Visar arkiv från juni 2017

EN DAG PÅ HVAR, KROATIEN

Det är dags för ett klassiskt inlägg! Här kommer min dag i bilder, fast med en twist eftersom det är från vår torsdag i Kroatien förra veckan. Det är egentligen ingenting speciellt med den här dagen, förutom att den var sådär avkopplande och planlös som semesterdagar är ibland. Det enda som saknades var nog mer rörelse då sovmorgon lockade mer än morgonpromenaden.

Som alltid så satt vi länge vid frukostbuffén. Eller det är egentligen mitt fel, ge mig en frukostbuffé och jag har svårt att gå därifrån. Den här var helt okej men inte någon favorit.

Man brukar ju prata om att vara arbetsskadad och jag inser nu hur bloggskadad jag är. Trots att jag medvetet valde de blåa kaffekopparna så ser jag nu att någon (?!) lyckades klämma in en gul kaffekopp på bordet? Aj aj aj ….

På mina tallrikar låg en röra av vattenmelon, ägg, croissant med nutella, grönsaker och rostat bröd.

Läste andra delen i den här serien. Passar fint som strandläsning som inte behöver ens fulla uppmärksamhet men boken är lite väl gullig och sådär.

pt-fia-sofia-stahl-2

Vattnet är helt magiskt och gör sig knappt rättvisa på bild. Vi var ett stort gäng vänner som spenderade dagen på Hula Hula – ett ställe som ligger precis vid vattnet, har bar, mat, sköna skolsängar och ja, det mesta man kan behöva.

Jag låg mest i skuggan. Tycker ändå att det gick förvånansvärt bra med värmen, även om den ibland blev jobbig för huvudet. Alltså det här med att jag piercade naveln när jag var 18 år … och hade smycket i bara 3 månader innan det blev infekterat och behövde tas ut. Inte mitt bästa beslut i livet eftersom hålet aldrig verkar försvinna. Typiskt.

Tack för alla tankar om det här med fosterrörelser som jag frågade om igår! Det var lugnt i magen igår men nu när jag suttit och skrivit detta så har bebisen levererat några av sina starkaste boxar hittills, så skönt! Hellre kraftfulla sparkar än för lugnt kan jag känna, men får kanske ta tillbaka det om några veckor. Har ju hört om onda revben osv.

Några av badpojkarna peppar brudgummen som inser att det var mindre än 24 timmar kvar till bröllopet. Gillar verkligen upplägget för det här bröllopet. Det måste vara så lyxigt att få umgås i nästan en hel vecka med sina närmaste vänner på det här sättet.

En annan lyxig grej var att ligga kvar i sin solsäng fem meter från havet och beställa in en thaigryta.

Appropå bröllopet – det var här det utspelade sig ↓. Vigseln var på bryggan längst bort vid klipporna (i slutet av den vita byggnaden) och middag och fest var på övervåningen som syns till höger. Så ofattbart fint!

Carro frågade om jag ville följa med på en promenad. Eller ja, vi ville ha glass men det var en liten promenad för att komma fram till den.

Tog en hallon och en ferrero rocher som var god men inte alls någon favorit. Dagen efter hittade vi ett annat ställe som hade riktig gelato, det är något speciellt med den. Speciellt hasselnöt!

Efter ytterligare någon timme i solsängen och havet så gick jag tillbaka till hotellrummet för att jobba en stund innan det var dags för middag.

Kim, som inte älskar att vara med på bild.

Sådana här kvällar är så ljuvliga. Allt är stilla och himlen skiftar i någon rosa nyans.

Det var allt från Kroatien. Kan varmt rekommendera en resa dit! Skulle dock säga att Split är rätt överskattat och att öarna är något helt annat än fastlandet. Det ska dock vara väldigt vackert ungefär en timme norrut från Split, den andra sidan känner jag inte till.

Nu ska jag och Anna spela in ännu ett avsnitt till vår podcast Omänskligt. Har ni inte lyssnat på veckans avsnitt om ilska än? Läs mer om det HÄR och lyssna där poddar finns.

 

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

GRAVID VECKA 27

Nytt sedan sist:

Insåg precis att det i och med den här veckan är 10 veckor kvar till en fullgången graviditet! 10 veckor!!! För visst brukar det räknas som fullgången från vecka 37?

Det är en märklig kombination av känslor just nu. På ett sätt så känns det som att jag vart gravid i en evighet och en liten del av mig börjar känna små stick av längtan till att få leva i min vanliga kropp, samtidigt som tiden går så förbaskat fort att jag bara vill pausa allt och verkligen hinna ta in allt och fortsätta njuta.

Imorse vaknade jag upp med en riktigt dålig känsla. Humöret var i botten, jag var sur, kände mig fel och var typ skitarg på ingenting. Fick också tillbaka känslan av järnbristen och gissar att den fick sig en törn under resan. Då vi inte hade kylskåp på hotellrummet så vågade jag inte dricka blutsaften efter några dagar då den kändes lite dålig, vilket gjort att jag fick en ofrivillig paus med järntillskottet.

Vet inte hur snabbt blodvärdet kan påverkas men har känt igen fler symtom idag så får lägga extra fokus på att lyfta det igen.

Och en annan sak – jädrar vad vi längtar efter den här lilla personen nu! Både jag och Kim har börjat skifta fokus från graviditeten till vad den faktiskt innebär, vi ska få ett barn. Vi ska bli en familj! Det blir mer och mer verkligt för varje dag som går och vi försöker att greppa det stora som väntar. Vi pratar om föräldraledigheten, skickar bebisbilder till varandra och frågar en och annan fråga i stil med ”hur tror du att …”, ”vad tror du att vi kommer att göra …”, ”vem tror du hen kommer vara lik” osv.

Vårt första barn. Vi längtar så!

ptfia gravid

Magen:

Det börjar bli jobbigt att vända sig nu och jag känner ett tryck i livmodern när jag försöker rulla från en sida till den andra i sängen. Kim påpekade att det är rätt många stön och stånk när jag försöker vända mig, resa på mig osv. Och än är det en bra bit kvar. Roar mig med att försöka förstå hur mycket magen kommer att växa innan det här är klart. När kommer jag inte kunna nå mina egna fötter? Har kommit till stadiet då jag inte längre ser dem om jag står rakt upp och ner. Har redan förvarnat Kim om att han får börja klippa och måla mina tånaglar snart, det är på håret att det går nu.

Magen tar emot när jag ska börja mig framåt och det är svårt att knyta skorna och ha huvudet nedåt, blir både yr och blodfylld (läs: grisrosa) i ansiktet. Det är fortfarande full aktivitet i magen och jag känner igen vissa mönster.

Har dock blivit lite osäker och inbillar mig att aktiviteten minskat lite de senaste dagarna, men det kan vara så att jag inbillar mig eftersom det nu är så viktigt att håll koll på fosterrörelserna. Man blir ju lite nojig av det där – hur ska man veta när det är läge att åka in och kolla? Barnmorskan nämnda 24 timmar men det känns som en evighet om det skulle vara stilla i magen.

Har ni några tankar om detta? Har ni åkt in på grund av minskade fosterrörelser och vad var det som gjorde att ni tog beslutat att faktiskt åka in?

Träning:

Nu har jag gjort mitt sista pass med min PT Robert innan semestern så nu gäller det att jag fortsätter rutinen och bibehåller det vi byggt upp. Har ett sug efter att röra på mig igen efter den lugna veckan i Kroatien.

Veckans fråga:

Just det här med fosterrörelser som jag skrev ovan. Dela gärna era tankar och erfarenheter kring detta. Tycker det är svårt att veta hur man ska tänka här.

Har också samlat ihop en hel drös med läsarfrågor som ni ställt de senaste veckorna, de kommer som inlägg de närmaste veckorna. Har ni fler frågor så ställ dem i det här inlägget så lägger jag med dem när jag börjar besvara de andra.

Hur mår ni som också är gravida? Berätta gärna!

TRE FRÅGOR OM STILLASITTANDE

Hej torsdag!

Den här veckan har verkligen försvunnit. Det kändes som måndag igår eftersom vi kom hem från Kroatien i tisdags. Nu ska jag snart cykla till kontoret för en dag med poddinspelning, ett möte, sommarlunch och kontorsjobb. Då det inte finns tid för träning idag så passar jag på att försöka blanda upp stillasittandet med cykel, stå en stund vid skrivbordet och sträcka ut på pilatesbollen.

Hur rör ni på er idag? Och när vi ändå är inne på temat – här kommer 3 frågor om stillasittande ↓

Vad händer med kroppen när man inte rör på sig?

–          Det är såklart olika men många upplever att de blir tröttare, påverkas av ojämnt blodsocker, tenderar att bli mer sötsugna. Även sömnkvaliteten kan bli sämre och magen kan kännas trög och uppblåst. I det långa loppet kan immunförsvaret försvagas. Man kanske känner sig seg och upplever att motivationen glider längre bort ju längre tiden går.

Hur lång tid tar det att komma igång igen efter en längre vila?

–          Det beror ofta på hur vi har levt och tränat innan. En person som har tränat hela livet och tränar regelbundet har överlag ofta lättare att komma tillbaka, då det oftare är en mer naturlig del av vardagen och kroppen svarar snabbare än för en person som aldrig tränat och vill börja. Med det sagt ska ingen tro att det på något sätt är hopplöst. Den som aldrig tränat innan kommer snabbare att märka av en förändring och få ut mer av träningen de första veckorna. Det känns viktigt att påminna om att vi behöver utgå från oss själva, hitta sådant som ger lust och sätter rimliga mål.

Om jag drabbas av dåligt samvete för att jag inte rör på mig, hur hanterar jag det?

–          Försök att mota bort det dålig samvetet, det tar energi och skapar negativa känslor. Fråga dig själv om du kan förändra situationen. Är du stillasittande nu för att du har en skada/sjukdom eller har du inte skapat motivationen än? Eller vad beror det på?

Och försök att inte fundera så mycket utan bara börja någonstans. Gör det så enkelt som möjligt för dig själv. Vad är det enklaste du kan göra för att röra på dig just nu? En promenad? Brännbollsmatch? Simma i sjön? Resa dig från stolen tio gånger? Försök att hitta en lösning som får dig att trivas bättre och ha en snäll utgångspunkt.

ptfia

Något jag längtar efter? Att kunna springa uppför en backe allt vad jag orkar. Det är en av målbilderna för hösten när bebis är ute och kroppen börjar återhämta sig igen.

Vill avsluta med att berätta att jag fick äran att skriva en krönika till kampanjen ”Hjärta och kärl” som lanserades i dagarna. Där tar jag upp just det här med stillasittande och att vara lagom hälsosam är tillräckligt i en stressad värld.

» Läs min krönika HÄR!

 

Foto: Erik.