Visar arkiv från december 2013

Gravidträna med PT-Fia Gravidträna med PT-Fia

ADVENTSFRUKOST

Det här med att bulla upp med en rejäl frukost, bjuda in en hög med vänner och sitta i flera timmar och njuta är en av mina absoluta favoritsysslor. I och med att vi spenderat senaste månaden med att komma i ordning i nya lägenheten så har allt med julkänsla tappats bort.

 

För att kompensera styrde vi förra helgen upp en rejäl adventsfrukost som blev helmysig. Älskar att äta tillsammans med människor!

 

frukostbuffeblommalussebullar nyttigafrukostnyttig frukostrosor

 

 

,. valnötsbröd, egenpressad juice på apelsin och grapefrukt, lussebullar, äggröra, brieost, vitlökssalami, kaffe, pepparkakor, chevre, grönsaker, knäckebröd, och kladdkaka. GÖTT!

 

 

 

STARK SMAL SNYGG

”STARK, SMAL OCH SNYGG”.

 

På samtliga tidningsomslag verkar de här orden höra ihop och är synonymer med varandra. Vad fan. Jag är så förbaskat trött på att se hur dessa två fina ord som ”stark” och ”snygg” automatiskt sitter ihop med SMAL.

 

Varför?

 

Smal har inget med varken snygg eller stark att göra. Det finns mängder med människor som tyvärr tror att en måste vara SMAL för att vara stark och snygg. Det är sorgligt och fel.

 

Smal är inte automatiskt snygg, det är inte automatiskt frisk eller stark eller hälsosam eller vältränad och behöver verkligen inte förenas med lycka. Så varför envisas vi med att sätta ihop smal som en synonym med dessa viktiga och fina ord?

 

Jag är själv född med en rätt spinkig kropp. Hela uppväxten var jag benig, ranglig, lång och kallades för plankan. Jag hatade det. Jag hatade hatade hatade att vara så rak att mitt smeknamn blev plankan.

 

Jag grät glädjetårar när någon sade att jag började få höfter. Avundades mina vänner som fick mens. Tjuvkikade på de som tappade ur tamponger ur väskan, fick börja avända BH och hade en fyllig jeansrumpa.

 

För de betydde att det var i puberteten och var på väg in i kvinnligheten.

 

Jag tryckte i mig mat, åt skogaholmslimpa tills den rann ur öronen och fick alltid höra ”men du som äter så mycket och ändå är så smal” eller ”men du måste äta mer, du ser ju sjuk ut, som ett benrangel”.

 

Jag har vart både ”smal och vältränad” och ”smalfet”. Innan jag blev utbränd var jag smal och vältränad. Jag byggde muskler, hade stolt hållning, stark core och min rangliga kropp fick mer stöd och kött. Äntligen.

 

Sedan blev jag sjuk och allt stillasittande och inaktivitet som min depression innebar gjorde att kroppens muskler lämnade. att det jag byggt upp rann av mig och jag var tillbaka i det beniga, klena och rangliga.

 

Jag sörjer mina muskler och jobbar varje dag för att få tillbaka köttet.

 

SMAL är inte synonymt med stark och snygg och verkligen inte därmed ”lycklig”. Faktum är att många smala personer har sämre värden än andra för att de ”redan är smala och behöver inte träna och kan äta vad de vill”. Så, vi behöver sluta säga att smal hör hemma i guppen ”stark och snygg”. Kom med något nytt. Det räcker nu.

 

.