och det gör sjukt ont, är nu i v.40 och har tre dagar kvar till BF. Sedan har jag oxå som nervsmärtor som kan komma som en blixt från klar himmel men det är i ljumskarna.
    Tyvärr så får man bara försöka acceptera hur läget är. Jag kan inte ens knyta skorna själv längre. Det kommer snart va över och man får försöka njuta av det som ändå är positivt istället.
    Va snäll mot dig själv och försök att ta det med ro. Stor kram

  • Pernilla skriver:

    Ååååå hoppas innerligt att du får fortsätta att njuta de sista veckorna. Å vilken bra tanke att jobba undan alla måsten för att sen vara ego & fokusera på dig själv & magen.
    Min dagsform: är fortfarande evinnerligt trött efter att ha ökat på arbetstiden med 2 timmar efter semestern. Har fått tillbaka min ångest & mitt stresstics i vänster öga. Sover dessutom som en kratta igen = Bakslag deluxe i min utmattning.
    Men jag vägrar att ge mig! Jag har fortfarande så lite som möjligt inbokat efter jobbet, så länge det inte är ”medvetna promenader” .En gammal hederlig promenad, utan press & stress på tider eller längd. Utan mer att känna in omgivningen, inga lurar i öronen, en fot framför den andra, andas in genom näsan & ut genom munnen. Å bara vara närvarande. Att vara MEDVETEN i promenaden.
    Jag försöker yoga en smula…
    Men jag skall fanimej inte ge mig! Jag skall besegra min utmattning & lära känna mitt nya jag.

    Å jisses Fia vad jag blir inspirerad av dig! Både i dina bra & dina mindre bra dagar…
    Keep up the good work.
    Kram

  • Kejtis skriver:

    Känner också igen det där med tryck/smärta kring ändtarmen! Mina förvärkar skiftar lite i karaktär men har definitivt upplevt det där trycket både ned och bak. Får en känsla av att jag måste gå på toa typ direkt när det kommer, kan bli yr/kallsvettig och det känns nästan som att bebis ska knäcka till svanskotan på en (okej kanske lite väl dramatiskt, men snudd på i alla fall haha :P).
    Men kan ju definitivt vara så att hen ligger och trycker på någon nerv för dig!
    Upplever också att jag mer och mer vill gå in i mig själv, hamstra energi och bara fokusera på förlossning och det sista fixet. Är halvvägs genom v 36 nu. Var en sväng på förlossningen förra veckan och har tydligen börjat öppna mig lite så kroppen verkar vara lite ”igång”. Men min plan är att jobba två veckor till och känner att jag blir lite lätt stressad och dubbel i mina känslor. Men bebisen är såklart det viktigaste så försöker påminna mig själv om det 🙂
    Hoppas det onda ger med sig för dig! Åtminstone för stunden innan the real deal drar igång 🙂

  • Annie skriver:

    Låter inte alls som någon skön känsla.. vill bara säga att du inte behöver oroa dig över att ta en paus och bara göra det du orkar med, vi som är dina följare kommer finnas kvar ändå. Har själv fått lyssna på kroppen mycket senaste tiden och det är så värt det. Kram!

  • Alex skriver:

    Det låter som du har foglossning mot svanskotan, jag hade med ont i samma område kunde knappt gå eller sitta sista veckan innan förlossnig, fick förklarat att de nog var foglossning och att bebusen var fixerad långt ned, huvudet som trycker på, vissa får ont mot svanskotan / baken , andra underlivet. Kram

  • Caroline skriver:

    Hejsan,
    I min första graviditet fick jag en perianal abscess och det gjorde ont som du beskriver men eskalerade och gjorde fruktansvärt ont efter några dagar. Vet inte hur ont du har och vill inte skrämma dig men tänkte jag skulle dela med mig på fall att. Jag fick operera bort den men var ingen fara med varken mig eller bebisen som föddes frisk och kry ett par månader senare. Fick kämpa lite för att läkare skulle ta mig på allvar med att smärtan var så allvarlig, någonstans kände jag på mig att det inte var en vanlig gravidkrämpa. Krämpor är ju vanliga i graviditet så känns som det är lätt att vifta bort som något mer vanligt. Nu hoppas vi såklart att du inte fått detta utan att det bara är något vanligare och att du får må så bra som det bara går de sista veckorna! Kramar

  • Sanna skriver:

    Det får lov att vara jobbigt. Jag hade själv det kämpigt i slutet på min graviditet, just för att man inte vilar ordentligt. Unna dig vila och pauser, man behöver kraften under förlossningen samt när bebis kommer. Jag hade också förvärkar och simning gjorde underverk för mig!
    Kram på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *